frukost berlinplaner dimma


I onsdags gick jag upp klockan åtta för att bege mig till Blå Lotus igen. Jag och Savannah hade nämligen bestämt oss för att äta frukost där! Himla bra grej att äta frukost ute. För det första så kommer en snabbare upp ur sängen och ut i dagsljuset. För det andra så känns det så himla lyxigt. Och kanske framförallt är det ett bra sätt att umgås. Hade jag haft massvis med pengar så hade jag ätit frukost ute nästan jämt.


Med frusen nästipp slog jag mig ner vid ett bord och väntade tills Savannah dök upp, vilket hon gjorde efter en inte alltför lång stund. Då köpte vi frukost och pratade pratade pratade. Drack juice och kaffe och åt macka och yoghurt med blåbär. Och jag njöt av att vara uppe och ute fast det fortfarande var morgon och fast jag inte jobbade.


Mycket pratade vi såklart om Berlin, för om mindre än två månader flyttar vi dit! Det är inte riktigt klokt. Vi pratade om allt vi ska göra och inte göra. Om vad som behöver göras innan. Om att bo ihop. Om att lämna människor hemma i Stockholm i två och en halv månad. Så småningom behövde Savannah åka till skolan och jag passade på att läsa kursböcker, vilket ju är betydligt lättare att koncentrera sig på när en inte är hemma. Sedan kände jag dagsljuset och den dimmiga novemberluften locka, så jag packade ner böckerna i ryggsäcken och gick ut och promenerade.


Och hörni, jag kan inte ens beskriva hur luften kändes att andas. Hur högt gruset knastrade under fötterna. Hur luften vibrerade när alla söders kyrkor slog två på samma gång. Hur färgskimrande lövhavet var. Så ni får bara försöka föreställa er.

tisdag höljd i orosmoln och chaiångor

Tisdagen som var igår sov jag ohemult länge och vaknade i ett lätt orosmoln. Privilegiet att ha fått växa upp med känslan av att allt är bra, tryggt och stabilt blir så himla uppenbart när allt det där plötsligt känns så skört. Tankarna fladdrar mellan hur absurt och sorgligt det är att vi knappt reagerar på hemskheter förrän de står runt hörnet, och hur en bäst hanterar att ens trygghetsillusion krackelerar.
 
Efter att ha hasat runt i sockor utan att få särskilt mycket gjort åkte jag in till Blå Lotus för att träffa Medelius, dricka chai och prata om både bra saker och jobbiga. (Tycker inte ni också förresten att mannen i bakgrunden på nedersta bilden ser ut lite som han i Twin Peaks med bara en arm?). När hon behövde röra sig vidare satt jag kvar en stund och läste om renässans och reformation innan jag åkte hem och begravde mig under en filt i soffan för att titta på Doctor Who och Mr Selfridge.

RSS 2.0