förvirrad och desperat och livsbejakande

Jag befinner mig i ett tillstånd av existentiell förvirring. Det är redan juli, och om bara nio dagar kommer första antagningsbeskedet och då kommer jag behöva ta ställning till den realitet jag försökt att inte tänka så mycket på. Mina medel för distraktion har varit tvivelaktiga, och jag skyller på desperation. Har inte börjat förbereda mig alls. Lever i en relation som om den inte alls ska ta slut om mindre än två månader. Känner mest ett uppgivet "lol" inför min förmåga att ignorera det faktum att jag är en emotionell varelse. (Note to self: det skonar inte alls känslorna att intala sig att en relation inte är en "riktig" relation). Men! Står ändå för min inställning att det inte är värt att ha tråkigt nu för att det inte ska bli jobbigt sen. Lite typiskt bara när det där "sen" närmar sig. Kommer på mig själv med att tänka att det kanske inte hade varit så dumt att bo kvar i Stockholm och plugga till psykolog här istället. Blir arg på mig själv för att jag tänker så. Försöker motivera mig inför flytt men det är svårt när jag inte vet vartåt kosan ska styras. Scrollar pinterest i jakt på... något.


I lördags hängde jag med mitt älskade ex hela dagen (innan jag åkte hem och hängde med min älskade älskare). Nilson bjöd på glass och pizza och det var varmt och kändes semestrigt.

Vi (han) köpte ost och så satt vi på hans balkong och åt och drack vin och jag fortsatte lösa korsord som jag börjat på för flera år sedan när vi var ihop. Pratade om våra nuvarande relationer (och "icke-relationer") och skrattade så att vi grät åt komiska autocorrects i trevande flirtiga chattkonversationer.
 
Min mostera har börjat inta matbordet. Girlangerna från min fest hänger kvar i taket och jag orkar nog inte ta ner dem förrän jag ska flyttpacka. Allt lägenhetsfix börjat kännas onödigt. Wä. Min lägenhet som är så fin.

Kattvaktar Pomona. Somnar i soffan på dagen. Sitter på kvällen och läser Kristin Lavransdotter. Läser på Flora Wiströms blogg att hon planerar att plugga litteraturvetenskap i höst och blir avundsjuk. Jag vill också läsa första litteraturvetenskapskursen. Är nästan orimligt nostalgisk vad gäller den kursen, och den tiden. Var nyinflyttad i den här lägenheten och träffade Pomonas människomamma och kände mig otroligt mycket på rätt plats. Glömmer bort att jag också mådde piss. Hur som helst har jag nu ansökt om min examen. En "Bachelor of Arts with a major in Literature".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0