kukkolafors och kantareller

Min sista semestervecka för denna sommar lider mot sitt slut. Förra fredagen åkte jag direkt från jobbet till cityterminalen och tog nattbussen upp till Haparanda och mormor. Mamma mötte mig följande morgon vid busstationen och dagarna ägnades åt sådant som renar en trött själ. Typ svampplockning, bastande, bokläsande, solande, blåbärsätande och plockande av hallon och vinbär. Vi tog även en tur till Kukkolaforsen för att köpa färsk sik och lyssna på dånet.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och förbereder mig för flytten om tre veckor. Skrev kontrakt igår (!!) och nu återstår att packa ihop allt jag äger och välja bredbandsleverantör. Livet är en jävla berg- och dalbana.

ett lånat lantliv

Trots att jag jobbar dag ut och dag in så hinner jag känna att jo, det är sommar. Jag påminner mig själv om vikten av att göra saker när jag väl är ledig, hur trött jag än känner mig klockan tre på eftermiddagarna där jag sitter i receptionen.

Förra helgen åkte jag direkt från jobbet till Östertälje; väskan packad med baddräkt, shorts och bok. Där plockades jag upp i bil av Herr Nilson och längs smala landsvägar rullade vi mot hans mammas hus på landet. Hans mamma som var på semester hade så snällt lånat ut sitt hem till oss över helgen, och jag är henne evigt tacksam, ty jag behövde det så ofantligt.


I trädgården växte röda och svarta vinbär som vi plockade direkt från busken, och sedan sparade några i handen för att ha i filen. Där växte körsbär som smakade himmelskt. Och blommor. Vi tog ut hans katt i koppel och sprang fram och tillbaka på gräsmattan alla tre.


På en av verandorna åt vi middag, lyssnade på radio och betraktade någon regnskur som svävade förbi. Och bara satt. För att vi kunde.


Vi åkte på cykelutflykt. Först till loppis där jag köpte två gamla damtidningar, en från 1932 med en intervju med Freuds systerdotter och en från 1962. Nilson visade sin gamla skola. Sedan tog jag på mig baddräkt under kläderna, och han bytte ut shorts mot badbyxor. Vi packade ner mackor och kaffetermos, satte oss på cyklarna igen och trampade iväg mot en enslig liten sjö. Att cykla på landsväg i strålande sol måste vara något av det somrigaste som finns. Jag tror det. När vi till slut nådde sjön började det regna, men vi var varma och svettiga och sjöns svalka var mer än välkommen.


På verandan med morgonsol åt vi frukost. Läste tidningen, drack kaffe. Blev solvarma i nacken. Klappade katt.

Och ungefär så såg min helg ut. Om en räknar bort att jag fick någon sorts hormonkollaps på söndagseftermiddagen och blev fruktansvärt otrevlig. Men det tycker jag att vi gör. Räknar bort det alltså.
Spara
Spara

ett andrum / norge

 

I en vecka har jag sovit länge och djupt om natten. Jag har tagit promenader i havsdoftande blåst som fått skjortan att fladdra som en vimpel runt kroppen. Bestemor har blandat drinkar som vi druckit i solen på balkongen, med utsikt över segelbåtar och vitt skummande vatten. I lugn och ro har jag läst ut en bok och påbörjat läsandet av en antologi. Men det som är mest påtagligt under den här sortens ledighet är hur utlämnad jag är åt mina egna tankar när de inte längre skyms av det hektiska vardagsliv som vanligtvis pågår omkring mig. Vid sidan av harmonin börjar en oro växa, och den melankoli som jag tror har sin permanenta boning i ett liten hemlig kammare i hjärtat börjar smyga sig ut i blodomloppet. På något sätt tror jag att det är nödvändigt. Det är en del av mig, och hade jag inte dessa andrum där den fick komma fram så är jag rädd att hela jag plötsligt skulle implodera.

Spara

bilder från berlin

Tänkte för ett ögonblick att nu ska jag börja fota igen. Ta tag i mitt livsdokumenterande i samband med att en ny livsepok tar sin början. Tog fram en av mina analoga kameror bara för att upptäcka att ljusmätaren är trasig och den separata ljusmätare jag tror mig ha någonstans är försvunnen. Packade ner min digitalkamera i resväskan när jag åkte till Berlin, men packade inte upp den förrän nu när jag är hemma igen. Har inte lyckats ta mer än några instagrambilder. Däremot har jag sparat bilder i huvudet.
 
 
När jag och Hanna äntligen tagit oss till rätt terminal och checkat in och vi satt allihop runt ett litet bord, och jag lade mig ner med huvudet i armarna för att jag sovit alldeles för lite och Joel, fast det lika gärna kunde ha varit Hanna, hällde ett rör socker i min hårbotten som jag sedan hela resan satt och försökte få bort.
 
När vi köpt döner och iste och inte kunde förstå hur det kunde vara så varmt och jag först råkade få kycklingdöner fast jag skulle ha halloumi och han i kassan retades och jag kände mig som en jobbig kund. Och så satte vi oss i en park i skuggan av ett träd och Hanna hoppade runt för att fly getingar och jag spillde döner i gräset och chilisåsen var jättestark.
 
Klibbet mellan huden och skinnsoffan och fläkten som brummade oavbrutet. John som dansade runt och sjöng Für Elise och Lemon Tree om vartannat. Joel i fönstret rökandes. Gnem sittandes med sin medhavda dator för att "kunna jobba om det behövs".
 
När vi satt allihop, med några av Gnems vänner runt en vattenpipa i Monbijou park och diskuterade högljutt om ideologi och utopi och kapitalism och förutsättningar och vi inte blev osams alls trots att vi tyckte olika och trots att vi nog lät högst i hela parken.
 
När jag hängde med Savannah och Ebba istället för att hänga med de andra på barrunda och vi satte oss på en jätteliten uteservering bakom en växt och pratade om barndom och relationer och jag skrattade så att tårarna rann och knappt kunde sluta.
 
John och Gnem som fick smaka på min inbeställda indiska mat för att kontrollera att de underliga bollarna inte var kött. Och så satt vi där och drack vin och pratade och jag berättade om traumatiska tinderdejtar och mindre traumatiska tinderupplevelser och det blev mörkt men var fortfarande lite för varmt.
 
När jag och Hanna sista dagen vaknade först och gick ut och åt frukost i skuggan på en uteservering och pratade om sådant som hänt under resan och om annat. Åt baguette med grönsaker, nutellaindränkta våfflor, yoghurt med kalaspuffar och cornflakes och skivor med vattenmelon tills det inte fanns en gnutta plats kvar i magen.
 
Jag och Hanna på golvet på flygplatsen med ryggen mot en vägg och varsin hörlur med nSync, och en irriterad flygplatsanställd som tyckte att frågan om huruvida det fanns wifi eller ej var den dummaste hon hört.
 

Till exempel. Och jag har en bild av hela resan som är ett enda stort collage av bra människor och varm luft och vackra platser och trygghet.
 
 

edinburgh


På min nittonde födelsedag gick jag upp tidigt och tog, tillsammans med mamma och pappa, flyget till Edinburgh. En välbehövlig flykt efter studenten, och innan jag skulle börja jobba och ta tag i livet (eller nåt). Staden, som jag fått intrycket av mest är regnig och kall, välkomnade oss med gassande solsken och utsikten från mitt rum högst upp i det lilla hotellet visade en blå himmel över de uråldriga stenhusen. Vi promenerade längs de soliga gatorna, satt på uteserveringar, åt god mat och gjorde allt sånt som en ska göra på bekymmerslösa småsemestrar. En man som jobbade på tweedbutiken Walker Slater, där pappa handlade upp nästan hela budgeten, rekommenderade en liten pub med en gömd bakgård att sitta och andas ut i. Grillångor från köket svepte ut från väggen och det droppade någonstansifrån men det är väl precis så det ska vara på gömda bakgårdar.

Vi drack whisky på en dunkel pub. Köpte kaffe och läste toaklotter på The Elephant House (där J. K. Rowling skrev största delen av första Harry Potter-boken för den som inte visste det). Klättrade inte hela vägen upp men ganska högt på Arthur's Seat. Och gick på afternoon tea. Allt annat än att tänka på livet.

 

om vi inte gör en utfärd nu på fläcken går det på tok med oss allihop


I fredags efter en fyratimmars föreläsning om sekter hängde jag hos Maja och drack kaffe och åt morotskaka i väntan på att klockan skulle bli fyra. Planen var nämligen att åka ut till hennes landställe i skärgården. Efter inte alltför lång tid kom Tove och gjorde oss sällskap, och snart även Palle och Calle.


I Slussen slöt sig Ingrid till vårt sällskap och vi hoppade allihop på saltsjöbanan, kånkandes på en madrass och två tunga matkassar. Medan vi dundrade i riktning mot Saltsjöbaden lutade jag huvudet mot fönstret och betraktade förstrött de magnifika villorna vi passerade, och skogen som for förbi. Inte ens två månader kvar till studenten och allt förefaller mer eller mindre overkligt.


Behovet av godis klampade in oanmält i tillvaron och jag var tvungen att smsa KÖP GODIS till Bea som skulle hoppa på båten en station senare än vi.


Småfrusna klev vi på båten som skulle ta oss till Majas (mammas) gröna lilla stuga. Väl där rotade vi fram raggsockor och lagade en fantastisk tacomiddag i väntan på att huset skulle värmas upp.


Resten av kvällen och in på natten satt vi och drack vin och pratade. Tankar på deadlines och jobbiga beslut hade vi lämnat på fastlandet och saker och ting kändes rätt så bra.


Morgonen därpå vaknade jag i det lilla uthuset. Ute sken solen och luften var vad folk brukar beskriva som "frisk och klar". Jag klev i ett par träskor och vadade genom blåbärsriset in till huset där de andra gjort frukost i form av nybakt bröd och pannkakor. Efter några koppar kaffe var jag redo att diska bröddegsbunken i solskenet utanför köksdörren, och sällan har diskande känts så tillfredsställande.

För- och eftermiddagen ägnade vi åt att lapa sol och städa undan efter oss. Dricka te. Lyssna på musik. Vid tretiden gick båten hemåt och vi lämnade ön, åtminstone för den här gången.

(Rubriken är förresten ett citat från Tove Janssons fantastiska bok Pappan och havet, som jag ägnat större delen av trean åt att analysera till mitt gymnasiearbete)

en jul


I morse rullade bussen in på cityterminalen efter den drygt femton timmar långa resan från Haparanda. För att inte gå ner mig av den sömnbrist som nattbuss medför spenderade jag eftermiddagen med Maja i Årsta. Drack kaffe, promenerade och åt omelett. Men nu måste jag berätta om min jul. Det var tjugo grader kallt och när en gick ut behövde en ha dubbla ylletröjor, tjockjacka, varm mössa, täckbyxor, jeans och strumpbyxor. Mamma sa att jag såg ut som en Tove Jansson-mymla i mormors mössa, morfars jacka och spretigt hår. Jag informerade min mor om att en mymla är någon som ligger runt.


Högre än såhär gick inte solen på himlen. Gryning gick omärkbart över i skymning, och riktigt dag blev det aldrig. Järnvägen används inte längre och är numer skidspår och djurstig. När jag var mindre gick det dock fortfarande godståg och jag var rädd varje gång vi korsade spåret på våra längdskidor.

I minus tjugo blir hår och ögonfransar vita av ens andedräkt. Kinderna blir däremot väldigt röda.


Så småningom julaftonsfixade jag mig lite grann, men håret fortsatte att spreta lite som det ville. Härligt ju. Jag lade tusenbitarspussel, läste, åt mandelfrikadeller och kålsallader och hängde med kär släkt. På kvällen såg det ut såhär utanför mitt sovrumsfönster:


2 minuter och 46 sekunder berlin


berlin 2014 del 3


Tredje berlindagen var jag sjuk och dödsbakis (rekommenderas inte) så de andra fick gå på Primark medan jag låg hemma och tog igen mig. På kvällen orkade jag mig i alla fall ut till en mysig bar på en halvgömd terass, där allt var jättebilligt och en trevlig haschdoft svepte över borden. Mannen i baren var pratsam och hade hög, svart hatt. Människorna vid borden omkring oss förde mina tankar till bohemparis.

Fjärde dagen åt vi en faktastisk frukost på ett franskt ställe.


Lägenheten är förresten helt underbart fin, men under vår vistelse där var den kroniskt ostädad.


Sent på eftermiddagen tog vi DB-bahn till Ostbanhof i Friedrichshain och promenerade längst med East Side Gallery. 1,3 km berlinmur som blivit ett konstgalleri.


Känns så sjukt att muren är på riktigt. Nu är den i alla fall väldigt fin.

Vid andra änden av muren åt vi middag och drack helt makalösa drinkar på en restaurang vid vattnet.


Jag var inte så hungrig så jag beställde bara pommes frites. Till min förtjusning fick jag också friterade morotsstavar - något av det godaste jag ätit.

Sedan gick vi på lite barer i Kreuzberg.

Och åkte tunnelbana hem för växeln vi fick när vi köpte godis.

Femte dagen, vilket var den sista innan vi åkte hem, var Sara sjuk och vi andra inte jättepigga heller. Jag drack te med ingefära och citron för att råda bot på min egen krasslighet. Det ösregnade, så vi satt kvar en stund och åt jättebillig men o så delikat sushi.


Och det var den berlinresan.


berlin 2014 del 2

På vår andra dag i Berlin bestämde vi oss för att promenera upp längs Kastanienallee, som vi ju ätit middag på dagen innan. Det är en jättemysig gata med underliga små kläd- och prylbutiker, pappersaffärer (<3) och världens godaste mozzarellaburgare på ett ställe som heter Burger World.

Vi vilade våra fötter en stund på en biergarten. Såhär fint var det där.

På eftermiddagen köpte vi billigt vin och vindruvor och satte oss på en filt i en park för att spela kort och charader, prata och spilla (fast det sista var inte meningen).

Efter middag och lite häng i lägenheten bar det ut!


Till en pingisklubb närmare bestämt. Dr Pong heter den, och en pantar ett pingisrack i baren (som också säljer billig dricka) och spelar rundpingis vid bordet som nästan är det enda som finns där. Eller så sitter en på en av de få barstolarna vid ett minibord och pratar.

Vi gjorde lite både och. Sedan gick vi vidare.


Till detta ställe, Mein Haus Am See! Så sjukt mysigt. Massor av fåtöljer och soffor, och en trappa en kan sitta i. Älskade stället.


berlin 2014 del 1


Förra tisdagen vaknade jag, Sara E, Lisa och Mathilda upp till ett soligt och varmt Berlin! Efter en fantastisk frukostbuffé för 5 euro (!!) begav vi oss genast ut och handlade.


På hemvägen tog vi en sväng förbi vår lokala fotoautomat. Älskar verkligen att det står sådana lite varstans i den staden.


En annan väldigt fin sak är de färgglada (avlopps?)rören som går genom staden.


Eftersom det var vår första dag kändes det rimligt att vi turistade, så vi promenerade ner till Brandenburger Tor, förintelsemonumentet (som var lika mäktigt att besöka den här gången som förra året), tv-tornet och Checkpoint Charlie (som vi i och för sig mest gick förbi av en slump).


Vi följde även Spree ner mot Kreuzberg. På vägen hittade vi små gömda trappor vid floden.


Hej hej.

I utkanten av Kreuzberg stannade vi på en medelmåttig restaurang för att dricka cocktails. Jag provocerades av drinkarnas namn och svor att jag fan skulle dricka whisky sedan för att kompensera.
 

Middag åt vi på ett indiskt ställe på Kastanienallee.


Fina Mathilda.

Första dagen avslutades på en mysig uteservering där vi spelade charader (vilket utmynnade i många skratt), pratade och drack.

instagramparis


Nu kommer här ännu ett lass parisbilder, den här gången från min instagram. En kan ju aldrig få för mycket Paris, eller hur? Förhoppningsvis trillar snart Saras bilder in på min mejl också. Hur som helst: vi börjar på Arlanda. Två mycket förväntansfulla unga kvinnor på en flygplatstoa.


Sedan har vi utsikten från lägenheten vi hyrde. Så mycket Paris, och så fint väder.


Parkhäng med Benson. Ja, ni ser ju.


Självfallet besökte vi Shakespeare and Company, pretto som vi är. Av alla bokhandlar vi besökte är denna fortfarande hundra gånger vackrare. Med slitna fåtöljer, krypin och vrår, smala gångar, skrivmaskiner och till och med en katt.


Här är en selfie i Napoleon den tredjes sminkbord inne på Louvren. På muséet fann vi också statyer föreställande döda människor med tarmarna hängandes ut från magen, gigantiska målerier och Mona Lisa.


Ännu en selfie, denna gången uppifrån eiffeltornet.


Vi mötte upp Maja och Johan en kväll för att fira Majas 18-årsdag! Det gjorde vi på en alldeles otroligt mysig bar vid namn Le Kitch, där de serverade Shrek-drinkar och firade Maja med att stätta ett tomtebloss i rumpan på en bevingad gris som hängde från taket och flög runt i cirklar. Så himla fin natt.


Sara framför eiffeltornet. Klart det måste finnas med på någon bild.


En annan kväll gick vi till en bar som hette Dirty Dick (haha) där vi drack drinkar som brann och som även satte fyr på min tumme.


Vi satt som ni vet på Café de Flore, där vi skrev och skrev och skrev, och dessutom satt bredvid en fransk författare som också skrev men med betydligt vackrare handstil än vi. Är förresten tacksam att Sara har så bra mobilkamera så att jag kunde sno hennes bilder som var avsevärt bättre än mina.

Denna resas instagramregn avslutas med utsikten från Montmartre. En helt underbar resa hade vi, jag och Sara.

paris sans couleurs

 

ett första stycke paris


Sköt upp packningen till dagen innan och upptäckte att jag inte har ett enda par hela jeans. Spencer lade sig i resväskan och jag var tvungen att ta en paus. Till slut var den i alla fall full och stängd, och morgonen därpå lämnade jag lägenheten tidigt för att åka till FUCKING PARIS med Sara A!


Vi kom fram till vår lägenhet någon gång på eftermiddagen och åt upp flygplanschipsen i soffan.


Det här var min och Saras utsikt, och vi beundrade den lite innan vi begav oss ut för att möta upp Hanna Benson vars parisresa lyckligtvis överlappade vår.


Alltså. Såhär såg det ut på riktigt. I en minipark någonstans mellan Marais och Seine.


Vi satt i halvskuggan länge och promenerade därefter till vart vårt hem.


Sara och jag fann en extremt mysig restaurang vid namn Le Temple precis runt hörnet från vår gata. Där inne var det dunkelt, djurmönstrat och fullt med underliga lampor. I bakgrunden ljöd någon slags jazzig variant av kända låtar.


Maten var inget att klaga på heller. Dog av lycka och blev mättare än vad det såg ut som att en borde blivit.


Gick den korta biten hem, övertrötta men lyckliga. Vi var i Paris.

planering av "le voyage prétentieux"


I vår åker jag och Sara A till Paris. Vi planerar att promenera med basker på huvudet och baguette under armen, sitta och dricka rödvin med utsikt över eiffeltornet, skriva poesi på uteserveringar, läsa fransk litteratur, besöka marknader, kolla i fina små butiker, hänga på barer om kvällarna och över huvud taget vara så pretentiösa vi bara kan.


Sara hade inhandlat en skrivbok i vilken vi nu skrivit ner platser vi vill besöka och som vi så småningom kommer fylla med parispepp. Jag tror jag spricker snart. Paris.


stan är full av tanter och tragik


Som ni vet så drog jag till Göteborg några dagar för att hälsa på Moa. Hon tog med mig till ett fint café när vi tröttnat på att vandra runt på stadens gator där vi satt och tog igen allt vi inte hunnit prata om.


Fint var det och inte SÅ hemskt dyrt. De spelade Håkan.


Därefter hoppade vi spontant på en sightseeingbåt.


Vi åkte under broar.


Förbi pampiga hus.


Och under ännu lägre broar. Den här kallade de för "osthyveln." Guiden var för övrigt en mästare på den klassisa göteborgshumorn. Älskar.


Ganska blåsigt var det.


Tillbaks på land begav vi oss mot Slottsskogen för att grilla vår middag. På vägen hittade vi ett fint träd.


Och Moas skola, Schillerska. Där hade de en fin vägg där elever fått sätta upp sitt porträtt. Himla kul grej tycker jag! Moa kan du hitta i vänstra hörnet över bilden med tre personer.

Framme i Slottsskogen grillade vi halloumi och läste i kvällssolen. Gott!

en liten film om berlin



  Hästpojken - Små Korta Stunder

ett sista stycke berlin

 

midsommar i berlin


Eftersom jag och Lisa skulle vara i Berlin över midsommar hade jag letat upp ett midsommarfirande vid Monbijoupark. När vi kom dit var folk i full färd med att bygga midsommarstång och arrangera en blomkrans-workshop. Vi slog oss ner i varsin solstol för att invänta midsommarkänslan.


Den infann sig snart då vi gjort oss blomkransar.


Medan Lisa gick på toa i klubben som var en av arrangörerna av "midsommarfestivalen" passade jag på att ta bilder i det rosa ljuset där inne.


Midsommarstången restes och skandinaverna dansade små grodorna, räven raskar över isen och så vidare medan roade tyskar filmade och tog kort. De modigare tyskarna deltog själva och jag törs säga att de hade roligare än de som stod vid sidan av och fotade. Åh, vad jag älskar svenska traditioner, vi är ju inte riktigt kloka. Sedan var det livemusik med olika skandinaviska hipsterband som spelade.


Festivalen fortsatte hela natten och vi stannade för att prata med bland annat en dansk i ful hatt, två flygvärdinnor för norwegian, sångaren i ett finskt band som spelat och en tysk artonåring som precis flyttat till Berlin för att plugga litteratur och filosofi. En himla fin midsommar hade vi.


en första dag i berlin


Då Lisa och jag vaknade upp vår första morgon i Berlin begav vi oss ut till en liten uteservering för att äta frukost. Solen gassade och det var nästan outhärdligt varmt, sådär 30-35°C i skuggan. Under markisen var det i alla fall skugga, så där kunde vi sitta utan att dunsta bort.


Vi hade tagit sovmorgon och de flesta hade redan ätit frukost och brunch. Skönt, tyckte vi.


Himla gott var det! Jag åt "french breakfast" bestående av croissant och baguette och Lisa åt yoghurt med frukt och kokt ägg. Tänk om en kunde äta sådana frukostar varje morgon, i skuggan av en markis och med en veckas förväntanspirr i magen.


När vi ätit promenerade vi mot Brandenburger Tor i förhoppning om att få lyssna på Obamas tal. Väl där fick vi veta att "normal people aren't allowed in" så vi fortsatte promenera runt lite och turista oss.


Titta vilken fin plats vi hittade.


Något av det bästa med Berlin är alla fina fotoautomater där en kan få en svartvit fotoremsa för endast € 2.


En annan bra sak är att vi helt lagligt kunde gå ut och ta ett glas vin, så det gjorde vi förstås. Vi fann en otroligt mysig uteservering i en korsning på Rosenthaler Straße där vi satt första kvällen och pratade.


Tidigare inlägg
RSS 2.0