elvagraderspromenader och annat


Det känns inte riktigt som januari. Igår var det elva plusgrader och jag fick ta av mig tjocktröjan. Åt en halloumidöner på en parkbänk. Andades luft som kändes som vår. Sa till Savannah att det kändes som utomlands.

Vi har varit här i en och en halv vecka nu, och det känns fullkomligt rimligt att bo här. Jag sover lagom länge, äter långa och goda frukostar, sitter på ett favoritcafé och pluggar, promenerar vilse och hittar hem igen, tittar på Mad Men med Savannah om kvällarna, träffar folk. Trivs.


fina fasader och frukostställen med roliga namn


Idag är vi inne på vår femte dag som berlinbor och det är inte klokt hur normalt det känns. Vi har ätit långa frukostar, sovit gott (förutom inatt, då sov jag inte gott alls, men annars), promenerat promenerat promenerat i kvarteren härikring, handlat, tittat på Miss Marple, Inside Out och Mad Men, druckit vin och bubbel, lagat mat, sprungit ut och akuthandlat billigt godis, fått två enorma skåp levererade som nu står och gör lägenheten mindre tom, packat upp nästan allt, börjat plugga och börjat att på riktigt leva i Berlin.


Både Savannah och jag försöker skriva dagbok för att föreviga vår berlinflytt, men hittills har nog hon varit bättre på det än vad jag har varit.


Längst ner i huset där vi bor finns ett mycket litet frukost- och lunchställe med ett roligt namn. Det har vi förstås provat och jag fick picklad rödbeta som tillbehör till min focaccia.


Såhär fint kan det vara när en är ute och går. Även om Berlin inte är jätteannorlunda i jämförelse med Stockholm så finns det saker som får en att känna hur mycket utomlands en är. Till exempel när fasader som denna dyker upp mitt bland alla färgglada hus, eller när en ska gå över gatan men aldrig kommer någonvart för att bilarna har företräde vid övergångsställena, eller när en flaska vin kostar femton kronor, eller när det är is på gatorna i stan men ingen har sandat, eller när det inte är minus tjugo grader utan minus ett. Till exempel.

Här sover jag om nätterna, och när jag drar undan den provisoriska gardinen på morgonen ser jag spårvagnarna mot Alexanderplatz passera utanför. Nu har jag flyttat på klockan som ändå inte gick, och ersatt den med en syltburk med sticklingar i. Här kan en va.

krångel och trötthetschock men det är lugnt

Hej. Idag börjar officiellt kurserna jag ska gå medan jag är här och jag borde ha satt igång med läsningen. Istället har jag köpt en krukväxt till lägenheten, suttit länge på frukoststället längst ner i byggnaden, promenerat i solen med Savannah och suttit i vad som kändes som en evighet och försökt låna en e-bok samt betala hyran. Efter att både banken och datorn krånglat, men jag tillslut lyckats med mina åtaganden var jag för trött för att orka sätta igång med terminen. Igår drabbades jag av någon form av trötthetschock (vilket i och för sig inte är något nytt, jag är van vid att vara orimligt trött vid det här laget) som hållt i sig. Nu ligger jag därför på mage i sängen och har bestämt att under återstoden av dagen behöver jag inte göra någonting mer än att handla middag. Kroppen kan få lite tid att återhämta sig.

hej berlin


Igår, den sextonde januari tvåtusensexton, var dagen då jag och Savannah flyttade till Berlin fast vi egentligen inte vågar. Konstigt nog kändes det inte särskilt konstigt alls när vi väl gjorde det, men kanske är det för att jag inte riktigt förstått än att vi faktiskt ska bo här ett bra tag (eller åtminstone tills det blir vår så att en kan vistas i Sverige igen utan att vilja krypa ur sitt torra skinn).

Efter en förvånansvärt smidig resa anlände vi till Belin och tog en taxi till det pampiga trapphuset, klämde in oss och väskorna i hissen efter att Savannah undersökt vilken våning vi skulle till (men vi åkte till fel våning ändå först) och låste upp dörren till lägenheten.
 

Här ska vi bo! Taket är så högt att det tagit nästan ett dygn för lägenheten att värmas upp ordentligt, det ekar för att det är så mycket tomma ytor och vi ÄLSKAR DEN. Det första vi gjorde var att möblera om en aning för att vi ska kunna sova i varsitt rum, och sedan gick vi ut och åt indiskt och handlade. När vi kom hem var vi hur trötta som helst och lade oss och vilade. Tittade på ett halvt Miss Marple-avsnitt. Drack te. Sedan kom vi fram till att det bästa sättet att avsluta vår första dag som berlinbor var att gå ut och ta en drink, så det gjorde vi. Det hade börjat snöa och allén vi promenerade längs för att komma till världens mysigaste (och billigaste) cocktailbar var så otroligt idyllisk.

När vi pratat så att jag blev hes, och Savannah börjat få feber, promenerade vi hem igen och kraschade i våra sängar. Sov hur gott som helst. Idag är det söndag och det mesta är stängt, så vi såsar runt och njuter av att inte behöva göra ett dugg. Nu ska vi titta klart på Miss Marple.

sjätte januari tvåtusensexton

Tvåtusenfemton är över. Det hände så himla mycket. Jag tog studenten. Började läsa på universitetet. Har jobbat mer än någonsin och tjänat pengar för att kunna leva de första månaderna på 2016 i Berlin. Jag har tinderdejtat hejvilt och på något sätt gått och blivit kär fast jag inte trodde att jag hade kapacitet till sådana känslor.
 
Nu är det tvåtusensexton och jag försöker hinna med att träffa mina vänner innan jag åker. Jag oroar mig för att inte hinna få kursböckerna i tid. Skjuter upp viktiga saker som jag måste göra. Är stressad över idéhistoriekursen. Stirrar på den gigantiska resväskan innan jag somnar. För om tio dagar åker jag till Berlin för att stanna i två och en halv månad. Just nu är jag mest livrädd. Vad tusan har jag där att göra? Det faktum att jag inte har den minsta aning om hur det kommer bli är skrämmande. Det kan bli hur bra som helst, men även jättejobbigt och ensamt och långtråkigt och ångestframkallande. Förmodligen lite av allting, men jag hoppas på mest kul och bra.
 
 

RSS 2.0