litegrann om tiden som är ungefär nu

Den här tidiga hösten är fin, och väldigt påfrestande.

Härom natten drömde jag att jag fyllde nitton och kände mig så otroligt malplacerad i min nya ålder. Visste inte hur jag skulle bete mig, eller hur jag skulle förhålla mig till just nittonårsåldern. Och så vaknade jag och hade varit nitton i tre månader. Just de här nittonåriga månaderna har varit som ett nytt liv på många sätt, och sällan har jag känt mig så gammal och samtidigt så ung. Jag har gått från att frenetiskt umgås och lära känna till att förtjusas över lugnet, vackra loppiskrukor, grullrankesticklingar och korsord. Jag har gått från en trygg gymnasietillvaro till långa jobbdagar och universitetsstudier.

För det mesta är jag tillfreds, men ibland gråter jag på tunnelbanan, hemma i soffkudden eller i någons knä. Ofta ler jag och känner att jag på riktigt önskar den här människan en trevlig dag. Ibland skrattar jag högt fast ingen annan gör det.

Digitalkameran ligger och dammar. Den analoga följer med ibland. Tillsvidare får några mobilbilder bistå med ögonblick från denna sensommar och förhöst.


Jag har spenderat en hel del tid i denna vackra lägenhet, hos "herr Nilson" och katten Dylan. Druckit te på balkongen, ritat, löst korsord, flätat armband, ätit långa frukostar, tittat på Ernst i Toscana på tv4play och Mumin på youtube.

I mitt eget rum har jag planterat nya växter, ätit frukost i sängen, läst böcker, tittat på Mr Selfridge och ramat in stockholmskartan från när mamma flyttade hit på 80-talet. Tycker ganska mycket om att vara där inne nu för tiden.


Pluggat har jag gjort också. På il caffé och hemma i min fåtölj. Varit på föreläsningar. I sällskap med Palle försökt förstå seminariefrågor. Snart är jag expert på grekiska antiken.


Litegrann har jag umgåtts med vänner också. Träffade Savannah en eftermiddag och njöt av att det fortfarande gick an att fika utomhus. Vi pratade om relationer av olika slag och om ansvar och konstiga dejter. Och om planer och framtidsfantasier. Tänk va, att jag hittade denna person på Ace för ganska exakt ett år sedan.


Sedan har jag och Joanna bläddrat bland gamla fotografier och beundrat hur bedårande vi var som dagisbarn. Leopard tycks för övrigt ha varit en utklädningstrend. På bilden ovan är Joanna den gulliga i hårband och jag tycks ha varit lika trött och less då som jag är nu och är således den på bilden som gäspar.


Häromdagen var jag på fotografiska med herr Nilson och åt därefter lunch på Hermans.

Och idag så var det Bike in tweed. Jag betraktade vördnadsfullt mina föräldrar som var alldeles förträffligt uppklädda på sin tandemcykel. Drack även kaffe med några familjevänner, vars dotter är det enda barn som jag på något sätt lyckas kommunicera någorlunda framgångsrikt med.

Och det var allt för nu.

RSS 2.0