sextiotalströja och lite liv


Det finns inte så mycket att säga, men känner att jag ändå borde säga nånting. Om inte annat för att få visa upp tröjan som mamma rotade fram, som bestemor sydde åt sig själv någon gång på sextiotalet förmodligen.

Dricker kaffe ur min muminmugg. Tar promenader för att dofta på nyregnad hägg och titta in i vackra villaträdgårdar (eller för att ta mig hem till Hanna, eller umgås med Mira). Läser i väntan på tunnelbanan iförd en tunn kappa istället för min rock. Tittar på kanske lite för många avsnitt av Mad Men. Försöker planera framtiden i min nyinköpta filofax. Hänger med vänner och gör ingenting särskilt. Sover alldeles för länge, men vaknar vid fyratiden nästan varje natt så är trött ändå. Är i skolan nu och då, ganska vilset för det känns som om jag inte har någonting där att göra längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0