pusselbitar

Varenda människa har en historia. Redan innan en är ens ett embryo påbörjas vad som ska bli en individ. Mina föräldrars historier är en del av min historia, liksom mina föräldrars föräldrars och deras föräldrars. Det är därför jag förtrollas av fotoalbum och gamla fotografier. Varje detalj är en pusselbit som gör bilden av mig själv lite klarare.
 
Jag hatar att alla bilder är digitala nu för tiden. Fotoalbum är något av det bästa jag vet och jag sörjer bristen på pappersfotografier. Tänk om det händer någonting så att alla digitala bilder försvinner. Poff, så är flera miljoner pusselbitar i folks liv borta. Vi har ett par familjealbum i bokhyllan, och jag tänkte att jag kunde visa några av mina favoritbilder. Några av de bilder som får mitt inre att jubla av glädje.
 
Mamma som 26- eller 27-åring, runt ett år innan jag föddes. En av mina två favoritpersoner på hela jorden, iförd den bästa jackan jag vet. Känner ni igen den? Hon gick på Kulturama där hon träffade min pappa.
 
Min älskade far, den andra av mina två absoluta favoritpersoner. Här är han 22 år, fotograf, och om några månader så ska han bli pappa.
 
Jag. Tänk vad som ska bli av den här lilla krabaten. Tänk alla fina stunder som väntar henne (varav jag ännu förhoppningsvis inte upplevt ens en fjärdedel).
 
Tiden då den enda telefonen jag visste om var den gröna hemtelefonen med krullig sladd.
 
Alla skogsutflykter och picknickar i avlägsna hagar med familjen, där inräknat familjevännen Alf, fotografen som bidragit med fler pusselbitar än någon annan.
 
 
 
Jag älskade att spela Nalle Puh på vår Mac. Den tiden då Mac-datorerna var stora grå lådor. Mitt datornörderi är med andra ord djupt rotat ;)
 
När mamma och pappa gifte sig höll jag tal. Jag vet inte vad jag sa, men alla säger att det var fint och eftersom det var helt improviserat kom det väl rakt från hjärtat.
 
Ett komplett familjefoto, taget med självutlösare. Spencer åt den julen upp vårt pepparkakshus.
 
Här är jag 9 eller 10, inflyttad i lägenheten vi bor i nu. Den bilden får sätta punkt för det här inlägget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0