näst sista berlindagen med körsbärsblom och grünkernburger


Idag är min näst sista heldag i Berlin innan jag flyttar hem igen. Jag vet att jag ältar det här med att jag snart ska hem, men jag kan inte riktigt smälta det. Två och en halv månad har gått så sanslöst fort, och min "göra-någonting-efter-studenten"-period i form av berlinvistelse är nu plötsligt ÖVER. Eller om två dagar för att vara exakt. Och absolut, det har varit givande och utvecklande och allt möjligt. Så som saker är. Men vad i helskotta ska jag göra av mig nu?
 

Jag vaknade senare imorse än vad jag hade tänkt mig. Litegrann skyller jag på att det blivit sommartid, men jag har den senaste veckan lyckats förkjuta mitt dygn även utan hjälp från klockomställning. Igår kväll låg jag vaken utan att kunna somna, och började googla på ställen i närheten med bra vegoburgare. Så som en gör. Eller nåt. Någon gång efter tolv idag var jag i alla fall redo att bege mig ut i den femton (!) grader varma luften. Jag tog med min bok till en av mina favoritparker och slog mig ner på en bänk i solen. Utan jacka. Har ni hört på maken.

Under eftermiddagen mulnade det på och jag promenerade hemåt. Planen var dock att äta en tidig middag på ett av hamburgerhaken jag googlat fram under natten, så efter inte alltför lång tid tog jag mig ut igen.
 

Jag beställde en "grünkernburger", som så vitt jag förstått det består av något slags frö eller sädesslag. Gott i alla fall. Däremot påmindes jag på hemvägen om den där unkna lukten en får på händerna när en ätit skräpmat, som liksom inte vill försvinna hur mycket en än tvättar händerna. Jag vet inte om det är frityren, det där typiska hamburgerbrödet eller något helt annat som gör det, men så otroligt störande.


vårinsupande, bokläsande och åkahemfunderande


Tretton grader och sol omhuldar Berlin idag, och jag fick ta av mig jackan när jag var ute och gick. Jag försöker insupa så mycket vår jag bara kan, så att min kropp kanske till slut kan skaka av sig vintern och tina. Idag var första dagen som jag inte bar långkalsonger eller hade stickad tröja under mockajackan, och det mina vänner är om något ett gott tecken.


När fötterna började göra lite ont i mina ännu inte helt ingådda skor så slog jag mig ner med ryggen mot en trädstam och läste. Just nu läser jag en bok av P.G. Wodehouse, och den är sådär lagom lättsamt underhållande. Små korta episoder om unga överklassmän i början av 1900-talet som råkar ut för allehanda konstigheter. Egentligen håller jag för närvarande på att läsa "Den allvarsamma leken", men jag insåg igår kväll att den inte skulle räcka tills jag åker hem. Följaktligen lade jag den åt sidan för några dagar och plockade "Young Men in Spats" från bokhyllan.


Det går knappt att beskriva hur mycket vår det var i Volkspark Friedrichshain. Tårpilarna hade börjat knoppa, änder bokstavligen plaskade omkring i dammen, barn vaggade omkring på gräsmattan, folk låg på filtar och pussades och någon solade benen. Så småningom hamnade mitt träd i skugga och jag gick hemåt, förbi affären och handlade fetaost.


Sedan satte jag mig på balkongen med en kopp kaffe och fortsatte att läsa.

Nu har solen försvunnit in bakom husen på andra sidan vägen och jag har retirerat in i vardagsrummet. I natt ska jag på stumfilm igen. Det blir den sista stumfilmsbion för denna berlinvistelse, för på onsdag flyttar jag tillbaks till Stockholm efter nästan tre månader i denna stad. Inför det har jag blandade känslor. Å ena sidan kommer jag sakna de människor jag lärt känna här, att bo själv, mina långa frukostar, alla vackra husfasader, att kunna köpa en flaska vin för två euro, ledigheten och den nästan totala friheten. Å andra sidan: svenskt lösgodis, middagar med mamma och pappa, Herr Nilson, alla mina vänner som jag inte träffat på evigheter, tillgång till hela min garderob, tryggheten som nära relationer ger och inte minst STOCKHOLMSVÅREN. Men först har jag några dagar av berlinvår, sovmorgnar och bokläsande att njuta av.

utställning, brevskrivande och vin


Såhär fint var det i Berlin igår när jag skickat in min sista tenta och alltså var färdig med båda kurserna. För att fira begav jag mig ut och mot ett galleri för att se en utställning med Cindy Sherman. Det var en ganska lång promenad till galleriet, men solen tittade fram mellan molnen så det gjorde absolut ingenting.


Det var en lagom stor lokal, och på övervåningen fanns ett kuriosakabinett med massvis av gamla prylar och konstverk. I taket hängde en uppstoppad alligator från något annat århundrade. Jag spenderade följaktligen ganska lång tid där, och njöt fullkomligt av att vara ledig.


På hemvägen smet jag in på ett café och drack en kopp te medan jag skrev ett långt brev till en försummad brevvän.


När jag var hemma igen lagade jag pasta med tomatsås, tittade på ett avsnitt Poirot och var allmänt tillfreds. Klockan åtta lämnade jag lägenheten igen och promenerade mot Rosenthaler Platz för att möta upp Linnea. Vi ägnade sedan kvällen åt att dricka vin, prata kärlek och relationer och lögner, äta halloumidöner och avslutade med att dricka halvdyr gin tonic på högljudd bar.


regnig förmiddag och firande av färdig hemtenta


God morgon. Jag har suttit i sängen hela morgonen och växlat mellan en seminariechatt och uppdateringar om vad som händer i Bryssel. Snart ska jag dock äta frukost och göra det bästa av den här dagen. Igår hann jag faktiskt med en hel del! Till exempel ta bilden ovan, gå till Primark och handla fjorton par strumpor att ersätta alla mina gamla håliga med, skriva klart en av tentorna (!!!) och äta på italiensk restaurang.


Det här var min utsikt när jag satt och skrev tenta under eftermiddagen. Det regnade utanför den franska balkongdörren, och blåste så att träden på kyrkogården nedanför gungade. När jag äntligen skrivit klart tentan blev jag alldeles ställd. På något sätt har jag lyckats ickeprokrastinera såpass mycket att det hela faktiskt blev skrivet. Uppspelt skrev jag till Isabelle och Linnea för att dela med mig av min fantastiska prestation (haha), och de föreslog att jag skulle följa med och äta italienskt för att fira. "Ja!" svarade jag såklart, för det finns ju typ inget godare än italiensk mat.


Så när det kvällnades tog jag tunnelbanan till Innsbrucker Platz...


...Och hem till Linnea och Isabelle och KATTEN. Vi satt i sängen och drack vin och pratade om övernaturliga saker, och om att åka hem efter att ha skapat sig ett litet liv i den här staden.


Alltså katter <3 Något av det jag saknar mest med hemma, att bo med katt. På grund av hunger blev vi till slut tvungna att lämna lägenheten och katten och gå till restaurangen.
 

Alla ställen som serverar gratis bröd innan en får maten är bra ställen.

När vår middag väl kom in var det som vanligt fotopaus. Och alltså GUD VAD GOTT. Mellan tuggorna diskuterade vi skolgång, hur vi var i mellanstadiet och hur våra klasser och skolor var, familj, det sjuka i att en själv skulle kunna bli mamma och att ens föräldrar hade ett liv innan en själv fanns. När klockan närmade sig elva åkte jag hemåt, proppmätt och nöjd.

osynk

Igår var jag och min kropp fullkomligt ur balans. Allt var i osynk, och den simpla aktiviteten att handla mat blev en utmaning. Jag var så otroligt tankspridd. Glömde lägga upp mina varor på rullbandet, glömde påse, glömde göra så som en ska i Tyskland och packa varorna innan en betalar för att allt går så himla fort. Jag fick i alla fall med mig alla mina inköp från affären till slut. Jag var rejält osugen på mat, så middagen blev vindruvor, tre morötter och en 100 grams chokladkaka. Vissa dagar är sådär, och en får helt enkelt anpassa sig. På kvällen kände jag hur det började värka i kroppen och hur mina ögon knappt orkade hålla sig öppna, och var tvungen att skriva till Isabelle och Linnea för att ställa in den planerade stumfilmsbion och gå och lägga mig. Vaknade idag efter att ha sovit i gissningsvis elva timmar, och är glad att det är söndag för då är det liksom okej att inte lämna lägenheten. I synnerhet om det regnar, vilket yr.no säger att det ska göra idag.

Saker jag tänker att jag kan göra om det passar sig men annars låta bli:
Tvätta lakan och handdukar
Skriva
Läsa i en kursbok om vitt-och-fräscht-idealet
Skriva på tenta
Lyssna på podd
Yoga
Skriva dagbok

frukost som blev till promenad som blev till planer

Jag sitter uppkrupen i soffan, lyssnar på Nico och skjuter upp tentaskrivandet. Snart ska jag i alla fall ta tag i det (ja, Siri, det ska jag) för att sedan kunna njuta av en ledig kväll. Att det ska vara så svårt med självdisciplin.


I morse/i förmiddags klockan halv elva sprang jag nerför trapporna och ut i den kompakt grå berlinfredagen. Jag skulle äta frukost på ett av mina favoritställen i den här staden, som serverar en gedigen frukostbuffé för enbart fem euro! Dessutom var mitt frukostsällskap Linnea och Isabelle, två andra berlinfavoriter, så jag var pepp.


Vi fyllde tallrikarna flera gånger om med frukt, ljummen baguette, ost, grönsaker och våfflor med nutella, åt yoghurt med frukt och müsli och frön och flingor, drack kaffe, oroade oss över Sveriges bostadsmarknad, undrade hur tusan Stefan Ingves resonerar med sin styrränta, pratade om framtiden och allt vad den innebär i form av studier och jobb och flyttande tillbaks till Sverige och så vidare. Men mest åt vi. När vi var alldeles proppmätta var vi emellertid inte helt redo att skiljas åt, så vi bestämde oss för att gå genom den lilla parken runt hörnet till fotoautomaten på andra sidan. Halvvägs genom parken såg jag dock att det plötsligt dykt upp en fotoautomat utanför parkens restaurang som jag är rätt så säker på inte har stått där förut.


Två remsor fotade vi där, som inte alls såg ut som de från andra automater utan var bredare och blankare. När jag ser bilderna här ovanför undrar jag förresten vad som händer med min hårfärg? Den tycks inte kunna bestämma sig för om den är ljust rödbrun eller mörkbrun eller grådassig.


Såhär glad var jag åt upptäckten av den nya fotoautomaten, och åt hur knäppa vi såg ut på vissa bilder.


Vi gick vidare mot den fotoautomat som vi från början siktat in oss på, för att göra slut på min sista tvåeuro.


Utanför, hör och häpna, blommade ett träd! Så lite vår var det i Berlin även idag. Trots kylan beslutade vi oss för att promenera runt lite. Gick in på bakgårdar och kikade. Hamnade i Mauerpark och gungade samt betraktade graffitiväggen. Besökte en pappersaffär. Smed planer för hur vi ska uttnyttja sista tiden här innan vi åker hem (jag till Stockholm om tolv dagar och de till Göteborg någon månad senare). Det är underligt att leva såhär, utan att egentligen ha någonting särskilt för sig om dagarna. De går som de vill och en gör sitt bästa för att de ska bli någorlunda meningsfulla. Lite skönt ska det faktiskt bli att komma hem till en vardag, om än även ångestfyllt och jobbigt. Jag försöker tänka på hur mycket jag ändå har att komma hem till, och har börjat planera och drömma om min stockholmsvår. Det kommer vara första gången sedan jag gick på dagis som jag inte pluggar.

"Låter inte den här gungan väldigt ledsen?"


carpande av berlinvåren


Idag var det så himla mycket vår. Sådär att alla buskar blev gröna av ren upphetsning. Fontänen i parken är plötsligt fylld med vatten, dammen fylld med svanar och de soliga bänkarna fyllda med folk. Jag begav mig ut i solen så fort jag bara kunde. Packade väskan full med kursböcker och gick till Volkspark Friedrichshain. Tog en liten promenad innan jag hade ro att sätta mig ner. Insåg att jag glömt kameran i all min iver, och fick försöka bevara våren i telefonen och i kroppen istället.


Efter en stund blev det så varmt att jag fick ta av mig jackan. Nästan ofattbart. När jag kom till Berlin låg det snö på marken.


I en timme, kanske två, smuttade jag cappuccino, läste ut en av kursböckerna, antecknade understrykningar, bläddrade igenom vad jag redan läst, blundade mot solen och lyssnade på musikanterna som spelade jazzigt nerifrån svandammen. När mitt bord skuggades av ett träd packade jag ihop och gick hemåt. Pillade lite med en av tentorna, gjorde en macka. Efter en stund gick jag dock ut igen för att hinna njuta av den sjunkande solen.

Såhär fina var de solbelysta fasaderna. Vet inte om Berlin varit såhär vackert sedan jag kom? Luften bar liksom på en välvilja. Hemma igen lyssnade jag på ett radioprogram, lagade middag och facetimade med mamma. Nu ska jag snart borsta tänderna och krypa ner i sängen framför ett avsnitt av Poirot. I morgon ska jag äta frukostbuffé med Linnea och Isabelle och jag längtar redan.

en bra berlintisdag

God morgon! Idag vaknade jag till min förtjustning utvilad klockn nio, och skådade en blå himmel utanför fönstret. Mina planer för dagen är att yoga, gå ut i solen samt läsa kurslitteratur, sedan får vi se. Än så länge har jag i alla fall en bra känsla i kroppen, sådär som en får när det är vårigt ute och saker och ting börjar falla lite på plats inombords.
 
Som jag sa så hängde jag med Elsa igår. Vi möttes upp i en stökig korsning och gick till ett café hon hittat som serverade veganska bakverk. Där köpte vi varsin kaffe och delade på en chokladkaka. Det är härligt när en hänger med någon som funnits i utkanten av ens liv i flera år och inser att en klickar hur bra som helst. Tråkigt nog åker hon hem från Berlin redan idag.


Vi satt länge och pratade om alltifrån fester som vi båda varit på i högstadiet och början av gymnasiet (när folk fortfarande hade hemmafester) till konstiga dejter. När klockan närmade sig fem behövde jag åka hem och plugga en stund, men vi beslutade oss för att ses igen på kvällen och äta middag tillsammans!


Så jag gick hem och satte mig framför den största kursboken. Och försökte se naturlig ut framför självutlösaren, hejhopp. Sedan smsade jag Elsa och föreslog att hon skulle komma över och äta pasta med tomatsås, för jag hade köpt ett kilo spaghetti på Lidl för rabatterat pris. Lyckades förresten åstadkomma en av mina bästa tomatsåser någonsin, det ni. Strax efter åtta plingade hon på dörren och vi satt till klockan halv tolv och pratade och skrattade så att vi nästan grät. Bra dag.


nu bor jag själv

Igår åkte Savannah hem till Sverige igen. Efter att ha ätit avskedsmiddag och druckit varsin sketabillig cocktail följde jag henne till Alexanderplatz och vinkade hejdå vid tåget. Nu bor jag själv här i en halv månad innan även jag beger mig hem mot verkliga livet.
 
Den här förmiddagen har jag verkligen inte uträttat mycket, men snart ska jag ta mig till en närliggande park och promenera. Senare idag ska jag möta upp Elsa för att fika. Vi har gemensamma vänner hemma i Stockholm och har stött på varandra vid olika tillfällen men aldrig riktigt umgåtts, så det ska bli kul. Lite plugg ska jag försöka klämma in idag också, men en sak i taget.

sketagod tofuburgare


Ebba är och hälsar på över helgen, och eftersom Linnea och Isabelle också har finbesök så hade vi bestämt att vi skulle äta middag tillsammans allihop. Strax efter åtta infann vi oss på Si An, en vietnamesisk restaurang i Prenzlauer Berg.

Såhär fint var det i taket!


Jag beställde en tofuburgare och hujedamig vad god den var! Fylld till bredden med picklade grönsaker, färsk mango och goda såser.


Vi satt länge och pratade om meditationsläger där en inte får kommunicera med någon i en vecka, resor, framtidsplaner och icke-planer, studier, Berlin, maten vi åt och annat som en pratar om. När vi var mätta och belåtna gick vi till en bar i närheten.


Där drack vi ganska äckligt vin och pratade vidare. Jag kände så småningom hur både kropp och själ började säga åt mig att gå hem och lägga mig, så när de andra begav sig mot nästa bar promenerade jag hemåt och kröp ner i sängen.


frukost och tacos och cappuccino

Den senaste veckan har varit jättejobbig. Kanske en av de värsta i mitt liv om jag ska tillåta mig att vara dramatisk. Det är en hop olika saker som samarbetat för att försätta mig i ett tillstånd av konstant ångest. Det är i alla fall inte vad jag vill fokusera på nu, så låt oss titta lite på vad den senaste veckan bestått av utöver dåligheter.


Jag vaknar tidigare än vad jag vanligtvis gör, förmodligen för att det blir så ljust i rummet. Drar undan den provisoriska gardinen och glor lite på himlen och husen. Kanske gör en kopp te och sätter mig och pluggar en stund i sängen innan jag tar tag i själva uppstigandet.


Jag har aldrig förr uppskattat frukost så mycket som jag gjort under den här berlinvistelsen. Såhär har majoriteten av mina frukostar sett ut, med några små variationer. Jag tycks ha hamnat i ett rostmacksmissbruk.


En kväll åkte jag och Savannah till Schöneberg för att äta tacos hemma hos Isabelle och Linnea. Vi länsade alla skålar till det sista majskornet och slog oss sedan ner i deras säng för att fylla eventuella tomrum i magen med glass, frukt och choklad medan en mjuk katt strök omkring i rummet. Det var en riktigt fin kväll.


Igår var det sol och jag bestämde mig för att jag behövde ta tillvara på den, allt jobbigt till trots, eller kanske mycket just på grund av allt jobbigt. Så jag begav mig till parken i Friedrichshain. Där blommade krokus och blommor som jag inte vet namnet på, och en tant satt på en bänk i solen och löste korsord.

Själv styrde jag stegen till det lilla huset med uteservering.


Köpte en cappuccino och läste. För det är någonting som jag faktiskt mår bra av. Att läsa i solen. Försvinna in i en bok och känna våren på huden. För våren är här. Och det är en bra sak.


mars och bra saker

Nu är det mars och vår åtminstone i kalendern. Litegrann även i Berlin faktiskt. Idag var det sol och jag har förutom att gå på museum och opluggat ätit en utsökt tofuburgare i en gammal stationsbyggnad samt fått en filmkamera upptryckt i ansiktet när jag köpte varm choklad på turkiska marknaden i Kreuzberg.
 
 
Här kommer lite vårfir i form av...
 
 
... några bra låtar jag lyssnar intensivt på för tillfället:
 
Color Him Father - Linda Martell
Delone - Sacri Cuori
God Knows (You Gotta Give To Get) - El Perro Del Mar
Papaya - Tenniscoats
Nation - Laleh
Gennesarets sjö - Kjell Höglund
 
... några bra program på svtplay:
 
Liv och Horace i Europa
Liv Strömquist och Horace Engdal ger sig ut på en bildningsresa genom Europa. Horace tar upp lite för mycket av taltiden i början, men det blir bättre!
Ted Gärdestad - för kärlekens skull
Dokumentär och Ted Gärdestad kort och gott. Himla fin och sorglig.
Vänligen Lars Lerin
Lars Lerin är på jakt efter en vän och träffar följaktligen lite olika människor och pratar om liv och död och sånt.
 
... och några fina filmer jag sett på sistone:
 
Mistress America
Frances Ha
What If
Min granne Totoro (och nej jag hade inte sett den tidigare, no judgement please)

mayday

 
Jag är mitt uppe i min största livskris hittills. Alla sa att en skulle komma att krisa efter studenten men jag tänkte att det såklart inte skulle drabba mig, på samma sätt som en tänker om sjukdomar och död och annat hemskt. Tji fick jag. Och jag skäms för jag är så otroligt privilegierad som har så många möjligheter att det inte är klokt, och vad gör jag? Ingenting. Känns det som. Är missnöjd och lat. Sover för länge och är trött hela tiden utom några timmar på eftermiddagen.

Åkte till Berlin för att "göra något" och få distans till mitt liv men här är jag kanske mer vilsen än någonsin. Träffar nya människor men orkar egentligen inte lära känna någon och har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Pluggar någonting som jag tycker är intressant men som inte egentligen leder någon vart, och nu sitter jag med två tentor och ganska mycket tid och stirrar gråtfärdig på uppgifterna för de känns helt jävla omöjliga.
 
Nu halvligger jag i sängen med begynnande mensvärk och pms och undrar vad fan jag gör med mitt liv. Inte skriver jag i alla fall, för jag har typ insett att jag inte kan. För det första klarar jag inte av att sätta mig ner och faktiskt skriva, för det andra har jag ingenting att förmedla och för det tredje kan jag inte formulera saker och ting så som jag önskar att jag kunde om jag nu skulle få för mig att jag hade någonting att skriva.
 
Jag borde köpa solglasögon, men har inte hittat några som jag inte ser ut som en fluga i eller som inte får mitt ansikte att se ut som ett överdimensionerat klot.
 
För att sammanfatta: JAG VET INTE VAD JAG HÅLLER PÅ MED

måndagsbestyr

Måndag igen då. Fast veckodagarna mister sin betydelse när en kan göra vad en vill när en vill. Ingen bryr sig ju om ifall jag pluggar på en lördag och tar sovmorgon på en onsdag. Idag har jag i alla fall dammsugit, torkat bort alla mystiska fläckar på köksgolvet, duschat, ätit frukost framför "Vänligen Lars Lerin", diskat samt klippt sönder en av alla mina strumpor med hål i tån för att försöka göra en sock bun. Resten av dagen är det tänkt att jag ska plugga. Och handla, för till och med löken är slut.

sherlock holmes från 1922 och popcorn


Igår kväll mötte jag upp Linnea och Isabelle för att se en stumfilm! En biosalong från 1929 vid namn Babylon har den geniala traditionen att visa stumfilm gratis mitt i natten på lördagar. Runt elva sågs vi och hämtade ut våra biljetter, sedan gick vi till en bar runt hörnet i väntan på midnatt.


Där köpte vi rödvin för 2,5 euro och stod i barröken och pratade om vuxenhet (att förminska sig, bli bemött som en jämlike och skräcken i att inse att vuxna inte vet och kan allt utan ofta är ganska knäppa och vilsna). De berättade även om en fest de varit på för en ny fotobok om könsöverskridande identiteter, och jag berättade om hur jag suttit och ätit kakor och tittat på "Vänligen Lars Lerin" och "Liv och Horace i Europa" på svtplay.


När vi tömt våra vinglas återvände vi till bion, köpte popcorn och öl och satte oss i mitten långt fram för att mest möjligt kunna njuta av både filmen och den ackompanjerande orgeln. Stumfilmen som visades denna natt var Sherlock Holmes från 1922 med John Barrymore i huvudrollen och den var både underhållande och fin. Alltså. Så himla bra grej.

disk och döden

Jag diskar undan efter maten som Savannah lagat och vi pratar om döden igen.
 
- Är du rädd för att dö?
Nja, nej. Mer rädd att andra ska dö. Eller för hur andra skulle reagera på min död. Är du?
- Ja. Jag tror att det gör ont.
Det tror inte jag.
- Men är det inte helt självklart att det är smärtsamt när livet rycks undan för en?
Nej, jag tror att om det känns något alls så känns allting. Alla känslor och sinnesintryck på samma gång. Hjärnan sprakar till och en känner allt en någonsin känt och inte känt under en millisekund som knappt går att mätas i tid och sedan är en död.
- Jag tror inte det. Det måste göra ont.
Men själva döendet händer nog bara poff, tar ingen tid, går inte att hinna känna. Gör det ont så är det livet innan döden, inte döden.
- Nää, jag tror att det gör ont ändå.
Är det något som är säkert så är det att vi någon gång kommer få veta. Dö kommer vi ju göra.
- Det är nog en nödvändighet för människan att vara rädd för döden. För att arten ska leva vidare.
Så är det nog. Men livet är ändå läskigare. Tycker jag.
- Nej, jag tycker döden är mer skrämmande. Vad som händer efteråt. Eftersom en inte kan veta.
För mig är ovetskapen om vad som kommer hända en under livet läskigare. Framtiden.
- Ja. Men dö kan en göra när som helst. Leva kan vi, så vitt vi vet, bara göra nu.
Japp. Lika bra att leva när vi ändå kan.
 
Sedan är disken klar.

sällskapsspel, blomkålsburgare och jazzklubb


Hej på er. Nu har jag sprungit iväg och tvättat glasögonen och kommit tillbaks. Tentorna har lagts upp, så egentligen borde jag sitta och skriva alternativt läsa om 1900-talets mode och miljöer eller Skönhetens mask. Men jag orkar inte riktigt. Än. Jag är orimligt seg i huvudet idag, trots att jag sovit ordentligt (och inte alldeles för mycket) och inte drack mer än ett litet glas vin igår. Kanske beror det på vädret, för ute snöar/regnar/haglar det varvat med solglimtar. På andra sidan vägen sträcker sig en gubbe i hängselbyxor ut genom ett fönster för att inspektera den konstiga väderleken. Vädret speglar ganska bra hur det känns inuti mig nu för tiden. Jag är trött och ledsen, panikar över livet (framtiden) och är glad om vartannat.

Häromkvällen kom två gulliga göteborgare vid namn Linnea och Isabelle hit och drack vin, spelade spel och pratade. När de gått hem åt jag rostmackor i köket och tyckte att livet ändå är ganska bra.


Igår var jag också lite glad, men även trött och orolig, sådär som en är när livet är konstigt och oklart och ganska fantastiskt samtidigt. Jag spenderade eftermiddagen i köket och försökte plugga. Skrev lite håglöst på några tentafrågor och lyssnade på nyupptäckt musik.


Jag kokade tomatsås och jag och Savannah åt pasta, sedan tog vi en lång promenad och jag köpte torrschampo på Rossmann. När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig ner och lyssna på en podd om Le Corbusier medan Savannah gjorde bananglass. Vid halv åttatiden ryckte vi dock upp oss och begav oss mot Kottbuser Tor för att äta middag med ett gäng härliga människor.


Någonting som inte är ett problem i den här staden är att hitta trevliga svenskar att hänga med. Däremot kan det vara ett litet problem att få plats på restaurang när en är nio personer. Efter att ha vandrat runt lite längs Oranienstraβe hittade vi ett litet hamburgerställe där vi bytte några pallar mot en bänk och vips fick vi plats allesammans.


Jag köpte en vegoburgare gjord på blomkål och den var klart godkänd.


När vi var mätta och belåtna tog vi tunnelbanan till Rosenthaler Platz för att gå på jazzklubb. Vi tappade dock bort en del av sällskapet och satt därför och väntade vid Rosenthaler i tio minuter, medan en talangfull saxofonist och två lite mindre talangfulla beatboxare/rappare/sångare(???) fyllde hela stationen med ljud.


På jazzklubben köpte jag ett glas vin och fick så småningom plats vid ett bord. Det var någon slags öppen jam-kväll och mestadels var det bra. Plötsligt dök dock musikerna från tunnelbanestationen upp och musiken förvandlades till någon slags extremt proggressiv jazz, för att sedan återgå till vanlig hederlig improvisationsjazz. Strax efter tolv begav oss jag och Savannah hemåt igen.


Och det var allt för denna gång. Jag fotade ingenting med kameran när herr Nilson var här, men instagrammade desto mer så om ni mot förmodan skulle vara intresserade av vad vi hade för oss så kan ni kika in där. Hade i alla fall några underbara dagar i hans sällskap, och nu när han åkt är det tomt. Jag och Savannah har bytt rum nu efter halva tiden, och jag drog ihop dubbelsängen till en enkelsäng för att det inte skulle kännas lika ensamt i sängen.

vad jag gjort på sistone men inte så många bilder

Jag fotar nästan ingenting. Kanske mest för att jag inte gör så himla mycket. Har ägnat dagar åt att plugga massor (och faktiskt älskat det för det är så himla intressant!!!!) och promenera och yoga. Och så har jag tittat på film med Savannah och henens tolvåriga syster som var och hälsade på över helgen och varit på musikquiz i Kreuzberg som några nyfunna kompisar höll i. I söndags var vi på marknaden i Mauerpark. På något konstigt sätt har jag även lyckats tappa bort en tröja men den måste ju vara någonstans i lägenheten.

Jag njuter så mycket jag bara kan av att kunna äta frukost i lugn och ro varje morgon. Jag har bestämt mig för att jag inte behöver göra saker bara för att folk tycker att en ska. Huvudsaken är att jag har det bra.
 
Mamma tycker att jag är rolig när jag smsar för att uppdatera mig om hur mina krukväxter mår hela tiden.
 
I morgon kommer herr Nilson hit och då ska vi promenera och pussas och bada badkar och äta frukost ute och jag ska visa alla fina ställen jag hittat och åh. Umgås.


i en lägenhet med tegelstenstapet och krukväxter


Igår var det lördag och melodifestivalens första deltävling, men det brydde jag och Savannah oss inte om för vi skulle på hemmafest. Japp. Jag skulle kunna spela cool nu och bete mig som om det vore fullkomligt rimligt och självklart att vi efter tre veckor i Berlin var bjudna på fest i en lägenhet i Kreuzberg, men jag tycker i själva verket att det är helt sjukt att vi på något sätt skaffat oss en liten bekantskapskrets här. Staden har kommit att bete sig som ett hem och det känns skönt. Så. I alla fall. Vi åt middag (pasta med broccoli- och mozzarellasås<3), drack lite vin och fixade oss för att inte se ut som den sunkhög i alla fall jag varit nästan hela veckan när jag mest suttit vid köksbordet och pluggat. Sedan gick vi till u-bahn för att åka mot en av de mest bohemiska lägenheter jag träffat på.

Jag hängde med norskar och tyskar och svenskar och har glömt namnet på alla nya jag presenterades för. Försökte förklara på norska vad det är jag och Savannah pluggar. Hittade folk från mitt gymnasium och folk som känner någon jag gick på franska med i sexan och folk som varit tillsammans med samma person som jag var tillsammans med i mellanstadiet. Berlin tycks vara alla livskrisande unga människors tillflyktsort.


ett stammisfik, en kyrkogård och snödroppar


Hej. Det här är min utsikt för tillfället. Gick upp nio imorse och har sedan, med paus för en timmes promenad, pluggat i princip hela dagen. När Savannah kom hem och hade köpt bubbel för att dricka i badkaret bestämde jag mig för att jag pluggat färdigt för dagen och tyckte att det var rimligt att hälla upp rödvin ur flaskan som snart kommer bli dålig om ingen dricker. Offrar mig så att säga. Heh.


Här brukar jag sitta och plugga om dagarna. Den här veckan har de dock semesterstängt så jag sparar lite pengar och sitter hemma istället. När folk kommer på besök planerar jag att dra dit dem för frukost, för deras frukostmeny får det att vattnas i munnen. Ganska mysigt är det att ha ett ställe där personalen börjat känna igen en.

Igår tog jag en promenad på en av kyrkogårdarna vi har i närheten (vilket är förvånansvärt många). Det var kallt och grått, men några snödroppar hade förvirrats lika mycket som jag av temperaturen som härjat de senaste dagarna. Jag var förstås tvungen att ta lite för många bilder på de tappra små blommorna. För övrigt älskar jag att gå runt på kyrkogårdar. Dels på grund av det lugn som annars sällan finns att finna mitt i en storstad, men också på grund av vad en kyrkogård är. Ett område helgat åt att minnas människor som inte längre finns. Fint ju. Just den här kyrkogården är dessutom ganska förfallen på vissa kanter, vilket gör att jag tycker om den ännu mer. Det understryker liksom tidens förlopp på ett helt annat sätt än vad prydliga rader med blanka och välunderhållna gravar gör.

Det var allt för denna gång!

Tidigare inlägg
RSS 2.0