om en jobbvecka, en fin tavla, en födelsedagsmiddag, ett bröllop och ett sjukbesök från mira

Förra veckan gjorde jag inte mycket annat än att jobba. Men det känns okej. Någonstans får livet plats ändå. Mellan väckarklockan och 07:27-bussen finns frukost, dagstidning, klar luft och soluppgång. När jag är hemma igen är det fortfarande ljust och det finns tid att pyssla omkring innan det är dags att lägga sig igen.


Såhär såg jag ut en morgon i hallen innan jobbet.


Vissa dagar gick det att äta lunch ute. Så himla härligt. Då kändes saker och ting bättre än de egentligen var. Jobbet må ha fula metallbord som bländar en när en försöker läsa, men nedanför jobbets balkong finns en knoppande trädgård och idylliska villor.


Herr Nilson hade köpt den här bilden åt mig i välkommen-hem-present (han skämmer bort mig något förfärligt <3) och en kväll fick den passepartout, ram och en plats på väggen (efter att jag och mamma svurit lite åt ramens obegripliga system på baksidan).


En annan kväll satt jag och lyssnade på Monica Zetterlund och ritade detta kort till Maja. Hon skulle nämligen ha en liten middag på fredagen för att fira sin tjugoårsdag. Jag är ingen hejare på att köpa presenter, men bjuda på fika, det kan jag.


Efter jobbet i fredags åkte jag alltså till Gubbängen och lägenheten som Maja bor i tillsammans med Hanna och Joel. Den är så mysig och så himla mycket HannaMajaJoel. Observera handsken i lampan.


Tove och Anders kom och vi lagade pizza med massvis av mozzarella och ruccola på. Bea slöt sig till vårt sällskap och vi satt och pratade länge och tryckte i oss mer pizza än vi egentligen orkade och lyssnade på "beas festlista" (som består enbart av feel good-låtar, är skapad på Hannas spotifykonto och följd av ett av Beas gamla ligg). Senare dök Palle upp och vi fixade en tårta, sjöng för Maja och pratade vidare. Vid tio var jag så trött att jag såg dubbelt och promenerade hem.


I lördags satte jag upp mitt hår såhär fint och gick på bröllop! Efter vigseln drack jag champagne på Djursholms slott, lyssnade på mina bordsherrars berättelser om sina yrken och svensexor (ni vet hur det är med bordsherrar...) medan jag åt musslor i någon mousse, diskuterade med britter om deras EU-omröstning, dansade med ena bordsherren och brudgummens mamma och brudens second cousin och kompisar, fick livscoachning från folk som sa att jag skulle skriva, folk som sa att jag skulle bli arbetsterapeut, folk som sa att jag skulle läsa någon yrkesutbildning och folk som sa att jag inte skulle göra det och så någon som sa att jag skulle göra vad som helst utom att bli fotograf och sedan var jag trött och övertygade mamma och pappa om att vi skulle ta en taxi hem.

Sedan blev jag sjuk och har mest legat hemma och degat. Idag mådde jag dock bättre och bad Mira komma hit och dricka te på min balkong och prata om viktiga saker. Hon är bra hon. Och nu är vi redan halvvägs genom en annan vecka. Tänka sig.

litegrann om en solig helg

Än så länge njuter jag fullständigt av att inte plugga. För första gången på väldigt lång tid är jag helt ledig när jag inte är på jobbet, och jag har knappt ord för den mentala lättnad som detta innebär. I lördags vaknade jag upp en aning förkyld, men på bra humör. Jag åt frukost med mamma och pappa, läste, städade badrummet och lunkade förnöjt runt här hemma. Strax efter ett promenerade jag mot stan, för klockan två skulle jag möta Hampus på medis. Det var soligt, och jag promenerade några stationer innan jag hoppade på tunnelbanan halvvägs.

Vi köpte kaffe och varsin bulle och slog oss ner på Nytorget för att uppdatera varandra på vad som hänt de senaste månaderna. Han har till exempel skaffat katt, och jag har ju bott i Berlin så båda hade en del att prata om. Fint var det att träffa honom igen. Det känns som en evighet sedan vi började prata på väg till Vitabergsparken efter att Håkan spelat på Popaganda i början av våra andra gymnasieår. Tänk va, vilka pärlor en kan hitta.

Senare på dagen skildes vi åt. Jag skulle nämligen bege mig till Södertälje och Herr Nilson. Där lagade vi pasta, tittade på en halv fransk film från sextiotalet, våndades över det allra första På spåret-avsnittet från 1987 och la oss att sova ganska så tidigt.


På söndagen vaknade vi av att solen sken in genom persiennerna. Åt en mycket liten frukost och drack kaffe. Läste. Njöt av den bra typen av söndagskänsla. Klockan tolv var vi vid Kafe 44 för att äta vegansk brunch.

Alldeles proppmätta strosade vi sedan genom Katarina kyrkogård till Pocket Shop, Lush och Weekday. Sedan var jag trött och åkte hem, där jag satt och läste på balkongen tills solen gick i moln.

rödbetsburgare med potatisstavar och dipp



Häromdagen gjorde jag en alldeles fantastisk vegoburgare till middag. Sådär att jag undrade hur jag lyckats åstadkomma någonting så gott. Det började med att jag hittade en ensam rödbetsbiff i frysen, som jag gjorde efter Green Kitchen Stories' recept någon gång i december. Jag vill minnas att det var ett helvete eftersom vi inte har någon matberedare, men nu i efterhand känns det ändå som att det var värt det. För att jag ska kunna göra om detta mästerverk, och för att ni också ska kunna uppleva denna sensation, återger jag härmed hur jag bar mig åt.
 
För burgaren:
Green Kitchen Stories' rödbetsbiff (förslagsvis lagad i förväg)
Gott hamburgerbröd, förslagsvis Max' friscobröd
Gullök
Vällagrad ost
Olja att steka i
Svartpeppar
Dressing (se nedan)
 
För potatisen:
Potatis
Salt
Olja
 
För dippen/dressingen:
Filmjölk
Majonnäs
Vitlök
Tryffelolja
Olivolja
Salt
 

Instruktion:
Sätt på ugnen på 225 grader. Skrubba potatisen och skär den i stavar. Lägg i rikligt med olja i en ugnssäker form och blanda ihop tillsammans med salt. Sätt in i ugnen när den är varm, och rör om försiktigt med jämna mellanrum så att potatisen inte fastnar. Var försiktig så att potatisstavarna inte går sönder. De är klara efter ca 35 minuter.

Under tiden:
Hetta upp rikligt med olja i en stekpanna på medelvärme. Skär gullöken i ringar och låt sedan fräsa i oljan. Se till att den inte bränns, utan sakta får färg och blir gyllenbrun. Finhacka vitlöken och låt den få färg i samma panna som gullöken, men blanda inte ihop dem. När gullöken fått fin färg och blivit knaprig kan du lägga den på ett litet fat sålänge.
Gör dippen. Blanda lika delar filmjölk och majonnäs. Tillsätt några droppar tryffelolja och en liten skvätt olivolja. Häll sedan i den gyllenbruna vitlöken tillsammans med oljan från lökpannan.
Nu kan du med fördel värma upp rödbetsburgaren i stekpannan som du använde till löken (men se till att det inte runnit ner olja på undersidan av pannan!). Vänd burgaren efter en stund och lägg på några skivor vällagrad ost.

Värm hamburgerbröden i ugnen så att de är klara samtidigt som potatisen.

Bre lite av dippen på brödet, lägg på burgaren och den knapriga gullöken. Krydda med lite nymald svartpeppar. Lägg på det övre brödet. Ta en tugga. Doppa potatisstavarna i dippen och ät. Klart!

kaffe, aprilväder och viktiga samtal


Något av det allra bästa med att vara tillbaka i Stockholm är att jag nu kan umgås med många av mina favoritpersoner igen. Som ni vet så har jag fikat så att det stått härliga till, och i torsdags när jag var ledig träffade jag Fabbe på medis för att dricka kaffe på Johan & Nyström. Vi slog oss ner i samma rum som de höll baristakurs i och pratade pratade pratade.


Bredvid satt folk och jobbade.


Utanför växlade det mellan sol och regn och hagel. Aprilvädret håller strikt på sin image.


Medan vi sörplade i oss vårt kaffe pratade vi om till exempel äventyrlighet, ångest, magproblem, resor, familjebildning, huruvuda trettio är ungt eller vuxet eller både och samt vår egen ålder och dess komplexitet. När vi till slut gick därifrån var det soligt igen och jag var på väldigt gott humör. För någonstans är det ju de där samtalen som är de allra viktigaste, de som pendlar mellan ångest och magproblem, allvar och skratt.


ett regnigt söder och fika


I ett regnigt Skanstull mötte jag i onsdags upp min forna kollega Agnes. Vi jobbade tillsammans en del under hösten, och lämnade jobbet ungefär samtidigt för att resa ut i världen. Nu har jag återgått till vårt receptionsjobb, men hon har bestämt sig för att pröva nya marker. Eftersom vi inte kommer ses på jobbet kändes det rimligt att ses på en fika istället.


Blå Lotus såg ut som det brukar, och svepte in oss i teångor och bakverksdoft där vi satt och berättade om våra resor, pratade om vad som hänt på jobbet, funderade kring det här med bostad och jobb och studier och delade med oss av anekdoter. Fint vare.


lite krukväxter


Det senaste året har jag, mycket till min egen förvåning, börjat vurma för krukväxter. Under mina månader i Berlin smsade jag mamma och pappa regelbundet för att höra hur mina plantor mådde. Så det kan bli. Fint är det i alla fall med krukväxter. Jag planterade ju några sticklingar i helgen, och tänkte att vi kunde kika lite på några av de nya växterna, och några gamla också. För att fira våren. Eller något.


På skrivbordet står en avokadoplanta som är för stor för att rymmas bakom rullgardinen. Jag satte kärnan i vatten någon gång i september tror jag, och när den fått en liten rot planterade jag den i krukan. Råkade dock ha av roten när jag skulle plantera, men den har ju klarat sig fint ändå.


I fönstret står en nyare avokado som jag satte i vatten innan jag åkte till Berlin. När jag kom hem hade den både en rejäl rot och en fin stjälk och jag kunde sätta den i kruka. Miniavokadon har sällskap av en chiliplanta som jag sått från frö, och som nu vuxit ordentligt och börjat blomma.


När jag var i Södertälje i lördags fick jag med mig en liten stickling från en benjaminfikus som jag satt i kruka och nu hoppas ska rota sig ordentligt och börja växa.

Jag fick egentligen med mig två benjaminfikusar, men krukorna räckte inte så en står kvar i en minikruka bredvid en pelargonstickling som jag också tog från Södertälje. Den hade stått i vatten lite för länge så bladen hade börjat gulna. Nu har jag tagit bort de gula bladen och hoppas att den ska repa sig och så småningom växa sig stor och fin och blommig.

Det var allt för nu om mina växter. Hoppas att ni har det bra trots det grå vädret.

om jobb, fika och paniksympatier

Idag var min första dag på jobbet på flera månader. Som alltid när jag ska upp tidigt kunde jag knappt sova inatt, och nu ser jag suddigt av utmattning. Fyra timmars orolig sömn plus över nio timmar på jobbet är inte en vinnande kombo. Ikväll lär jag slocka innan nio, vilket i så fall är bra för i morgon ska jag upp i ottan igen. Men det känns trots allt okej att vara tillbaks på jobbet. Jag har någonstans att gå, en funktion att fylla och en lön att se fram emot.

Igår var det dock söndag och jag var ledig (dock fortfarande trött efter fredagen av någon outgrundlig anledning). Vid tvåtiden möttes jag och John vid Hornstull för att äntligen hänga som vanligt igen efter ett halvår utan varandra. Han har rest runt i Asien i några månader och kom hem precis när jag åkt till Berlin. Vi sågs ju på Gnems fest men då var vi alltför upptagna med att kramas för att ha tid att prata något särskilt, och jag alltför upptagen med att lyckligt återförenas med massa andra kompisar.
 

Vi gick till Kaffe och fikade. Pratade om jobb, resor, utbildning och annat. Lämnade till slut våra platser till kaffesugna och frusna människor och gick ner mot Hornstulls Strand och marknaden där.


Kikade lite, och vandrade sedan vidare längs vattnet till Slussen. "Varför blir det alltid så ångestfyllda samtalsämnen när vi ses?" undrade John och vi bytte tema från framtid och ekonomi till mat. En stund. Sedan föll vi tillbaks till framtiden och kurser och planer och ickeplaner och alltmöjligt som bubblar i huvudet och liksom måste ut någonstans. Men det är skönt att prata om sådant. Ta del av andras paniker och få lite sympati för sina egna.


jösses flickor


Lördagen efter Gnems fest var jag ganska trött, men ändock glad. Efter en lång morgon mötte jag upp Maja och Muffin klockan tre för att fika. Som så många gånger förr hamnade vi på String, och där var lika fullt av gymnasieungdomar som alltid. Vissa saker är exakt som de var när jag lämnade dem, och det känns ganska tryggt. Vi uppdaterade varandra på livet och delade med oss av framtidsångest och osmidda planer.


Sen dök Tove upp! <3 Vi satt kvar ganska länge och pratade, och jag var glad att få umgås med de här fina personerna igen. Innan vi begav oss åt olika håll kikade vi förbi Stadsmissionen, där jag hittade Jösses flickor på vinyl. Lyckan.


två frukostar, fika, burgare och fest


Mina första dagar här hemma har varit så himla bra. Morgonen efter att jag kom hem gjorde jag frukost och njöt av att ha tillgång till cheddarost. Ibland krävs det inte mycket mer än så.


Hallen och mammas och pappas sovrum har tapetserats om de här dagarna, så det var väldigt kaotiskt i lägenheten. Möbler instuvade i mitt rum, en hel del krukväxter som inte var mina på skrivbordet och vardagsrummet fullt med kläder och skor. Under dagen var jag och köpte en fantastisk byxdress att ha på mig på ett bröllop jag ska på snart. Den var så himla fin. Sedan var jag även förbi jobbet en sväng för att hämta nyckar och sånt.


På kvällen åkte jag till Södertälje! Den här tjusiga herren mötte mig vid pendeltåget. Åh vad han är bra.


I hans lägenhet möttes vi av Dylan. Vi gjorde tacos och tittade på antikrundan och hade det hur mysigt som helst.


Morgonen därpå åt vi frukost såklart.


Men sen bar det av ut!


<3 Jag har saknat honom.


Vi gick till Kafe44 och fikade och kollade på böcker. Jag hade fått med mig några sticklingar från Södertälje och var mycket nöjd.


Vi kikade lite i affärer också. Inne på Pop låg den här gulliga saken. Så småningom åkte jag hemåt och han mot ett fackmöte.


Jag planterade mina sticklingar och en avokado som stått i vatten medan jag var i Berlin. Så mycket vårkänsla i att sitta på balkongen och jorda ner sig.


Pappa och jag hade bestämt att vi skulle fira min hemkomst med att äta middag på Flippin' Burgers, så när jag var färdig med planterandet åkte vi in till stan. Så hiiiimla gott! Gud asså. Och mysigt att hänga med pappa igen. När vi var mätta åkte vi hem och bar in möbler i de nytapetserade rummen, sedan promenerade jag hem till Hanna. Vi skulle nämligen på Gnems 20-årsfest!


Hanna hade bakat bröd som jag fick. Vi satt och snackade en stund i lägenheten, sedan åkte jag, hon och Marian hem till Gnem!


Det var såååååååå härligt att träffa alla igen. Jag var alldeles till mig av förtjusning hela kvällen. Har saknat folk så mycket. De fick mig att känna mig mer välkommen än någonsin, och livet jag har här känns så rätt nu.

När det blivit sent gjorde jag och Sakarias sällskap hemåt. Skildes åt vid Gamla Stan och jag stoppade i hörlurarna. Och det var mina två första dagar i Stockholm.

RSS 2.0