en hanna, en sara och ett känsloutbrott


"Ska jag se artistisk ut och dricka chailatte?"
"Ja, gör det."


"Försök se söder ut."
"Vadå se söder ut, hur ser man söder ut? Jag kan inte se söder ut."


När skoldagen äntligen var slut åkte jag dock till söder, med kära Sara A. Köpte en ny dagbok för jag har snart skrivit ut min femte (!) och den är himla fin. Sedan promenerade vi i det inte allt för kalla vårvädret till Café String så klart, och Sara har underbart nog börjat förstå hur perfekt den platsen är.

Sara vill helst inte vara med på bild, men fick agera lite fotograf istället. Vi satt och pratade i några timmar över söderte och hallonsoda; om självkänsla, döden, skrivande, fina unga män och hur mycket som helst annat.
 
Jag måste bara lägga lite utrymme åt att belysa hur otroligt lycklig jag är för alla fenomenalt fina vänner jag har omkring mig. Det finns risk att jag låter hemskt klyschig nu, men i mitt smått ostabila känslomässiga tillstånd kan jag inte låta bli att förundras en aning. Och ta åt er nu, inte bara Hanna och Sara (men ni också väldigt mycket förstås) utan allihopa. Ta åt er som fan. Och tack. Nu kommer jag börja gråta snart, så jag får sätta punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0