det där med att mentalt rasa samman på hösten och sedan fly på våren

 
Snart mitten av oktober och jag skyller det mesta på de nya p-pillrena jag provar. Att jag är sur och ledsen nästan jämt fast jag egentligen borde vara glad, att jag knappt är sugen på mat, att sötsuget blev så stort att jag till slut var tvungen att bestämma mig för att inte äta sötsaker alls på ett tag, att jag plötsligt kan höja på ena ögonbrynet.
 
Det sista är en ganska rolig sak ändå, men kanske inte egentligen p-pillrenas förtjänst.
 
Tur är det att jag har människor omkring mig som kan tycka lite synd, krama om mig, pussa på mig och säga att jag är bra, bädda in mig under en filt när jag är trött, dela min misär och skratta åt den när det behövs.
 
Och är det inte ändå lite så, att det alltid blir lite såhär på hösten, nya p-piller eller inte? Att jag mentalt rasar samman litegrann.
 
En annan sak som är ganska viktig och mest jätterolig och läskig och spännande är att jag och Savannah flyttar till Berlin i början av nästa år. Så fort våra kurser är slut och januarimörkret täpper igen själen så åker vi och stannar i nästan tre månader. För hur mycket jag än älskar Stockholm så känner jag alltmer att jag måste iväg en stund.
 
Och en sista sak innan jag åker in till stan för att fika med Astrid: visst har mitt hår blivit vansinnit långt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0