litegrann om en solig helg

Än så länge njuter jag fullständigt av att inte plugga. För första gången på väldigt lång tid är jag helt ledig när jag inte är på jobbet, och jag har knappt ord för den mentala lättnad som detta innebär. I lördags vaknade jag upp en aning förkyld, men på bra humör. Jag åt frukost med mamma och pappa, läste, städade badrummet och lunkade förnöjt runt här hemma. Strax efter ett promenerade jag mot stan, för klockan två skulle jag möta Hampus på medis. Det var soligt, och jag promenerade några stationer innan jag hoppade på tunnelbanan halvvägs.

Vi köpte kaffe och varsin bulle och slog oss ner på Nytorget för att uppdatera varandra på vad som hänt de senaste månaderna. Han har till exempel skaffat katt, och jag har ju bott i Berlin så båda hade en del att prata om. Fint var det att träffa honom igen. Det känns som en evighet sedan vi började prata på väg till Vitabergsparken efter att Håkan spelat på Popaganda i början av våra andra gymnasieår. Tänk va, vilka pärlor en kan hitta.

Senare på dagen skildes vi åt. Jag skulle nämligen bege mig till Södertälje och Herr Nilson. Där lagade vi pasta, tittade på en halv fransk film från sextiotalet, våndades över det allra första På spåret-avsnittet från 1987 och la oss att sova ganska så tidigt.


På söndagen vaknade vi av att solen sken in genom persiennerna. Åt en mycket liten frukost och drack kaffe. Läste. Njöt av den bra typen av söndagskänsla. Klockan tolv var vi vid Kafe 44 för att äta vegansk brunch.

Alldeles proppmätta strosade vi sedan genom Katarina kyrkogård till Pocket Shop, Lush och Weekday. Sedan var jag trött och åkte hem, där jag satt och läste på balkongen tills solen gick i moln.

kaffe, aprilväder och viktiga samtal


Något av det allra bästa med att vara tillbaka i Stockholm är att jag nu kan umgås med många av mina favoritpersoner igen. Som ni vet så har jag fikat så att det stått härliga till, och i torsdags när jag var ledig träffade jag Fabbe på medis för att dricka kaffe på Johan & Nyström. Vi slog oss ner i samma rum som de höll baristakurs i och pratade pratade pratade.


Bredvid satt folk och jobbade.


Utanför växlade det mellan sol och regn och hagel. Aprilvädret håller strikt på sin image.


Medan vi sörplade i oss vårt kaffe pratade vi om till exempel äventyrlighet, ångest, magproblem, resor, familjebildning, huruvuda trettio är ungt eller vuxet eller både och samt vår egen ålder och dess komplexitet. När vi till slut gick därifrån var det soligt igen och jag var på väldigt gott humör. För någonstans är det ju de där samtalen som är de allra viktigaste, de som pendlar mellan ångest och magproblem, allvar och skratt.


ett regnigt söder och fika


I ett regnigt Skanstull mötte jag i onsdags upp min forna kollega Agnes. Vi jobbade tillsammans en del under hösten, och lämnade jobbet ungefär samtidigt för att resa ut i världen. Nu har jag återgått till vårt receptionsjobb, men hon har bestämt sig för att pröva nya marker. Eftersom vi inte kommer ses på jobbet kändes det rimligt att ses på en fika istället.


Blå Lotus såg ut som det brukar, och svepte in oss i teångor och bakverksdoft där vi satt och berättade om våra resor, pratade om vad som hänt på jobbet, funderade kring det här med bostad och jobb och studier och delade med oss av anekdoter. Fint vare.


om jobb, fika och paniksympatier

Idag var min första dag på jobbet på flera månader. Som alltid när jag ska upp tidigt kunde jag knappt sova inatt, och nu ser jag suddigt av utmattning. Fyra timmars orolig sömn plus över nio timmar på jobbet är inte en vinnande kombo. Ikväll lär jag slocka innan nio, vilket i så fall är bra för i morgon ska jag upp i ottan igen. Men det känns trots allt okej att vara tillbaks på jobbet. Jag har någonstans att gå, en funktion att fylla och en lön att se fram emot.

Igår var det dock söndag och jag var ledig (dock fortfarande trött efter fredagen av någon outgrundlig anledning). Vid tvåtiden möttes jag och John vid Hornstull för att äntligen hänga som vanligt igen efter ett halvår utan varandra. Han har rest runt i Asien i några månader och kom hem precis när jag åkt till Berlin. Vi sågs ju på Gnems fest men då var vi alltför upptagna med att kramas för att ha tid att prata något särskilt, och jag alltför upptagen med att lyckligt återförenas med massa andra kompisar.
 

Vi gick till Kaffe och fikade. Pratade om jobb, resor, utbildning och annat. Lämnade till slut våra platser till kaffesugna och frusna människor och gick ner mot Hornstulls Strand och marknaden där.


Kikade lite, och vandrade sedan vidare längs vattnet till Slussen. "Varför blir det alltid så ångestfyllda samtalsämnen när vi ses?" undrade John och vi bytte tema från framtid och ekonomi till mat. En stund. Sedan föll vi tillbaks till framtiden och kurser och planer och ickeplaner och alltmöjligt som bubblar i huvudet och liksom måste ut någonstans. Men det är skönt att prata om sådant. Ta del av andras paniker och få lite sympati för sina egna.


jösses flickor


Lördagen efter Gnems fest var jag ganska trött, men ändock glad. Efter en lång morgon mötte jag upp Maja och Muffin klockan tre för att fika. Som så många gånger förr hamnade vi på String, och där var lika fullt av gymnasieungdomar som alltid. Vissa saker är exakt som de var när jag lämnade dem, och det känns ganska tryggt. Vi uppdaterade varandra på livet och delade med oss av framtidsångest och osmidda planer.


Sen dök Tove upp! <3 Vi satt kvar ganska länge och pratade, och jag var glad att få umgås med de här fina personerna igen. Innan vi begav oss åt olika håll kikade vi förbi Stadsmissionen, där jag hittade Jösses flickor på vinyl. Lyckan.


två frukostar, fika, burgare och fest


Mina första dagar här hemma har varit så himla bra. Morgonen efter att jag kom hem gjorde jag frukost och njöt av att ha tillgång till cheddarost. Ibland krävs det inte mycket mer än så.


Hallen och mammas och pappas sovrum har tapetserats om de här dagarna, så det var väldigt kaotiskt i lägenheten. Möbler instuvade i mitt rum, en hel del krukväxter som inte var mina på skrivbordet och vardagsrummet fullt med kläder och skor. Under dagen var jag och köpte en fantastisk byxdress att ha på mig på ett bröllop jag ska på snart. Den var så himla fin. Sedan var jag även förbi jobbet en sväng för att hämta nyckar och sånt.


På kvällen åkte jag till Södertälje! Den här tjusiga herren mötte mig vid pendeltåget. Åh vad han är bra.


I hans lägenhet möttes vi av Dylan. Vi gjorde tacos och tittade på antikrundan och hade det hur mysigt som helst.


Morgonen därpå åt vi frukost såklart.


Men sen bar det av ut!


<3 Jag har saknat honom.


Vi gick till Kafe44 och fikade och kollade på böcker. Jag hade fått med mig några sticklingar från Södertälje och var mycket nöjd.


Vi kikade lite i affärer också. Inne på Pop låg den här gulliga saken. Så småningom åkte jag hemåt och han mot ett fackmöte.


Jag planterade mina sticklingar och en avokado som stått i vatten medan jag var i Berlin. Så mycket vårkänsla i att sitta på balkongen och jorda ner sig.


Pappa och jag hade bestämt att vi skulle fira min hemkomst med att äta middag på Flippin' Burgers, så när jag var färdig med planterandet åkte vi in till stan. Så hiiiimla gott! Gud asså. Och mysigt att hänga med pappa igen. När vi var mätta åkte vi hem och bar in möbler i de nytapetserade rummen, sedan promenerade jag hem till Hanna. Vi skulle nämligen på Gnems 20-årsfest!


Hanna hade bakat bröd som jag fick. Vi satt och snackade en stund i lägenheten, sedan åkte jag, hon och Marian hem till Gnem!


Det var såååååååå härligt att träffa alla igen. Jag var alldeles till mig av förtjusning hela kvällen. Har saknat folk så mycket. De fick mig att känna mig mer välkommen än någonsin, och livet jag har här känns så rätt nu.

När det blivit sent gjorde jag och Sakarias sällskap hemåt. Skildes åt vid Gamla Stan och jag stoppade i hörlurarna. Och det var mina två första dagar i Stockholm.

återkomsten

Hejhejhej! Igår kväll kom jag hem till Stockholm igen. Berlin känns fortfarande mer verkligt och normalt än Stockholm. Jag hade kunnat skriva att det är knäppt att allt är som vanligt här hemma trots att jag varit borta i nästan tre månader, men det hade varit en lögn. Det är inte alls som vanligt. Hallen och ena sovrummet håller på att tapetseras så det är mer eller mindre kaos här hemma, jag är gladare än vanligt och för första gången sedan jag var sex år har jag inga studier gående.
 
Idag ska jag försöka fixa lite viktigheter, och ikväll åker jag till Herr Nilson i Södertälje. Sedan är hela helgen ganska så fullproppad med roliga planer.

sjätte januari tvåtusensexton

Tvåtusenfemton är över. Det hände så himla mycket. Jag tog studenten. Började läsa på universitetet. Har jobbat mer än någonsin och tjänat pengar för att kunna leva de första månaderna på 2016 i Berlin. Jag har tinderdejtat hejvilt och på något sätt gått och blivit kär fast jag inte trodde att jag hade kapacitet till sådana känslor.
 
Nu är det tvåtusensexton och jag försöker hinna med att träffa mina vänner innan jag åker. Jag oroar mig för att inte hinna få kursböckerna i tid. Skjuter upp viktiga saker som jag måste göra. Är stressad över idéhistoriekursen. Stirrar på den gigantiska resväskan innan jag somnar. För om tio dagar åker jag till Berlin för att stanna i två och en halv månad. Just nu är jag mest livrädd. Vad tusan har jag där att göra? Det faktum att jag inte har den minsta aning om hur det kommer bli är skrämmande. Det kan bli hur bra som helst, men även jättejobbigt och ensamt och långtråkigt och ångestframkallande. Förmodligen lite av allting, men jag hoppas på mest kul och bra.
 
 

decemberglimtar

Ännu en december är nådd och snart är året slut. Vi är dock inte där riktigt ännu, så vi kikar lite på hur min decembermånad sett ut hittills.


1. Majas mamma ordnade något slags glöggmys i början av månaden, så jag var där och åt saffransbullar och drack glögg en eftermiddag. 2. Sen var jag på boksöders julbazar med herr Nilson och hittade en bok om Monica Zetterlund samt drack glögg ur pappmugg och knaprade pepparkakor. (Och nej, jag tänker inte be om ursäkt för cheesy bild för jag är kär och då får en lägga upp cheesy bilder.)


3. Jobbat har jag gjort, och tagit trötta selfies i badrummet på rasten. Men har trivts ovanligt bra på jobbet den här månaden. Kanske för att jag snart lämnar jobbet för Berlin. 4. Pluggat har jag försökt göra också, trots en katt som tycker att han är betydligt viktigare att ha i knät än böcker.


5. Tove L och Joanna kom på besök och vi drack te och löste korsord och pratade. Älskade mellanstadieteam. 6. Jobbat ännu mer och druckit kaffe.

7 och 8. Utöver allt jobb, pussande, pluggande och korsordslösande så har jag även varit på Liljevalchs med min käre vän Hampus. Rekommenderar starkt deras nuvarande utställning! !!

frukost berlinplaner dimma


I onsdags gick jag upp klockan åtta för att bege mig till Blå Lotus igen. Jag och Savannah hade nämligen bestämt oss för att äta frukost där! Himla bra grej att äta frukost ute. För det första så kommer en snabbare upp ur sängen och ut i dagsljuset. För det andra så känns det så himla lyxigt. Och kanske framförallt är det ett bra sätt att umgås. Hade jag haft massvis med pengar så hade jag ätit frukost ute nästan jämt.


Med frusen nästipp slog jag mig ner vid ett bord och väntade tills Savannah dök upp, vilket hon gjorde efter en inte alltför lång stund. Då köpte vi frukost och pratade pratade pratade. Drack juice och kaffe och åt macka och yoghurt med blåbär. Och jag njöt av att vara uppe och ute fast det fortfarande var morgon och fast jag inte jobbade.


Mycket pratade vi såklart om Berlin, för om mindre än två månader flyttar vi dit! Det är inte riktigt klokt. Vi pratade om allt vi ska göra och inte göra. Om vad som behöver göras innan. Om att bo ihop. Om att lämna människor hemma i Stockholm i två och en halv månad. Så småningom behövde Savannah åka till skolan och jag passade på att läsa kursböcker, vilket ju är betydligt lättare att koncentrera sig på när en inte är hemma. Sedan kände jag dagsljuset och den dimmiga novemberluften locka, så jag packade ner böckerna i ryggsäcken och gick ut och promenerade.


Och hörni, jag kan inte ens beskriva hur luften kändes att andas. Hur högt gruset knastrade under fötterna. Hur luften vibrerade när alla söders kyrkor slog två på samma gång. Hur färgskimrande lövhavet var. Så ni får bara försöka föreställa er.

tisdag höljd i orosmoln och chaiångor

Tisdagen som var igår sov jag ohemult länge och vaknade i ett lätt orosmoln. Privilegiet att ha fått växa upp med känslan av att allt är bra, tryggt och stabilt blir så himla uppenbart när allt det där plötsligt känns så skört. Tankarna fladdrar mellan hur absurt och sorgligt det är att vi knappt reagerar på hemskheter förrän de står runt hörnet, och hur en bäst hanterar att ens trygghetsillusion krackelerar.
 
Efter att ha hasat runt i sockor utan att få särskilt mycket gjort åkte jag in till Blå Lotus för att träffa Medelius, dricka chai och prata om både bra saker och jobbiga. (Tycker inte ni också förresten att mannen i bakgrunden på nedersta bilden ser ut lite som han i Twin Peaks med bara en arm?). När hon behövde röra sig vidare satt jag kvar en stund och läste om renässans och reformation innan jag åkte hem och begravde mig under en filt i soffan för att titta på Doctor Who och Mr Selfridge.

snickarbyxor årgång 2011

Hej. Idag skrotar jag runt hemma i snickarbyxor och smutsigt hår. Snickarbyxorna hittade jag på en krokig galge i garderoben och drog på mig för första gången sedan tvåtusenelva. De är så sanslöst bekväma?! Känner mig även väldigt bohemisk i dem vilket ju är bra. Förutom att skrota runt så skriver jag på hemtenta om antiken och medeltiden samt smuttar på en kopp lapsangte. Mamma och jag tog en promenad i skogen medan det fortfarande var ljust, och andades in den fortfarande milda höstluften. Längs trottoarerna finns torra björklöv som prasslar när en vadar genom dem. Nu ska jag återgå till tentan.

bästa botemedlet mot höstmörker


Fikade med Astrid och pratade utlandsboende och studier och preventivmedel och sexualundervisning och drack te och vatten med myntablad i. Satt kvar och läste efteråt för det går lättare att läsa kursböcker när en inte är hemma och har trehundratusen andra alternativ på sysselsättning.
 
Sedan har Bea kommit tillbaks från Island och hela mitt älskade gymnasiegäng var återförenat och kunde äta svamppasta hemma hos Hanna. Mitt dåliga humör blev för en stund botat och promenaden till och från Hanna gav mig en timmes frisk luft och dagsljus och det sägs ju vara bra för en.


det där med att mentalt rasa samman på hösten och sedan fly på våren

 
Snart mitten av oktober och jag skyller det mesta på de nya p-pillrena jag provar. Att jag är sur och ledsen nästan jämt fast jag egentligen borde vara glad, att jag knappt är sugen på mat, att sötsuget blev så stort att jag till slut var tvungen att bestämma mig för att inte äta sötsaker alls på ett tag, att jag plötsligt kan höja på ena ögonbrynet.
 
Det sista är en ganska rolig sak ändå, men kanske inte egentligen p-pillrenas förtjänst.
 
Tur är det att jag har människor omkring mig som kan tycka lite synd, krama om mig, pussa på mig och säga att jag är bra, bädda in mig under en filt när jag är trött, dela min misär och skratta åt den när det behövs.
 
Och är det inte ändå lite så, att det alltid blir lite såhär på hösten, nya p-piller eller inte? Att jag mentalt rasar samman litegrann.
 
En annan sak som är ganska viktig och mest jätterolig och läskig och spännande är att jag och Savannah flyttar till Berlin i början av nästa år. Så fort våra kurser är slut och januarimörkret täpper igen själen så åker vi och stannar i nästan tre månader. För hur mycket jag än älskar Stockholm så känner jag alltmer att jag måste iväg en stund.
 
Och en sista sak innan jag åker in till stan för att fika med Astrid: visst har mitt hår blivit vansinnit långt?

litegrann om tiden som är ungefär nu

Den här tidiga hösten är fin, och väldigt påfrestande.

Härom natten drömde jag att jag fyllde nitton och kände mig så otroligt malplacerad i min nya ålder. Visste inte hur jag skulle bete mig, eller hur jag skulle förhålla mig till just nittonårsåldern. Och så vaknade jag och hade varit nitton i tre månader. Just de här nittonåriga månaderna har varit som ett nytt liv på många sätt, och sällan har jag känt mig så gammal och samtidigt så ung. Jag har gått från att frenetiskt umgås och lära känna till att förtjusas över lugnet, vackra loppiskrukor, grullrankesticklingar och korsord. Jag har gått från en trygg gymnasietillvaro till långa jobbdagar och universitetsstudier.

För det mesta är jag tillfreds, men ibland gråter jag på tunnelbanan, hemma i soffkudden eller i någons knä. Ofta ler jag och känner att jag på riktigt önskar den här människan en trevlig dag. Ibland skrattar jag högt fast ingen annan gör det.

Digitalkameran ligger och dammar. Den analoga följer med ibland. Tillsvidare får några mobilbilder bistå med ögonblick från denna sensommar och förhöst.


Jag har spenderat en hel del tid i denna vackra lägenhet, hos "herr Nilson" och katten Dylan. Druckit te på balkongen, ritat, löst korsord, flätat armband, ätit långa frukostar, tittat på Ernst i Toscana på tv4play och Mumin på youtube.

I mitt eget rum har jag planterat nya växter, ätit frukost i sängen, läst böcker, tittat på Mr Selfridge och ramat in stockholmskartan från när mamma flyttade hit på 80-talet. Tycker ganska mycket om att vara där inne nu för tiden.


Pluggat har jag gjort också. På il caffé och hemma i min fåtölj. Varit på föreläsningar. I sällskap med Palle försökt förstå seminariefrågor. Snart är jag expert på grekiska antiken.


Litegrann har jag umgåtts med vänner också. Träffade Savannah en eftermiddag och njöt av att det fortfarande gick an att fika utomhus. Vi pratade om relationer av olika slag och om ansvar och konstiga dejter. Och om planer och framtidsfantasier. Tänk va, att jag hittade denna person på Ace för ganska exakt ett år sedan.


Sedan har jag och Joanna bläddrat bland gamla fotografier och beundrat hur bedårande vi var som dagisbarn. Leopard tycks för övrigt ha varit en utklädningstrend. På bilden ovan är Joanna den gulliga i hårband och jag tycks ha varit lika trött och less då som jag är nu och är således den på bilden som gäspar.


Häromdagen var jag på fotografiska med herr Nilson och åt därefter lunch på Hermans.

Och idag så var det Bike in tweed. Jag betraktade vördnadsfullt mina föräldrar som var alldeles förträffligt uppklädda på sin tandemcykel. Drack även kaffe med några familjevänner, vars dotter är det enda barn som jag på något sätt lyckas kommunicera någorlunda framgångsrikt med.

Och det var allt för nu.

en vecka och ett halvår


Måndag och exakt en vecka tills jag påbörjar en ny form av vardag som ska ta mig in i ännu en höst och ännu en oupptäckt del av livet. För närvarande har jag en plan för ett halvår framåt i tiden, sedan kan vad som helst (men förmodligen inte särskilt mycket) hända.
 
I ett halvår ska jag
skriva föreläsningsanteckningar i vackra moleskine cahier-häften
läsa en väldig massa böcker om idéhistoria
jobba regelbundet där jag jobbat av och till de senaste åren
och förhoppningsvis
köpa en baddräkt och simma ibland efter jobbet eller innan föreläsningar för att när jag simmar tänker jag inte och är det något jag tror att jag behöver så är det stunder utan surr i huvudet
äta lång frukost vissa helgmorgnar i en dödsfin lägenhet som inte är min men där det tassar runt en hårig och smågalen katt och en mindre hårig och kanske lite mindre galen man
känna mig allmänt fancy
orka läsa lite annat än kurslitteratur
fika
 
men i ännu en vecka kan jag njuta av mitt lediga liv som består av att
läsa boken som jag tar mig igenon mycket långsamt på grund av koncentrationssvårigheter
titta på mad men
äta rågmust till frukost
hänga med vänner som flyttar från stockholm
hänga med vänner som bor kvar
dra ner på kaffekonsumtionen
träffa mannen med katten
sova
ha små utflykter med mig själv och med andra
plantera sticklingar

jag behöver tid att bränna näsan i solen

Det är helg och sommar och vädret är fint. Jag är nästan frisk och utled på att inte orka göra någonting, men försöker vara en ansvarsfull vuxen och inte gå på fest ikväll fast den säkert är megaparty och full av människor jag tycker om. Istället ska jag lyssna på Belle & Sebastian, hosta och läsa boken jag köpte idag.
 
Igår efter jobb och middag satt jag och pratade med Astrid på en förvånansvärt varm uteservering på Katarina Bangata och förundrades över hur somrigt Stockholm kändes. Så träffade jag Hampus idag och satt på Nytorgets fula konstgräs och drack kaffe och svettades i solen. Jag vänjer mig inte vid att det faktiskt är sommar. Det blev juni och allt kretsade kring studenten, sedan for jag till Edinburgh, jobbade, blev sjuk och jobbade lite till. Firade midsommar någonstans däremellan. Men liksom. Jag behöver tid att sitta i gräs och bränna näsan i solen och hänga på folks balkonger och ta kvällspromenader och se om slakthustaket är värt att hänga på och bada och sitta på uteserveringar. Men den tiden kommer nog. Imorn planerar jag och föräldrarna en dagsutflykt till Artipelag och det kan ju vara något tänker jag, att sitta på ett båtdäck och läsa.
 
Kram.

sextiotalströja och lite liv


Det finns inte så mycket att säga, men känner att jag ändå borde säga nånting. Om inte annat för att få visa upp tröjan som mamma rotade fram, som bestemor sydde åt sig själv någon gång på sextiotalet förmodligen.

Dricker kaffe ur min muminmugg. Tar promenader för att dofta på nyregnad hägg och titta in i vackra villaträdgårdar (eller för att ta mig hem till Hanna, eller umgås med Mira). Läser i väntan på tunnelbanan iförd en tunn kappa istället för min rock. Tittar på kanske lite för många avsnitt av Mad Men. Försöker planera framtiden i min nyinköpta filofax. Hänger med vänner och gör ingenting särskilt. Sover alldeles för länge, men vaknar vid fyratiden nästan varje natt så är trött ändå. Är i skolan nu och då, ganska vilset för det känns som om jag inte har någonting där att göra längre.

drinkar och sällskapsspel

I lördags kväll tog jag bussen hem till Johan för att dricka drinkar med honom, Maja och Hanna. Läste Modiano på vägen dit, med den mynta- och äppeljuicefyllda icakassen tryggt placerad på sätet bredvid. Jag som läser långsamt i vanliga fall verkligen sniglar mig över boksidorna, så det är kanske tur att Lilla Smycket är mer som än lång novell än en roman.


Hanna, som förmodligen ska jobba som bartender inom en snar framtid, övade lite.

På dagen hade jag och Hanna varit på Konserthuset och lyssnat på Sagas Orchestral Fantasy Music. SÅ HIMLA BRA. I två timmar och trettio minuter satt vi och gapade med gåshud medan orkestern spelade soundtracks från Lord of the Rings, Harry Potter, Narnia, musik från Skyrim och en massa annat som gjorde att det kändes som om en skulle smälta och rinna ner under stolarna längs det sluttande golvet och sluta som en pöl framför scenen. Såhär såg vi ut när vi skulle berätta för Maja och Johan om upplevelsen.


Sedan satt vi och spelade alias tills det var dags att ta bussen hem igen. Jag och Hanna hann ta fel väg två gånger innan vi hittade rätt, och då var det passande nog en minut kvar till bussen så jag slapp stå och vänta i den kyliga vårkvällen.

ack om fler dagar vore som denna


En dag som denna, med nästan tjugo grader och sol, kan en inte sitta inne och plugga hur välbehövligt det än är. Efter att lite tafatt ha övat på ett tal och googlat scientologi åkte jag således in till stan för att picknicka med Hanna. Vi köpte bröd, philadelphia, jordgubbar, smoothie och havremjölk med chokladsmak på våra matkort. Bäst att utnyttja dem medan vi kan, liksom. Inte ens en månad kvar nu tills tiden för matkort är föbi för alltid.

Jag hade nästan glömt bort hur riktigt goda jordgubbar smakar efter en vinter med enkom frysta jordgubbar från förra sommaren. Solen värmde våra armar och våra ansikten och gjorde att Vitabergsparken nästan lyste i sin grönska. Som alltid när tillvaron ter sig drömsk blev jag helt förundrad av Stockholms magnificens. Tänker att det faktum jag bor och är uppväxt i den här staden gör att de här platserna är så gott som mina.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0