om en snöig novemberlördag som började med bra frukost


Förra veckan försvann i ett förkylningstöcken. När jag inte satt och snörvlade på någon föreläsning eller något seminarium, eller kämpade mig igenom en arbetsdag med hjälp av ipren, så låg jag under en filt i soffan med huvudvärk. I torsdags hade jag tappat rösten och kunde inte jobba. I lördags däremot kände jag mig äntligen frisk! Lisa kom hit runt tio med färskt surdegsbröd, juice och mjölk till pannkakssmet, och så gjorde vi oss en riktigt bra helgfrukost och satt länge och åt och pratade om saker som Trump, snökaos och höstdepression (och hur en bäst ska hantera sånt).


Älskar frukost nästan lika mycket som jag älskar Lisa.


När vi diskat undan plockade vi fram monopol och spelade tills det var dags för Lisa att gå, för att hinna åka längdskidor med sin mamma. Fantastiskt att det är längdskidssäsong.


Vädret var helt makalöst så jag följde med Lisa en bit på vägen för att få mig lite dagsljus.


Sedan spenderade jag någon timme i soffan med plugg, innan jag åkte in mot stan för att först träffa Maja, och sen äta middag med mamma och hennes kompis. Vi åt på Prime Burger vilket var mums, och delade på en marängsviss till efterrätt. Sedan såg vi Rikard III på Södra teatern och satt längst fram i mitten. Det var en mycket bra föreställning så tips tips gå och se medan den går! Halv tio var jag hemma igen, och då var Nilson här. Bra lördag efter en inte så bra vecka.


att hantera november

Den här delen av året är den som jag är sämst på att hantera. November och februari är värst. Det är för mörkt, för kallt och för blött. Jag vill vråla på väg hem från tunnelbanan när luggen är blöt eller sönderblåst, tårna som små frusna stenar längst fram i skorna och det droppar något från näsan som jag inte vet om det är regn eller snor. Om en har för bråttom så halkar en antingen på is eller på ruttnande löv, eller så sätter en foten i en vattenpöl och strumporna blir sura. Jag har ont i halsen och i ena örat när jag huttrande kryper ner under täcket på kvällen. Människor som jag annars inte har något problem med blir outhärdliga. Jag finner mina egna tankar om folk osympatiska. De värsta månaderna tycker jag lika lite om mig själv som jag tycker om andra. Men varje år tar jag mig igenom detta, och varje år går det över.

Nedan följer min överlevnadsstrategi för denna vinter.

Jag ska ha en liten termos med vällingvarmt kaffe-med-havremjölk med mig på seminarier, föreläsningar och evighetslånga arbetsdagar. För att tröstdricka, och värma kroppen med från insidan utan att riskera brännskador på tungan. Detta efter rekommendation från världens bästa litteraturkursare Jonna, som igår, dagen då den första blöta snön lade sig över Stockholm, skänkte mig en av sina termosar.

När det blir advent så ska jag åka till ikea och köpa stearinljus och ljusslingor, och så ska jag baka lussebullar så att lägenheten doftar, och dricka glögg framför Jul med Ernst.

Katten Dylan ska få vara här så mycket han vill och får för sin husse. När jag kommer hem tassar han ut i hallen och väntar tålmodigt tills jag krånglat av mig alla tjocka vinterkläder i panik för att det blir så varmt när en gått fort i kyla och stannar upp i en varmare lägenhet, och sedan lägger han sig på rygg och låter mig borra in händerna i den mjuka pälsen på hans mage och ynkligt beklaga mig över saker tills det känns bättre. Och när han ligger alldeles hopknölad i soffan eller tar knasiga skutt när vi leker så får han mig att skratta högt.

Förutom kaffevälling så är hett vatten med citron och honung bra. Och raggsockor från mormor.

När jag transporterar mig till och från och i lokaltrafiken så stänger jag ute världen med hörlurar och fyller öronen med musik, helst från en annan plats eller från en annan tid.

Och när jag ska sova så lägger jag en stor petflaska med hett vatten i en socka och placerar i fotändan av sängen, sedan läser jag en pappersbok av typen skönlitteratur även om jag kanske egentligen borde läsa någonting annat studierelaterat.
Spara
Spara
Spara
Spara

RSS 2.0