verkligheten, fan ta dig


Älskade ni. Har ni också framtidsångest eller?
 
När jag var yngre var jag helt säker på vad jag skulle göra. Det fanns inte på kartan att jag inte skulle bli journalist eller författare. Jag var ju redan båda delarna, tyckte jag. Sedan, någon gång i början av högstadiet, drabbades jag av en identitetskris och visste varken vem jag var, vem jag ville vara eller vad jag ville göra. Upptäckte kanske att jag inte alls var så bra på att skriva som alla alltid sagt, att det fanns folk överallt som var så himla mycket bättre än jag på allting.
 
Jag överlevde högstadiet och identitetskrisen. Nian var min roligaste tid hittills så det gjorde ingenting att sjuan och åttan var mödosamma. Men ut kom jag ovetandes om vad jag ville göra. Utan en aning. Någonstans lever drömmen om att skriva kvar, men verkligheten sätter sig på drömmen och tränger in den i ett hörn. "Du har inte tillräckligt med fantasi för att skriva en bok" säger den. Och "Du kan omöjligt leva på att skriva, kära du. Inte med din vaga begåvning. Du är inte Sandra Beijer." Jävla verklighet, säger jag. Ta dig i rumpestumpen. FAN TA DIG.

Kommentarer
Postat av: Mannen bortom skogen

Att skriva eller inte att skriva.

Den egna inbillade pressen och den undermedvetna jämförelsen man hela tiden gör med allt och alla. "jag kan inte skriva lika bra som..." Du ska inte skriva som de heller. Du ska skriva som du. Det är dina ord som ska komma fram, inte ord hämtade från andra. Inte försöka skriva på samma sätt som de stora. Utan man ska låta sig bli inspirerad av andra, förstå att alla skriver på olika sätt.

Måla med ord, beskriv, berätta. Förmedla känslor och begrepp. Skriv om dina upplevelser, tankar och känslor, måla ut det till en tredje person. Vad skulle du vilja göra i den världen, skriva? Resa? Tidsepok? Skriv om det, tanken är fri och utan begränsningar. Det är du själv som sätter gränserna.

Verkligheten är det du gör den till. Händelser och personliga upplevelser är nyanser på paletten som bildar en hel regnbåge av färger. Det är många som bidrar med färg till dig, men det är du själv som målar motiven.

Framtidsångest? Det har vi alla. Personligen har jag nutidsångest. Vad ska jag göra nu?

Livet består av kompromisser, men innerst inne i ditt privata lilla hörn brinner ett ljus. Det ljuset ska lysa starkt och vara en påminnelse om vem du är och vad din dröm är. Det kan ingen ta ifrån dig. Ibland kanske ljuset fladdrar i vinden, men det finns där.

Det finns bara en som är som du, och det är du.

2013-04-23 @ 03:08:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0