sällskapsspel, blomkålsburgare och jazzklubb


Hej på er. Nu har jag sprungit iväg och tvättat glasögonen och kommit tillbaks. Tentorna har lagts upp, så egentligen borde jag sitta och skriva alternativt läsa om 1900-talets mode och miljöer eller Skönhetens mask. Men jag orkar inte riktigt. Än. Jag är orimligt seg i huvudet idag, trots att jag sovit ordentligt (och inte alldeles för mycket) och inte drack mer än ett litet glas vin igår. Kanske beror det på vädret, för ute snöar/regnar/haglar det varvat med solglimtar. På andra sidan vägen sträcker sig en gubbe i hängselbyxor ut genom ett fönster för att inspektera den konstiga väderleken. Vädret speglar ganska bra hur det känns inuti mig nu för tiden. Jag är trött och ledsen, panikar över livet (framtiden) och är glad om vartannat.

Häromkvällen kom två gulliga göteborgare vid namn Linnea och Isabelle hit och drack vin, spelade spel och pratade. När de gått hem åt jag rostmackor i köket och tyckte att livet ändå är ganska bra.


Igår var jag också lite glad, men även trött och orolig, sådär som en är när livet är konstigt och oklart och ganska fantastiskt samtidigt. Jag spenderade eftermiddagen i köket och försökte plugga. Skrev lite håglöst på några tentafrågor och lyssnade på nyupptäckt musik.


Jag kokade tomatsås och jag och Savannah åt pasta, sedan tog vi en lång promenad och jag köpte torrschampo på Rossmann. När vi kom hem var jag tvungen att lägga mig ner och lyssna på en podd om Le Corbusier medan Savannah gjorde bananglass. Vid halv åttatiden ryckte vi dock upp oss och begav oss mot Kottbuser Tor för att äta middag med ett gäng härliga människor.


Någonting som inte är ett problem i den här staden är att hitta trevliga svenskar att hänga med. Däremot kan det vara ett litet problem att få plats på restaurang när en är nio personer. Efter att ha vandrat runt lite längs Oranienstraβe hittade vi ett litet hamburgerställe där vi bytte några pallar mot en bänk och vips fick vi plats allesammans.


Jag köpte en vegoburgare gjord på blomkål och den var klart godkänd.


När vi var mätta och belåtna tog vi tunnelbanan till Rosenthaler Platz för att gå på jazzklubb. Vi tappade dock bort en del av sällskapet och satt därför och väntade vid Rosenthaler i tio minuter, medan en talangfull saxofonist och två lite mindre talangfulla beatboxare/rappare/sångare(???) fyllde hela stationen med ljud.


På jazzklubben köpte jag ett glas vin och fick så småningom plats vid ett bord. Det var någon slags öppen jam-kväll och mestadels var det bra. Plötsligt dök dock musikerna från tunnelbanestationen upp och musiken förvandlades till någon slags extremt proggressiv jazz, för att sedan återgå till vanlig hederlig improvisationsjazz. Strax efter tolv begav oss jag och Savannah hemåt igen.


Och det var allt för denna gång. Jag fotade ingenting med kameran när herr Nilson var här, men instagrammade desto mer så om ni mot förmodan skulle vara intresserade av vad vi hade för oss så kan ni kika in där. Hade i alla fall några underbara dagar i hans sällskap, och nu när han åkt är det tomt. Jag och Savannah har bytt rum nu efter halva tiden, och jag drog ihop dubbelsängen till en enkelsäng för att det inte skulle kännas lika ensamt i sängen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0