den emancipatoriska sommaren

Jag förbereder mig mentalt för sommaren. Tänker på förra. Hur bra den var, sommaren 2018. Över den låg en känsla av undantagstillstånd. Det hade varit värmebölja sedan slutet av april. Undantagstillståndet höll i sig in i augusti både emotionellt och vädermässigt och sommaren var så härlig så härlig. Den gick i vänskapens och emancipationens tecken.
 
Midsommarafton var ungefär den enda svala dagen. Tog på mig underställ och åkte till Skå Festplats med Jonna och hennes gäng.
 
Lyssnade på band i cirkustält med gulaktigt ljus genom tältduken, drack öl ur stora plastglas, åt vegokorv, dansade på dansbanan sent på natten och jag var glad.
 
I början av juli bilade jag och Lisa till Öland för att hänga med Mathilda. Åt mat på altan och badade i havet och var väldigt ifred för att vara på en så vacker plats. Sen fick vi dessutom med oss Mathilda hem till Stockholm igen vilket var fint.
 
I Stockholm var en utomhus nästan hela tiden. Jag hängde i Humlegården där Gnem hade hejdåpicknick innan han for till Sydamerika. Och var glad att ha Mathilda tillbaks.
 
Drack vin i morgonrock på gubbängsfältet.
 
Jag och Jonna åkte till Alicante och det var min första solresa på år och dar. Njöt så mycket. Fotade med engångskamera för att slippa ha med telefonen ut. Klockan slutade spela roll.
 
Åt långa härliga frukostar på pation där airconditionen droppade och bildade små rännilar över golvet, och där grannarnas vardagsliv pågick innanför de öppna fönstren och balkongdörrarna ovanför oss.
 
Solade topless och hoppade i saltvattensvågor och läste bok efter bok. Jag läste bland annat Rich Boy. Åt saftig frukt som blivit varm av solen på stranden och droppade som en aircondotioner ner över armar och haka men det gjorde ju inget för det klibbiga försvann i havet.
 
På kvällarna gick vi ut och åt middag och drack sangria och pratade om kärlek och sånt.
 
Mot slutet av sommaren åkte jag till Haparanda och där var det också varmt men svala vindar började ändå rulla in över Norrbotten och känslan av undantagstillstånd började rinna av mig med den sista svetten. Hängde med mamma och mormor på stränder som var helt olika de i Alicante, men på ett hemtrevligt sätt. Drack kaffe ur termos och åt hembakta bullar. Fortsatte läsa böcker. Kollade på säsongens sista Sommar med Ernst.
 
I slutet av augusti åkte jag, Lisa, Mathilda, Hanna, John och Fabbe till Tyresta nationalpark. Gick till Årsjön, och när vi kom fram var vi svettiga under jackor och ryggsäckar och krånglade av oss allt och kastade oss i vattnet som börjat svalna lite lite efter den tropiska högsommaren men som fortfarande var vänligt mot kroppen. Satte sedan upp tält, letade pinnar att tälja till grillspett, hämtade ved och gjorde upp brasa. Äntligen hade det regnat tillräckligt för att eldningsförbudet kunnat upphöra och vi kunde grilla korv utan att sätta eld på skogen. Men vi hade vattenhinken redo bredvid brasan. Utifall att. Satt uppe tills det enda ljuset som fanns var det från brasan och vi behövde lysa oss fram med mobiltelefonerna när vi skulle kissa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0