weeping angels, oskrivna regler och kärlekshälsningar


Jag vaknade i morse och var helt ur gängorna för precis innan alarmet ringde dök en Weeping Angel (ni som inte tittar på Doctor Who kan googla) upp i min dröm. Jag har sällan varit så tacksam för att vakna. När jag stod i duschen sedan var jag helt paranoid, fortfarande med skräcken kvar i kroppen efter drömmen. Hu.
 
Men dagen blev bättre, för förmiddagen var solig och det var såpass varmt att jag kunde ha mina fladderbyxor. Den där oskrivna regeln om att inte ha samma kläder typ hela tiden (trots att de tvättas emellan liksom) tänker jag nog bojkotta framöver för inget kan få mig att välja bort de där byxorna. Mamma skrattade åt mitt sätt att kombinera bohemiska fladderbyxor med The Smiths-tshirt men jag är fylld av jag-gör-som-jag-vill-känslor så det gjorde mig nästan glad.
 
Lunchade på Chutney och försökte reda ut konflikten i Nordirland tillsammans med Amanda, men det blev snarare att vi började prata om eventuella liv efter detta och huruvida tiden är linjär eller inte. Kan förresten passa på att skicka en liten kärlekshälsning till Chutneys te som ingår när en köper lunch.
 
Kärlekshälsning ska ni ha också som fått för er att min blogg är trevlig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0