fina fasader och frukostställen med roliga namn


Idag är vi inne på vår femte dag som berlinbor och det är inte klokt hur normalt det känns. Vi har ätit långa frukostar, sovit gott (förutom inatt, då sov jag inte gott alls, men annars), promenerat promenerat promenerat i kvarteren härikring, handlat, tittat på Miss Marple, Inside Out och Mad Men, druckit vin och bubbel, lagat mat, sprungit ut och akuthandlat billigt godis, fått två enorma skåp levererade som nu står och gör lägenheten mindre tom, packat upp nästan allt, börjat plugga och börjat att på riktigt leva i Berlin.


Både Savannah och jag försöker skriva dagbok för att föreviga vår berlinflytt, men hittills har nog hon varit bättre på det än vad jag har varit.


Längst ner i huset där vi bor finns ett mycket litet frukost- och lunchställe med ett roligt namn. Det har vi förstås provat och jag fick picklad rödbeta som tillbehör till min focaccia.


Såhär fint kan det vara när en är ute och går. Även om Berlin inte är jätteannorlunda i jämförelse med Stockholm så finns det saker som får en att känna hur mycket utomlands en är. Till exempel när fasader som denna dyker upp mitt bland alla färgglada hus, eller när en ska gå över gatan men aldrig kommer någonvart för att bilarna har företräde vid övergångsställena, eller när en flaska vin kostar femton kronor, eller när det är is på gatorna i stan men ingen har sandat, eller när det inte är minus tjugo grader utan minus ett. Till exempel.

Här sover jag om nätterna, och när jag drar undan den provisoriska gardinen på morgonen ser jag spårvagnarna mot Alexanderplatz passera utanför. Nu har jag flyttat på klockan som ändå inte gick, och ersatt den med en syltburk med sticklingar i. Här kan en va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0