frukost som blev till promenad som blev till planer

Jag sitter uppkrupen i soffan, lyssnar på Nico och skjuter upp tentaskrivandet. Snart ska jag i alla fall ta tag i det (ja, Siri, det ska jag) för att sedan kunna njuta av en ledig kväll. Att det ska vara så svårt med självdisciplin.


I morse/i förmiddags klockan halv elva sprang jag nerför trapporna och ut i den kompakt grå berlinfredagen. Jag skulle äta frukost på ett av mina favoritställen i den här staden, som serverar en gedigen frukostbuffé för enbart fem euro! Dessutom var mitt frukostsällskap Linnea och Isabelle, två andra berlinfavoriter, så jag var pepp.


Vi fyllde tallrikarna flera gånger om med frukt, ljummen baguette, ost, grönsaker och våfflor med nutella, åt yoghurt med frukt och müsli och frön och flingor, drack kaffe, oroade oss över Sveriges bostadsmarknad, undrade hur tusan Stefan Ingves resonerar med sin styrränta, pratade om framtiden och allt vad den innebär i form av studier och jobb och flyttande tillbaks till Sverige och så vidare. Men mest åt vi. När vi var alldeles proppmätta var vi emellertid inte helt redo att skiljas åt, så vi bestämde oss för att gå genom den lilla parken runt hörnet till fotoautomaten på andra sidan. Halvvägs genom parken såg jag dock att det plötsligt dykt upp en fotoautomat utanför parkens restaurang som jag är rätt så säker på inte har stått där förut.


Två remsor fotade vi där, som inte alls såg ut som de från andra automater utan var bredare och blankare. När jag ser bilderna här ovanför undrar jag förresten vad som händer med min hårfärg? Den tycks inte kunna bestämma sig för om den är ljust rödbrun eller mörkbrun eller grådassig.


Såhär glad var jag åt upptäckten av den nya fotoautomaten, och åt hur knäppa vi såg ut på vissa bilder.


Vi gick vidare mot den fotoautomat som vi från början siktat in oss på, för att göra slut på min sista tvåeuro.


Utanför, hör och häpna, blommade ett träd! Så lite vår var det i Berlin även idag. Trots kylan beslutade vi oss för att promenera runt lite. Gick in på bakgårdar och kikade. Hamnade i Mauerpark och gungade samt betraktade graffitiväggen. Besökte en pappersaffär. Smed planer för hur vi ska uttnyttja sista tiden här innan vi åker hem (jag till Stockholm om tolv dagar och de till Göteborg någon månad senare). Det är underligt att leva såhär, utan att egentligen ha någonting särskilt för sig om dagarna. De går som de vill och en gör sitt bästa för att de ska bli någorlunda meningsfulla. Lite skönt ska det faktiskt bli att komma hem till en vardag, om än även ångestfyllt och jobbigt. Jag försöker tänka på hur mycket jag ändå har att komma hem till, och har börjat planera och drömma om min stockholmsvår. Det kommer vara första gången sedan jag gick på dagis som jag inte pluggar.

"Låter inte den här gungan väldigt ledsen?"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0