frukost och fantasier om framtida pelargonarrangemang

Vardagen pågår. Jag tänker ibland när tunnelbanan rullar över skanstullsbron att Stockholm har förlorat det romantiska skimmer jag brukat kunna applicera på tillvaron här. Allt är plötsligt välbekant på ett platt och avmystifierat sätt istället för på ett sätt som gör att jag känner hur jag tillhör. Kanske blir det så när en är mentalt inställd på att flytta, för att dämpa stöten och göra det hela lättare. Eller så blir det helt enkelt så ibland oavsett när en levt någonstans i år och dar. Med det sagt är inte tillvaron så hemsk, och jag lär ju se tillbaks på den med saknad.


Lördagen den 11 maj firade jag och Mathilda Lisas födelsedag i efterskott. Vi åt brunch på String, där jag knappt hänger längre men däremot spenderade ungefär all min lediga tid på under gymnasieåren. Sedan jag var där sist har det blivit dyrare och kaffe ingick inte längre i priset för frukostbuffén, så den gnälliga tanten i mig tänkte att det minsann är nya tider nu. Däremot är det ju det bästa som finns att äta sen och lång frukost med vänner. Det är något med frukostar. Efteråt strosade vi på ett sätt jag inte haft ro att göra på länge. Kikade in på Stadsmissionen, njöt av att det ändå är vår i luften trots att temperaturen sällan letar sig långt över 10-gradersstrecket. Jag köpte honung på bondens marknad, fast de som sålde den verkade otroligt trötta på allt.


Jag och Lisa begav oss sedan till Bergianska trädgården. Så estetiskt tilltalande plats. Och vägen dit förbi koloniträdgårdarna och över roslagsbanan är otroligt vacker på våren, det går inte att säga annat. Sa till Lisa att "jag kolar av!".


Började fantisera om framtida trädgårdar eller uteplatser med stora stora krukor prunkandes av pelargoner.

Efter växthusvandrandet satte vi oss vid vattnet ett slag för att vakna till efter den kvava luften i huset med näckrosor. Lisa var bakis och jag började känna i huvudet att veckan varit intensiv och att jag under natten vaknat ett antal gånger för att vända mig i sängen och byta plats från lilla till stora sked och sen tillbaks. Skedandet var värt all trötthet i världen, såklart, men på väg hem från Bergianska var både jag och Lisa så slut att vi missade att gå av i Slussen där vi skulle byta tåg. Efter en vända hem för middag och en skvätt vin som var över från kvällen innan återvände dock lite av livet till mig och jag begav mig ut igen för att träffa Maja på Carmen. Vila kan en göra nån annan gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0