börja ettan

På måndag börjar några hundra nervösa själar ettan på Värmdö Gymnasium. För ett år sedan var det jag.
 
Jag klev av tunnelbanan i Gullmarsplan med vad som kändes som ett stort hål i magen. Lisa stod och väntade på tvärbaneperrongen likt en räddande ängel. Gick allt åt helvete var vi i alla fall två. På skolbyggnaden stod det Gullmarsplans Gymnasium, inte Värmdö Gymnasium, vilket fick oss att i lätt panik undra om vi gått till fel skola. Vi följde i alla fall strömmen in i en stor hall med högt i tak och fönster på hela bortre väggen ovanför en liten scen. Framför scenen stod stolar uppställda och vi tassade försiktigt fram till en tom rad, ganska långt bak till vänster och slog oss ner. På raden framför oss satte sig en tjej som såg extremt självsäker och nästan skräckinjagande ut. Hon hade lånt rött hår uppsatt i en boll och svart linne. "Hon påminner om Hanna!" konstaterade någon av oss och fick medhåll. Klasserna ropades upp och beteendeklasserna var sist. När ingen av oss hörde till den första av dem var det som om luften med ens blev mycket lättare. Jag och Lisa kom i samma klass. Tack gud.


Jag och Lisa, en månad senare.
 
Lagom tills skolan började hade jag färgat håret rött och klippt mig. Nu såg jag ut som en sådan som visste vem hon var och vad hon ville. Och ingen, förutom Lisa, visste ju någonting om mig sedan tidigare så folk fick gärna tro att jag var intressant.
 

Såhär såg jag ut.
 
De första veckorna var ett enda virrvarr av socialisering inom klassen. Den skräckinjagande tjejen hette Tove och visade sig vara en av de snällaste personer jag träffat. Inte skräckinjagande alls faktiskt.
 
Jag och Tove under någon mindre rolig lektion på vårterminen.
 
Tiden flög och jag började vänja mig vid gymnasielivet. Jag köpte te i cafeterian och åt bullar på kommunikationslektionerna, som för övrigt var bland de roligaste lektionerna jag någonsin haft. Spenderade flera eftermiddagar i veckan på Café String.

Café String.

Jag hade inte behövt oroa mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0