37 dagar kvar till studenten

37 dagar kvar till studenten och tiden tycks utgå ifrån den dagen, snarare än ifrån Jesus ungefärliga födelseår. Jag är förkyld och det är med ett tungt huvud jag försöker läsa på om kognitionsvetenskap, sätta mig in i vad scientologirörelsen handlar om och annat som måste göras snarast. Stressen över att hinna med allt blandas med en lättsam känsla av att ingenting egentligen är på riktigt. Det är inte jättebra för diciplinen, men dess bättre för den psykiska hälsan.
 
Hittade en kimono på Myrorna när jag och Tove N var påväg mot Gildas för att skjuta upp pluggandet, och i den har jag glidit runt sedan dess. Försöker vara i solen så mycket som möjligt, och har hunnit få en svagt brunskiftande ton på armarna.

in noctem

Ikväll har jag min studentskiva, med temat "CD-skiva" (de i klassen som älskar ordvitsar jublar, däribland jag). Vad jag skulle klä ut mig till kom jag emellertid på först imorse, då jag insåg vad som var det enda självklara. Nu har jag följaktligen, och med hjälp av Hanna, tagit skepnaden av ett av mina absoluta favoritsoundtrack - In Noctem från Harry Potter and The Half Blood Prince.

om vi inte gör en utfärd nu på fläcken går det på tok med oss allihop


I fredags efter en fyratimmars föreläsning om sekter hängde jag hos Maja och drack kaffe och åt morotskaka i väntan på att klockan skulle bli fyra. Planen var nämligen att åka ut till hennes landställe i skärgården. Efter inte alltför lång tid kom Tove och gjorde oss sällskap, och snart även Palle och Calle.


I Slussen slöt sig Ingrid till vårt sällskap och vi hoppade allihop på saltsjöbanan, kånkandes på en madrass och två tunga matkassar. Medan vi dundrade i riktning mot Saltsjöbaden lutade jag huvudet mot fönstret och betraktade förstrött de magnifika villorna vi passerade, och skogen som for förbi. Inte ens två månader kvar till studenten och allt förefaller mer eller mindre overkligt.


Behovet av godis klampade in oanmält i tillvaron och jag var tvungen att smsa KÖP GODIS till Bea som skulle hoppa på båten en station senare än vi.


Småfrusna klev vi på båten som skulle ta oss till Majas (mammas) gröna lilla stuga. Väl där rotade vi fram raggsockor och lagade en fantastisk tacomiddag i väntan på att huset skulle värmas upp.


Resten av kvällen och in på natten satt vi och drack vin och pratade. Tankar på deadlines och jobbiga beslut hade vi lämnat på fastlandet och saker och ting kändes rätt så bra.


Morgonen därpå vaknade jag i det lilla uthuset. Ute sken solen och luften var vad folk brukar beskriva som "frisk och klar". Jag klev i ett par träskor och vadade genom blåbärsriset in till huset där de andra gjort frukost i form av nybakt bröd och pannkakor. Efter några koppar kaffe var jag redo att diska bröddegsbunken i solskenet utanför köksdörren, och sällan har diskande känts så tillfredsställande.

För- och eftermiddagen ägnade vi åt att lapa sol och städa undan efter oss. Dricka te. Lyssna på musik. Vid tretiden gick båten hemåt och vi lämnade ön, åtminstone för den här gången.

(Rubriken är förresten ett citat från Tove Janssons fantastiska bok Pappan och havet, som jag ägnat större delen av trean åt att analysera till mitt gymnasiearbete)

bukowskis av hanna


RSS 2.0