en vecka och ett halvår


Måndag och exakt en vecka tills jag påbörjar en ny form av vardag som ska ta mig in i ännu en höst och ännu en oupptäckt del av livet. För närvarande har jag en plan för ett halvår framåt i tiden, sedan kan vad som helst (men förmodligen inte särskilt mycket) hända.
 
I ett halvår ska jag
skriva föreläsningsanteckningar i vackra moleskine cahier-häften
läsa en väldig massa böcker om idéhistoria
jobba regelbundet där jag jobbat av och till de senaste åren
och förhoppningsvis
köpa en baddräkt och simma ibland efter jobbet eller innan föreläsningar för att när jag simmar tänker jag inte och är det något jag tror att jag behöver så är det stunder utan surr i huvudet
äta lång frukost vissa helgmorgnar i en dödsfin lägenhet som inte är min men där det tassar runt en hårig och smågalen katt och en mindre hårig och kanske lite mindre galen man
känna mig allmänt fancy
orka läsa lite annat än kurslitteratur
fika
 
men i ännu en vecka kan jag njuta av mitt lediga liv som består av att
läsa boken som jag tar mig igenon mycket långsamt på grund av koncentrationssvårigheter
titta på mad men
äta rågmust till frukost
hänga med vänner som flyttar från stockholm
hänga med vänner som bor kvar
dra ner på kaffekonsumtionen
träffa mannen med katten
sova
ha små utflykter med mig själv och med andra
plantera sticklingar

bilder från berlin

Tänkte för ett ögonblick att nu ska jag börja fota igen. Ta tag i mitt livsdokumenterande i samband med att en ny livsepok tar sin början. Tog fram en av mina analoga kameror bara för att upptäcka att ljusmätaren är trasig och den separata ljusmätare jag tror mig ha någonstans är försvunnen. Packade ner min digitalkamera i resväskan när jag åkte till Berlin, men packade inte upp den förrän nu när jag är hemma igen. Har inte lyckats ta mer än några instagrambilder. Däremot har jag sparat bilder i huvudet.
 
 
När jag och Hanna äntligen tagit oss till rätt terminal och checkat in och vi satt allihop runt ett litet bord, och jag lade mig ner med huvudet i armarna för att jag sovit alldeles för lite och Joel, fast det lika gärna kunde ha varit Hanna, hällde ett rör socker i min hårbotten som jag sedan hela resan satt och försökte få bort.
 
När vi köpt döner och iste och inte kunde förstå hur det kunde vara så varmt och jag först råkade få kycklingdöner fast jag skulle ha halloumi och han i kassan retades och jag kände mig som en jobbig kund. Och så satte vi oss i en park i skuggan av ett träd och Hanna hoppade runt för att fly getingar och jag spillde döner i gräset och chilisåsen var jättestark.
 
Klibbet mellan huden och skinnsoffan och fläkten som brummade oavbrutet. John som dansade runt och sjöng Für Elise och Lemon Tree om vartannat. Joel i fönstret rökandes. Gnem sittandes med sin medhavda dator för att "kunna jobba om det behövs".
 
När vi satt allihop, med några av Gnems vänner runt en vattenpipa i Monbijou park och diskuterade högljutt om ideologi och utopi och kapitalism och förutsättningar och vi inte blev osams alls trots att vi tyckte olika och trots att vi nog lät högst i hela parken.
 
När jag hängde med Savannah och Ebba istället för att hänga med de andra på barrunda och vi satte oss på en jätteliten uteservering bakom en växt och pratade om barndom och relationer och jag skrattade så att tårarna rann och knappt kunde sluta.
 
John och Gnem som fick smaka på min inbeställda indiska mat för att kontrollera att de underliga bollarna inte var kött. Och så satt vi där och drack vin och pratade och jag berättade om traumatiska tinderdejtar och mindre traumatiska tinderupplevelser och det blev mörkt men var fortfarande lite för varmt.
 
När jag och Hanna sista dagen vaknade först och gick ut och åt frukost i skuggan på en uteservering och pratade om sådant som hänt under resan och om annat. Åt baguette med grönsaker, nutellaindränkta våfflor, yoghurt med kalaspuffar och cornflakes och skivor med vattenmelon tills det inte fanns en gnutta plats kvar i magen.
 
Jag och Hanna på golvet på flygplatsen med ryggen mot en vägg och varsin hörlur med nSync, och en irriterad flygplatsanställd som tyckte att frågan om huruvida det fanns wifi eller ej var den dummaste hon hört.
 

Till exempel. Och jag har en bild av hela resan som är ett enda stort collage av bra människor och varm luft och vackra platser och trygghet.
 
 

RSS 2.0