om de senaste månaderna och varför jag varit borta härifrån och om de senaste två dagarna


Hm, okej. Hej. De senaste månaderna har jag inte mått så bra. Ibland är det helt enkelt inte så lätt, det här med livet. Men jag är okej. Läser vidare på litteraturvetenskapen. Äter middag ofta hos mamma och pappa. Den senaste månaden har jag orkat träffa folk igen, och jag försöker se till att omge mig så ofta som möjligt med personer som får mig att må lite bättre. Jag har dragit ner på jobbandet och tar studielån istället. Det blev för mycket. Allt blev för mycket. Till slut får en inse att en inte orkar hur mycket som helst. Inte ens jag är en supermänniska. Eller kanske, allra minst jag. Så nu fokuserar jag på att må bra. Ta hand om mig själv, för just nu behöver jag bli omhändertagen. Dessutom har jag turen att ha andra som hjälper till att ta hand om mig.

I fredags åkte jag till Södertälje och hämtade Nilson och Dylan. Mannen och katten alltså. Båda två är bra för mitt mående. Igår åkte vi in till stan för att gå på Hallwylska, och bilden ovan tog Nilson på mig i smyg.


Och de här bilderna tog han lite mindre i smyg, utanför muséet. Vi strosade runt i den gamla bostaden/det gamla palatset tills magarna började kurra och hjärnan började tänka mer på mat än på de pråliga rummen. Då åkte vi till Flippin' Burgers för att fortsätta på den lyxiga dejt-dagen. Vi försvarade den lite väl dyra måltiden för våra studentbudgetar med att vi varken röker, brukar äta hämtmat eller köper onödigt mycket prylar. Sedan blev det billigare än vad vi räknat med i alla fall, så ingen parakris här inte. Mätta blev vi av våra vegburgare och fries. Men inte så mätta att vi inte, några timmar senare, bakade kladdkaka och åt framför melodifestivalen. Jag blev sur för att Roger Pontare inte gick vidare.


I morse gjorde sig Nilson i ordning för att bege sig ut på stan, och sedan åka hem till sig igen. Jag har fortfarande inte gjort mig i ordning, men ska mest ägna dagen åt att plugga, duscha en krukväxt samt äta middag hos mamma och pappa. Samt gosa med Dylan som stannar kvar här ett tag för att ta hand om mig.

Det är svårt att inte vara i alla fall lite lycklig med den här i närheten.

Hoppas att ni mår okej. Vi får se när vi hörs nästa gång. Jag ska fortsätta vårda mitt psyke. Puss.
Spara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0