snickarbyxor årgång 2011

Hej. Idag skrotar jag runt hemma i snickarbyxor och smutsigt hår. Snickarbyxorna hittade jag på en krokig galge i garderoben och drog på mig för första gången sedan tvåtusenelva. De är så sanslöst bekväma?! Känner mig även väldigt bohemisk i dem vilket ju är bra. Förutom att skrota runt så skriver jag på hemtenta om antiken och medeltiden samt smuttar på en kopp lapsangte. Mamma och jag tog en promenad i skogen medan det fortfarande var ljust, och andades in den fortfarande milda höstluften. Längs trottoarerna finns torra björklöv som prasslar när en vadar genom dem. Nu ska jag återgå till tentan.

bästa botemedlet mot höstmörker


Fikade med Astrid och pratade utlandsboende och studier och preventivmedel och sexualundervisning och drack te och vatten med myntablad i. Satt kvar och läste efteråt för det går lättare att läsa kursböcker när en inte är hemma och har trehundratusen andra alternativ på sysselsättning.
 
Sedan har Bea kommit tillbaks från Island och hela mitt älskade gymnasiegäng var återförenat och kunde äta svamppasta hemma hos Hanna. Mitt dåliga humör blev för en stund botat och promenaden till och från Hanna gav mig en timmes frisk luft och dagsljus och det sägs ju vara bra för en.


det där med att mentalt rasa samman på hösten och sedan fly på våren

 
Snart mitten av oktober och jag skyller det mesta på de nya p-pillrena jag provar. Att jag är sur och ledsen nästan jämt fast jag egentligen borde vara glad, att jag knappt är sugen på mat, att sötsuget blev så stort att jag till slut var tvungen att bestämma mig för att inte äta sötsaker alls på ett tag, att jag plötsligt kan höja på ena ögonbrynet.
 
Det sista är en ganska rolig sak ändå, men kanske inte egentligen p-pillrenas förtjänst.
 
Tur är det att jag har människor omkring mig som kan tycka lite synd, krama om mig, pussa på mig och säga att jag är bra, bädda in mig under en filt när jag är trött, dela min misär och skratta åt den när det behövs.
 
Och är det inte ändå lite så, att det alltid blir lite såhär på hösten, nya p-piller eller inte? Att jag mentalt rasar samman litegrann.
 
En annan sak som är ganska viktig och mest jätterolig och läskig och spännande är att jag och Savannah flyttar till Berlin i början av nästa år. Så fort våra kurser är slut och januarimörkret täpper igen själen så åker vi och stannar i nästan tre månader. För hur mycket jag än älskar Stockholm så känner jag alltmer att jag måste iväg en stund.
 
Och en sista sak innan jag åker in till stan för att fika med Astrid: visst har mitt hår blivit vansinnit långt?

RSS 2.0