om september och litteraturen

September snart slut. Solen lyser varmt på termometern, men luften känns sval innerst inne. Jag själv känner mig också sval innerst inne, och villrådig kring framtiden. Förnuftet säger "psykolog.", men något starkt och flaxande inuti mig säger "litteraturen!!!". Just för tillfället ägnar jag mig åt att läsa idéhistoria på halvtid och att jobba på ett jobb där jag säger mig trivas "egentligen" fast jag inte minns när jag senast var så frustrerad över något i mitt liv. Och så njuter jag av att ha återfått min skönlitterära läslust. Det är ett slags mellantillstånd jag befinner mig i just nu. Idéhistorian vill jag ha gjord och avklarad och jobbet gör att jag slipper ta studiebidrag och dito lån. Jag gör vad jag tänkt och vad jag tänker att folk tänker att en ska. Avsluta påbörjade studier. Jobba istället för att låna. Men hela tiden det där inom mig som krafsar och viskar om litteraturstudier. Litegrann önskar jag att jag brunnit för något med bättre framtidsutsikter, men det får bli i ett senare skede i livet. Nästa termin blir det (nog) i alla fall litteraturen igen. Jag kan inte riktigt låta bli.

Igår läste jag ut "Maken" av Gun-Britt Sundström i höstsolen under ett träd på gubbängsfältet, och fortsatte med att läsa om Darwin och andra gubbar med utvecklingsteorier. Rekommenderar "Maken". Rekommenderar inte läsning om utvecklingsteorier fullt så mycket. Men det var varmt i solen (om än svalt i vindpustarna) och jag hade lapsangté i termos. Och hemma en katt som väntade.


en ansats till förändring, kompisar och kattkräks

Jag var i Haparanda med Nilson och han sa när vi satt på altanen i den femtongradiga förmiddagsluften och drack frukostkaffe att han kunde känna den vemodiga doften av en sommar som tar slut. Det hade nog inte kunnat sägas bättre. Men jag välkomnar denna sensommars övergång till höst.

Den här sommaren har jag inte riktigt varit med. Ungefär så som jag inte riktigt varit med det senaste halvåret, eller kanske året. Som Maja sa till mig häromdagen (när jag var på Dovas för första gången på säkert ett år) så har jag levt under en sten. Vilket förvisso säkert varit nödvändigt. Men nu orkar jag inte med min sten längre. I sann skolstartsanda så tror jag mig vara redo för förändring. Jag har börjat gå till en psykolog som kanske kan hjälpa mig litegrann på vägen, samt ställt in mig på att den kommande tiden vara så mycket jag kan med mina vänner. Jag behöver komma ut i Stockholm för att känna att jag har något slags liv som är mitt. För alltså, det har jag ju haft, och det skriker nästan på mig att komma tillbaka. Trots att jag varit både emotionellt och fysiskt frånvarande under så lång tid så är det fortfarande vänner som hör av sig, och jag har aldrig varit så tacksam för det som nu.


I veckan köpte jag en rosa läppenna för att på något sätt markera en förändring (alla vet ju att ny färg på läpparna innebär en nystart). Att göra en förändring på utsidan går snabbare än att ta tag i det som är på insidan. Det är lättare att spela rollen som mitt nya jag om jag har någon slags utklädnad. I alla fall så tog jag igår tunnelbanan till Aspudden för att hjälpa Hanna med hennes flytt.

Världens bästa gymnasiegäng var förenat för första gången på jag vet inte ens hur länge. Det är sällan vi är fulltaliga nu för tiden då alla har sina olika liv och scheman. Vi åt vietnamesiskt till lunch och bar sedan ner gammal skit till grovsoprummet. När vi var klara med det satt vi på golvet i Hannas vardagsrum och pratade och åt godis. När klockan närmade sig fem mötte jag upp John och pratade om känslor och drack öl, innan jag åkte hem, tittade på Twin Peaks och gosade med Dylan som passat på att kräkas på min post.

nionde juli

Nionde juli, och nu är tiden då folk börjar gå på semester. Själv börjar jag jobba igen i morgon och det var så längesedan jag var där att jag inte ens kan vara säker på att rutinerna är de samma. Men det blir nog bra. Jag tror att jag behöver något som drar mig ur sängen på morgonen, och som får mig att mer engagerat ta vara på de kvällar och helger då jag faktiskt är ledig. Jo, jag försöker intala mig att det blir bra att jobba. Att jag kanske till och med blir piggare (men who am I kidding). Denna sista semestersöndag ska jag i alla fall ägna åt att titta på ännu mer Morden i Midsomer, iförd morgonrock och med ett stort glas citronvatten på vardagsrumsbordet. Sedan hux flux så har fem jobbveckor gått och jag åker till mormor tillsammans med Nilson. Jag ser så himla mycket fram emot att visa honom platserna som präglat mina somrar sedan jag var en rundkindad bebis. Men fram tills dess ska jag gå upp 05:50 och försöka göra detta till en så mysig jobbsommar som möjligt. I morgon kväll kommer Tove N hit och äter middag. På tisdag ska jag på ArkDes och se Josef Frank-utställningen med Hampus. Sedan får vi se. Nästa helg härbärgerar i alla fall en inflyttningsfest och förhoppningsvis kommer jag vara pigg nog att uppskatta den. Försöker att inte vara trött i förväg. Kram!

kattvaktsweekend

I detta nu, den tjugoåttonde april tvåtusensjutton, klockan tolv femtiofyra, sitter jag med benen i kors i Jonnas lägenhet i Hornstull. Jonna är i Berlin, och jag barnvaktar Rut-Elvira Iris Isolde Pomona Plinkon - en några månader gammal katt. Hon sover bredvid mig i sängen på natten och kurrar högt på morgonen. Attackerar mina ben när jag diskar och vill sitta i knät när jag äter frukost. Jamar fast hon är döv. Dövheten är praktisk på så sätt att det inte spelar någon roll vilket av hennes många namn en väljer att använda. Hon kommer ju aldrig lyssna till något av dem. Det är en ynnest att få vara moster till denna lilla figur.
 
Våren verkar ha återhämtat sig efter några veckor neutoriskt aprilande och solen skiner över Söder Mälarstrand utanför fönstret. Även jag själv verkar ha återhämtat mig efter ett tillstånd lika ombytligt som aprilvädret. Det enda som skvallrar om att jag ännu inte är helt stabil är impulsen att gråta som drabbar mig i de mest oväntade situationer.
 
Om en stund kommer Nilson hit. Senare i eftermiddag ska jag möta upp mamma och pappa på en italiensk restaurang runt knuten för att äta en tidig middag och sedan ska de komma upp och hälsa på Pomona, innan Hampus kommer hit för att dricka vin och i kväll gå på releasefest för min före detta kollegas serieroman Kaninhålet. Åh, denna dag.

tisdagsförmiddag i ett vårregnande södertälje

Tisdag. Regnsmatter mot Nilsons fönster och tunga droppar från balkongräcket. Dagens planer är att påbörja arbetet med en hemtenta och skriva klart ett brev till en försummad brevvän. Men först kaffe. Jag har värmt upp ett hörn av soffan och tänker att här blir jag nog sittandes ett tag, slösurfandes mellan olika bloggar och så småningom tagandes itu med en text om "autobiographical acts" inför tentan. Det känns renande för tankarna att spendera några dygn här i Södertälje. Än så länge åtminstone, innan jag och Nilson börjat gå varandra på nerverna. Han äter rostmacka, surplar kaffe och pluggar ryska. Katten Dylan ligger på vardagsrumsbordet intill kaffetermosen. Och jag sitter uppkrupen och lyssnar på regnet.

fjärde i fjärde. elva fyrtiofem.

Hej vänner. Jag har återhämtat mig från en förkylning och ska alldeles strax åka in till universitetet för seminarium. Ser fram emot att prata Kerstin Thorvall. Har en ny bokhylla som ni ser ovan. Fin va?! Är glad över att ha fått flytta billyhyllorna till hallen, för de må vara praktiska, men inte särskilt vackra.

Mina planer för denna dag är, förutom seminarum, att börja läsa Livet utan masker av Maryse Condé, ta en kaffe i solen med Hampus, gå till apoteket och sen ta det lugnt hemma. Jonna kanske skulle komma på middag. Förhoppningsvis är det sol på balkongen när jag kommer hem.

Livet traskar på och det känns som att jag ser det på avstånd. Saker händer plötsligt och jag bara agerar. Ena stunden försöker jag ta hand om en vän och vill inget hellre än att få finnas där och i alla fall hjälpa till litegrann för hon är bland det finaste jag har. Andra stunden sitter jag på en balkong och dricker kaffe och lyssnar på god morgon världen och tänker att hur kan livet få vara såhär fint. Sen plötsligt är jag hemma och gör ingenting och är frustrerad över min brist på motivation att ta tag i saker och ting. Och allt tycks hända utan att jag riktigt hinner dit mentalt innan det är över. Ibland känns det som att de oerhört detaljrika drömmar jag har när jag sover är lika på verkliga som det jag upplever när jag är vaken. Jag vet inte om det är för att drömmarna känns på riktigt eller för att livet känns på låtsas.

Nu ska jag ta på mig solglasögon och en tunn jacka och bege mig ut. Klart slut.

balkongfix, förkylning och lite annat

Hej från balkongen. Jag har lagt trallgolv, köpt två små trådstolar och ett bord samt ställt ut en pelargon. Nästa steg blir att fixa en spalje med murgröna och kryddor. Just nu sitter jag dock här i solen och snörvlar, men har det ganska bra ändå. Dricker mitt bästa förkylningsté i termos (riven ingefära, pressad citron och honung i hett vatten). Det är meningen att jag ska läsa Tjänstekvinnans son av Strindberg tills på tisdag, men än så länge har jag bara läst en tredjedel av första volymen. Förhoppningen är i alla fall att jag ska få läst lite mer här i solen (och kanske kanske få lite färg på näsan eller något). Det känns vår i kroppen.

Efter medicinhöjning och rediga försök från min sida att göra sådant som jag mår bra av så har jag fortfarande en depression att försöka hantera. Just precis nu, här ute i solen, första dagen med klockan inställd på sommartid, känner jag mig dock tillfreds. Kanske är våren det enda botemedlet mot mina halvårslånga vintersvackor. Jag orkar inte ringa min läkare på hans allt för tidiga telefontid, och har nu mot bättre vetande börjat trappa ner och fasa ut medicinen på egen hand. Jag mår hellre dåligt utan medicin än dåligt med medicin. Fast allra helst vill jag ju må bra. Såklart.

Nedan följer glimtar från olika bra stunder denna tidiga vår.
 

Jonna och jag kämpade med tenta i sällskap av Dylan. Bästa katten, till vilken jag är deltidsmatte pga katter är bra. Jonna är också bra.


Dylan när vi precis fixat balkongen och solen värmde trots kall vind.

Ett dygn hos Nilson där jag lapade balkongsol, låg och var trött under filt och ba allmänt umgicks med Nilson. Och lämnade tillbaks Dylan för denna gång.


Har även varit på middag hos Hampus (och Freja men hon var sjuk). Förälskad i deras katt Mucklan. Och lägenheten.

Klart slut för denna gång. Puss!
Spara
Spara

om de senaste månaderna och varför jag varit borta härifrån och om de senaste två dagarna


Hm, okej. Hej. De senaste månaderna har jag inte mått så bra. Ibland är det helt enkelt inte så lätt, det här med livet. Men jag är okej. Läser vidare på litteraturvetenskapen. Äter middag ofta hos mamma och pappa. Den senaste månaden har jag orkat träffa folk igen, och jag försöker se till att omge mig så ofta som möjligt med personer som får mig att må lite bättre. Jag har dragit ner på jobbandet och tar studielån istället. Det blev för mycket. Allt blev för mycket. Till slut får en inse att en inte orkar hur mycket som helst. Inte ens jag är en supermänniska. Eller kanske, allra minst jag. Så nu fokuserar jag på att må bra. Ta hand om mig själv, för just nu behöver jag bli omhändertagen. Dessutom har jag turen att ha andra som hjälper till att ta hand om mig.

I fredags åkte jag till Södertälje och hämtade Nilson och Dylan. Mannen och katten alltså. Båda två är bra för mitt mående. Igår åkte vi in till stan för att gå på Hallwylska, och bilden ovan tog Nilson på mig i smyg.


Och de här bilderna tog han lite mindre i smyg, utanför muséet. Vi strosade runt i den gamla bostaden/det gamla palatset tills magarna började kurra och hjärnan började tänka mer på mat än på de pråliga rummen. Då åkte vi till Flippin' Burgers för att fortsätta på den lyxiga dejt-dagen. Vi försvarade den lite väl dyra måltiden för våra studentbudgetar med att vi varken röker, brukar äta hämtmat eller köper onödigt mycket prylar. Sedan blev det billigare än vad vi räknat med i alla fall, så ingen parakris här inte. Mätta blev vi av våra vegburgare och fries. Men inte så mätta att vi inte, några timmar senare, bakade kladdkaka och åt framför melodifestivalen. Jag blev sur för att Roger Pontare inte gick vidare.


I morse gjorde sig Nilson i ordning för att bege sig ut på stan, och sedan åka hem till sig igen. Jag har fortfarande inte gjort mig i ordning, men ska mest ägna dagen åt att plugga, duscha en krukväxt samt äta middag hos mamma och pappa. Samt gosa med Dylan som stannar kvar här ett tag för att ta hand om mig.

Det är svårt att inte vara i alla fall lite lycklig med den här i närheten.

Hoppas att ni mår okej. Vi får se när vi hörs nästa gång. Jag ska fortsätta vårda mitt psyke. Puss.
Spara

tre förkylda bilder och lite tankar

Hejsan. Long time no see. Jag har massor jag skulle vilja skriva om. Tror jag. Men just nu är jag vrålförkyld och på väg till universitetet för ett seminarium som jag inte förberett mig inför därför att jag spenderat de senaste dagarna med att sova, alternativt legat under en filt i soffan med snorpapper överallt omkring mig och två trötta ögon riktade mot tv-serier. Men idag har jag bestämt att jag får vara någorlunda frisk, för ikväll ska jag, mamma, pappa och Lisa till Svartklubben och äta middag vilket jag sett fram emot hur länge som helst.

Livet är ganska underligt ibland, och jag vet inte riktigt längre vad jag har den här bloggen till faktiskt. Men på något sätt behöver jag den ändå för att få något slags perspektiv på mitt liv och för att ha någonstans att göra av vissa saker. Det är ett sätt att spara mig själv. En dagbok kan jag inte fylla med selfies. Samtidigt är det ett sätt att kommunicera med er som läser, vilket är skönt. Men min ivriga fotodokumentation har stagnerat. Så är det ibland.

Nog om detta. Jag måste snyta mig och borsta tänderna.

om en snöig novemberlördag som började med bra frukost


Förra veckan försvann i ett förkylningstöcken. När jag inte satt och snörvlade på någon föreläsning eller något seminarium, eller kämpade mig igenom en arbetsdag med hjälp av ipren, så låg jag under en filt i soffan med huvudvärk. I torsdags hade jag tappat rösten och kunde inte jobba. I lördags däremot kände jag mig äntligen frisk! Lisa kom hit runt tio med färskt surdegsbröd, juice och mjölk till pannkakssmet, och så gjorde vi oss en riktigt bra helgfrukost och satt länge och åt och pratade om saker som Trump, snökaos och höstdepression (och hur en bäst ska hantera sånt).


Älskar frukost nästan lika mycket som jag älskar Lisa.


När vi diskat undan plockade vi fram monopol och spelade tills det var dags för Lisa att gå, för att hinna åka längdskidor med sin mamma. Fantastiskt att det är längdskidssäsong.


Vädret var helt makalöst så jag följde med Lisa en bit på vägen för att få mig lite dagsljus.


Sedan spenderade jag någon timme i soffan med plugg, innan jag åkte in mot stan för att först träffa Maja, och sen äta middag med mamma och hennes kompis. Vi åt på Prime Burger vilket var mums, och delade på en marängsviss till efterrätt. Sedan såg vi Rikard III på Södra teatern och satt längst fram i mitten. Det var en mycket bra föreställning så tips tips gå och se medan den går! Halv tio var jag hemma igen, och då var Nilson här. Bra lördag efter en inte så bra vecka.


avokadoplantor, dylankatt och tavlor som aldrig kommer upp


Hej god kväll och så vidare. I morgon är det första november och jag förstår inte hur den här hösten bara rusar iväg, men samtidigt känns det ju som att jag bott i min lägenhet mycket längre än två månader. Blir inte klok på det där med tid. Här är mitt vardagsrumsfönster någon dag förra veckan när jag planterat om lite växter och den stora avokadon fick den kruka den förtjänade.


Förra veckan var tentavecka, så onsdag, torsdag och fredag satt jag hemma och skrev mest. Men för en gångs skull lyckades jag vara effektiv och på fredagen när Nilson kom hit med Dylan för att sova över ett par nätter så var jag nästan klar. Vi ägnade helgen bland annat åt att äta god mat, typ rödbetsburgade med hemgjort hamburgerbröd och mandelfrikadeller med spaghetti. Och bara sega runt, äta frukost länge och läsa i den sköna fåtöljen. Promenerade på skogskyrkogården en eftermiddag när det fortfarande var sol. Åkte på utflykt till livrustkammaren och tittade på gamla blodiga reliker från krig och kungliga kläder. På söndagen åkte Nilson hem men lämnade Dylan här hos mig ett tag, för jag behöver ha en katt i min närhet när hösten är svårhanterlig.

I vardagsrummet står en massa tavlor som aldrig kommer upp på väggarna. Det är så svårt att veta var en ska börja och läskigt att göra hål i väggen. Annars väntar jag mest på att min monstera ska växa sig stor. Nu är klockan tjugo minuter i nio denna måndagskväll, och jag är trött för imorse var jag uppe med tuppen, något förvirrad av gårdagens tidsomställning. I morgon börjar nästa delkurs på litteraturvetenskapen och jag ser fram emot den. Ungefär det var väl allt för nu. Puss.
Spara
Spara

oktobermorgon

Bild från i söndags.

Hej. Det blir påtagligt mörkare varje dygn, och jag slogs under morgonen av den hemska sanningen att det inte kommer vara ordentligt ljust igen förrän om ett halvår ungefär. Jag måste börja lägga upp överlevnadsstrategier, samt få klarhet i om jag äger något julpynt eller ej och om det i så fall kom med i flytten.

Min kropp har intagits av en förkylning och jag försöker få bort den bäst jag kan genom att sova, dricka te och vistas så mycket jag kan under filtar. I helgen måste jag vara pigg igen. Jag går inte med på annat. I detta nu sitter jag (invirad i filt) och dricker morgonkaffe och äter bröd jag bakade igår. Dagens första vakna timme låg jag kvar under täcket och läste. Eller pluggade. Bra sak med att plugga litteraturvetenskap, att det är ganska mycket samma sak. Om en stund ska jag bege mig mot universitetet för att ha seminarium och det ska bli ganska mysigt.

Puss hoppas ni mår bra.

söndag bland jättekaktusar, kottepalmer, rosa blommor osv


Nu ska ni få höra vad jag gjorde i söndags, alltså igår. Jo, efter frukost satte jag mig på tunnelbanan och beundrade mina höstskor.


För jag skulle hit! Till Bergianska trädgården! Varför då då, undrar ni. Jo det ska jag tala om.


Nämligen för att den här fyllt 26 ganska så nyligen. En av mina favoritpersoner på denna jord. Tjugosex år ung. Och det måste en ju fira.


På grund av regnet gick vi direkt in i ett av växthusen. Kostade 80 kronor men det får det vara värt när någon fyllt år. Där inne var det som en annan värld och jag blev alldeles varm inombords av allt grönt och blommande. Plus att en kunde inbilla sig att det var ens egen oerhört tjusiga överklassträdgård eller liknande. Om en nu skulle vilja det.


Liten herre och stor kaktus.


Jag tycker att han är rätt så snygg :)


När vi började känna oss klara med växterna satte vi oss i fiket och jag bjöd på lunchmacka. Kändes väldigt pensionärigt, på ett fint sätt.


Sedan bar det ut i höstvädret igen, och efter en liten promenad i den botaniska utomhusträdgården åkte vi hem till mig och åt middag. Slut på bra söndag!


vinpicknick med ragvals och att sitta utan jacka i slutet av september


Förra tisdagen var jag klar med min hemtenta och hade ett stort behov att komma utanför dörren efter dagarna av intensivt tentaskrivande (och en återhämtningsdag som jag spenderade i pyjamas framför Sex and the City och Gilmore Girls). Lyckligtvis var det inte bara jag som precis skrivit klart en tenta, utan även Ragvals hade under dagen blivit så gott som klar med sin, så vi möttes upp på söder för att dricka vin i solen. Bästa grejen att göra efter en tentavecka. Kan ni fatta att det var svettigt att sitta utan jacka fast det var precis i slutet av september?!


Över Vitabergsparken låg bara en liten liten gulaktig ton som hintade om att det är höst. Men mest var där fortfarande sommar. Vi satt länge och småsvettades och pratade om det där med eftergymnasial identitet. Att vilja lämna sitt Broder Daniel-deppiga gymnasiejag bakom sig, men inte vara helt säker på vem en är utanför tonårsklyschan. Jag tror dock att det för oss båda börjar falla någorlunda på plats. I alla fall känns det så.

Spara
Spara

när en kokar äppelmos istället för att plugga och så

Hej vänner. Sådär såg jag ut igår innan jag åkte in till universitetet för sen föreläsning. Dagarna blir så konstiga när en inte måste vara någonstans förrän sent, det är liksom morgon hela dagen då. Hela förmiddagen ägnade jag åt att koka äppelmos av äpplen jag fick med mig från min moster i Grillby i helgen. Ni vet sånt där som en kommer på att en måste göra, när en egentligen borde sätta sig ner och läsa Aeneiden.

Jag hade en väldigt fin helg, och en bra vecka förra veckan överlag så som jag minns den. Men i söndags kväll var det som att världen ville kompensera och jag fick rejäl söndagskvällsångest. Sedan har humöret varit lite sisådär sedan dess. Drömt konstigt och varit trött. Olustig känsla i kroppen. Ja, ni vet. Hoppas det går över snart. Tills dess ska jag dricka mycket te och kaffe, försöka hålla mig i fas vad gäller pluggandet och träffa personer som jag mår bra av.

Nu måste jag åka mot SU för att träffa världens bästa lilla litteraturgrupp och sedan ha seminarium.
Spara

morgonluft genom fransk balkong och sen födelsedagsfrukost


En lördag för några veckor sedan (eller något sånt, har fullkomligt tappat greppet om tiden) gick jag upp tidigt och tog pendeln till Handen där Tove skulle bjuda mig på frukost i sen födelsedagspresent. Frukost är min absoluta favoritmåltid, förutsatt att jag inte behöver stressa i mig den. Särskilt favoritig är den när någon annan fixar en riktigt lyxig en.


Medan Tove stekte pannkakor, gjorde smoothie, värmde hembakt bröd och skar upp frukt och sånt pratade vi om våra nya hem (Tove har precis flyttat in i denna otroligt mysiga lilla studentlägenhet), om våra respektive utbildningar som för oss båda ganska nyligen satt igång, om relationer och om livet i stort. Klockan var strax efter nio och jag satt på en sittpuff framför hennes franska balkong, genom vilken den friska morgonluften fyllde rummet.


När téet var varmt var det dags att äta och jag var väldigt nöjd, som ni ser.


Tänk att jag har en så bra person i mitt liv. Som dessutom är expert på frukost.

Spara

om tenta, kappor och ett kusinbesök

Bild tagen av Thomas förra veckan.
 
Hej. Det är fredag och jag skriver hemtenta. Vädret är tentatillåtande grått och det ser kallt ut, på vardagsrumsgolvet ligger en madrass som min kusin Linn sover på i några nätter medan hon är i Stockholm för att uträtta både det ena och det andra, och jag hasar runt i raggsockor och filt för att hålla borta förkylningen som ligger halvt avvaktande någonstans i kroppen. Igår var första dagen den här hösten som jag gick klädd i kappa, och när jag mötte Linn vid tunnelbanan var jag bekvämt invirad i halsduk. Den annalkande säsongen är välkommen, faktiskt. Det är något visst med bitande luft och varma kappor. Och sprakande träd.

Nåväl. Min pluggpaus är slut och jag ska sätta tänderna i Strindbergs Fadren. På återseende.
Spara

vinylkväll med lisa


För sådär ganska längesedan (men tiden går så fort nu jag har ingen koll över huvud taget och i övermorgon får jag min första tenta den här terminen hjälp) kom Lisa hem till mig på kvällen för att prata dricka vin (har haft samma vinbox sedan jag flyttade in den tar aldrig slut) och lyssna på vinylskivor. Två parenteser i en och samma mening, jösses amalia. Tur att det är jag som bestämmer på denna plats. På tal om det så bestämde jag idag att jag skulle äta glass till middag för maten som jag värmde upp var för stark och dessutom är jag förkyld så jag blev arg och följaktligen - glass till middag. Vuxenlivet går bra än så länge. Men åter till saken. Lisa kom alltså hit. Hon är bra hon. En stabil partner så att säga.

Jag satte på några av mina bästa vinylskivor, bland annat denna. Jösses flickor, musiken från en teaterföreställning på 70-talet av bland annat Susanne Osten. En massa feministiska kampsånger om feminismens historia, på ett ungefär. Hittade den på Stadsmissionen och är mycket glad över den må jag säga. Tydligen har en av mina kollegor i receptionen jobbat på just den föreställningen med att klä av och på skådespelarna. Ballt tycker jag.

Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis kurera förkylningen med sömn.
Spara

söndagsbrunch och en loppislampa

I söndags var jag uppe i god till och hann ta bilder i min tjusiga soffa.


Sedan mötte jag upp Nilson på söder för en brunch som vi pratat om länge men som inte hunnits med. Vi var tidiga, så i en kvart hängde vi i solen mot bergsväggen vid Renstiernas gata för att fördriva tiden. Tog töntiga selfies och spanade.


När vi var klara svängde vi in på Tjärhovsgatan...


Och gick in på Kafé 44! Vi åt deras brunch precis när jag kommit hem från Berlin, men nu hade de börjat med veganska burgare också, så vi kände att det var på sin plats med en brunch till. Jag känner mig alltid så hipp när jag brunchar ute. Mvh tanten.


Så himla gott! Älskar att en kan få vegansk burgare för 60 kronor. Oerhört värt pris att betala för hipphetskänsla (och svingod mat). Just denna söndag var det även loppis i Aspudden, så när vi var mätta tog vi tunnelbanan dit och kikade på grejer. Det slutade med att jag köpte en lampa som det behövde bytas stickpropp på.


Fin va? Eller fulsnygg snarare. Kan meddela att jag idag lördag lyckades med bedriften att byta till jordad kontakt och få lampan att lysa. Det ni. Händig är mitt mellannamn.

Spara
Spara

dylan the cat

Hej! Några dagar den här veckan har jag sällskap hemma av den här bedårande lilla krabaten, Dylan. Och av Nilson, men han är ju inte hemma jämt och han har inte så mycket päls. Tänkte mest visa hur gullig han är. Min egen katt dog i augusti (som vi haft sedan jag var tre typ) och jag är inte helt okej med det än, men att kunna ha den här hemma hos mig ibland gör att det känns lite lättare att hantera. Katter är bra djur.

Återkommer med bilder på lägenheten så snart jag har tid! Puss!

Tidigare inlägg
RSS 2.0