en ansats till förändring, kompisar och kattkräks

Jag var i Haparanda med Nilson och han sa när vi satt på altanen i den femtongradiga förmiddagsluften och drack frukostkaffe att han kunde känna den vemodiga doften av en sommar som tar slut. Det hade nog inte kunnat sägas bättre. Men jag välkomnar denna sensommars övergång till höst.

Den här sommaren har jag inte riktigt varit med. Ungefär så som jag inte riktigt varit med det senaste halvåret, eller kanske året. Som Maja sa till mig häromdagen (när jag var på Dovas för första gången på säkert ett år) så har jag levt under en sten. Vilket förvisso säkert varit nödvändigt. Men nu orkar jag inte med min sten längre. I sann skolstartsanda så tror jag mig vara redo för förändring. Jag har börjat gå till en psykolog som kanske kan hjälpa mig litegrann på vägen, samt ställt in mig på att den kommande tiden vara så mycket jag kan med mina vänner. Jag behöver komma ut i Stockholm för att känna att jag har något slags liv som är mitt. För alltså, det har jag ju haft, och det skriker nästan på mig att komma tillbaka. Trots att jag varit både emotionellt och fysiskt frånvarande under så lång tid så är det fortfarande vänner som hör av sig, och jag har aldrig varit så tacksam för det som nu.


I veckan köpte jag en rosa läppenna för att på något sätt markera en förändring (alla vet ju att ny färg på läpparna innebär en nystart). Att göra en förändring på utsidan går snabbare än att ta tag i det som är på insidan. Det är lättare att spela rollen som mitt nya jag om jag har någon slags utklädnad. I alla fall så tog jag igår tunnelbanan till Aspudden för att hjälpa Hanna med hennes flytt.

Världens bästa gymnasiegäng var förenat för första gången på jag vet inte ens hur länge. Det är sällan vi är fulltaliga nu för tiden då alla har sina olika liv och scheman. Vi åt vietnamesiskt till lunch och bar sedan ner gammal skit till grovsoprummet. När vi var klara med det satt vi på golvet i Hannas vardagsrum och pratade och åt godis. När klockan närmade sig fem mötte jag upp John och pratade om känslor och drack öl, innan jag åkte hem, tittade på Twin Peaks och gosade med Dylan som passat på att kräkas på min post.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0