tove och den döende dandyn


Denna veckas söndagsgöra var något alldeles förtjusande. Jag och Tove N hoppade på Djurgårdsfärjan och åkte till Skeppsholmen.


Så himla vackert. Jag lovordade byggnaderna och Tove beundrade träden.


Vi skulle nämligen gå på Moderna Muséet och se på utställningen med Nils Dardel!


I den stora lokalen full av ekande fotsteg beundrade vi Den döende dandyn, analyserade Transsibiriska expressen och hörde folk ifrågasätta huruvida självporträttet verkligen var tecknat med kol och inte mjuk blyerts.


Till slut var vi alldeles uttröttade och satte oss på den oerhört intagande uteserveringen istället.


När vi ätit upp våra kakor och chokladbollar (en har inte råd med någonting annat, ty allt är så förskräckligt dyrt) promenerade vi tillbaks mot båten och tog oss återigen in mot staden.


krukväxter och biopopcorn


Har ägnat veckan åt att rensa journaler på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, men idag är det lördag och jag har kunnat njuta av en lång sovmorgon. Efter frukost åkte jag till Ikea med mamma och handlade lite växter till mitt fönster. Plötsligt har jag börjat inse hur otroligt fint det är med krukväxter, och dessutom förvandlar de min utandningsluft till syre vilket är fördelaktigt. Eftermiddagen bestod av att plantera om dem till krukor.


Det blev så himla fint i mitt fönster. Bar upp en pidestal från källaren och bytte även ut min skrivbordsstol till en av min farmors gamla. Här sitter jag nu och äter av gårdagens biopopcorn (såg Grand Budapest Hotel med mor min och tyckte att den var rent estetiskt tilltalande, men kanske inget mästerverk för övrigt) medan jag lyssnar på P4's radioprogram Min Bokhylla och regnet smattrar lite försynt utanför.


midsommar


I fredags åkte jag och mamma till Grillby för att fira midsommar med moster plus man, kusiner och deras familj och vänner. Deras gård lämpar sig alldeles utmärkt för midsommarfirande och jag tycker så mycket om den familjen.


Jag var glad och iförd mina nya byxor.


Mamma ♥


Det dukades upp med mat och tårta, åts och åts, sjöngs snapsvisor...


...Och femkampades! Det var jättejämnt mellan de två lagen, men mitt lag kom till slut tvåa.


Sedan grillades det och åts lite till. Jag åt majskolv, paprika, halloumi och röding. Så. himla. gott.


Till slut blev det för kallt för att sitta på verandan så vi gick in i deras lada istället. Den är inredd som en bar, sedan förra husägarna, och där satt vi och lyssnade på vinylskivor och pratade innan vi skapligt tidigt gick till sängs.


livsuppdatering med lisa


Min älskade Lisa har äntligen (efter ett år!) kommit hem från Spanien. Självfallet skulle det firas, så i onsdags slog vi oss ner vid ett bord på Sommar! och utnyttjade deras happy hour till det yttersta medan vi uppdaterade varandra om livet. Ett år är lång tid trots skype. Så himla härligt att umgås med Lisa igen ♥


Sara var med såklart. Vi hängde under en värmelampa som tyvärr inte erbjöd det bästa ljuset att fota i, men ack så skönt det var. Ganska kallt ändå. Vad hände med sommarvärmen?


Dana och Siri var där också och skulle spela 80- och 90-talshits på ett av dansgolven! Deras sällskap tackar en inte heller nej till liksom.


Även Karina dök upp och hängde med oss ett slag innan klubben stängde och det var dags att först hitta pommes frites och därefter en passande nattbuss. Det var en så himla bra kväll.

byxor



Här är då de två byxorna jag funnit i veckan. De första låg längst ner i en fyndlåda på Emmaus Vintage och kostade mig bara trettio ynka kronor! Enligt lappen är de franska, och de är väldigt femtiotalsliga så vi säger femtiotalets Paris tycker jag. Det andra paret är från Beyond Retro, amerikanska och förmodligen också femtiotal. På bilden ser benen ut att vara olika långa, men det är de inte, det är bara jag som står krokigt. Men alltså. Hur underbara är de inte, dessa plagg jag nu kan pryda mina ben med?

två böcker jag tycker att ni borde läsa


Ett av alla underbara ting som hör sommarlovet till är bokläsande. Av de böcker jag läst på sista tiden är det två som jag tyckte om lite extra, och jag tycker att ni kan ta och läsa dem. Nämligen Bonjour Tristesse av Françoise Sagan och Vågorna av Virginia Woolf.


Tro det eller ej, men Françoise Sagan var bara 18 år när hon skrev den här boken. Den gavs ut i Paris 1954 och bara det gör den ju lite extra attraktiv tycker jag. Vad jag älskade mest med den var dock all idyll som ändå inte blev för pretentiös. Huvudpersonen är 17-åriga Cécile som spenderar sommaren på franska rivieran med sin pappa och hans älskarinna. Plötsligt kommer den eleganta kvinnan Anne in i bilden och hotar deras bekymmerslösa bohemliv. Cécile påstår sig inte vara intelligent, men utövar den mest fantastiska självrannsakan. Med tanke på att boken gavs ut och utspelar sig på 50-talet är det beundransvärt hur huvudpersonen är mån om sin frihet och likt sin far snarare vill ha älskare än slå sig till ro.


Läs!


Den här boken kändes mer som poesi än prosa. Framförallt är det faktiskt språket och formen som gör boken. Varje del inleds med en hejdundrande miljöbeskrivning, var gång längre fram på dagen tills hela förloppet från gryning till skymning avverkats. Resten av boken är skriven i monologer förda av Susan, Rhoda, Jinny, Bernard, Louis och Neville i olika stadier av livet. Otroligt vackert. Funderingar kring identitet och åldrande är återkommande, liksom referenserna till havet och vågorna. Jag ville aldrig att boken skulle ta slut!
 

Språket <3

hejdå håret och hej nya byxor

Insåg förra veckan hur fasligt långt mitt hår blivit, så nu fick mamma klippa av det. Bort bort slitna toppar och trassel. Följde med Maja till Beyond Retro idag för att agera smakråd och umgås. Hon köpte ett par lila byxor och en alldeles fabulös byxdress. Själv hittade jag ännu ett par femtiotalsbyxor som ni kan se lite halvdåligt på bilden. Får väl ta och visa de för er ordentligt snart, de här och de jag köpte igår (om ni inte redan sett gårdagens fynd på instagram). Kramkram.

kaffe på gildas


Igår när jag vinkat av bestemor på centralen åkte jag till söder och strosade lite i second hand-affärer innan jag mötte upp Saka för en kopp kaffe på Gildas Rum. Hade hittat ett par fantastiska byxor längst ner i en fyndlåda på Emmaus Vintage och dessutom köpt Candide av Voltaire för en tjuga så jag var glad när vi slog oss ner i ett hörn för att samtala om det glamourösa vuxenlivet jag nu fått erfara i en knapp vecka.


kentfest


15 juni. Fabbe bjöd mig på ett glas rödvin på medis innan jag mötte upp Bea och Cornelia. Det var nämligen festivaldags! Kentfest närmare bestämt, och vi begav oss till Gärdet.


Plockade på oss flaggor och de som inte hade blomkrans i håret pysslade ihop kronor att pryda sina hjässor med.


Vegetarisk taco-tallrik <3


Junip spelade och vi fann Mira längst fram vid scenen. Insåg dock fort att det var bekvämare att lyssna på musiken från sanden på barområdet så vi lånade med Mira dit för att dricka vin, öl och cider. Hur söta är de inte förresten?


Vi satt och pratade om allt möjligt, lyssnade på Elliphant och Nina Persson som spelade och mådde allmänt himla bra.


Sedan var det dags för Kent! Så otroligt bra konsert. De spelade till och med Hjärta och jag höll på att dö av lycka. En eminent dag över huvud taget.


junidagar på instagram

Förra onsdagen fick jag sommarlov. Äntligen. Hängde på Skinnarviksberget med de här skönheterna, några från klassen och trevligt folk i allmänhet. Behövde ju fira lite innan jag åkte till Norge.


Efter en lång tågresa på nationaldagen anlände jag till bestemor och den perfekta semesterort som hon bosatt sig i. Världens finaste lägenhet, 15 kvadratmeter balkong med sol hela dagen och havsutsikt, en minut till stranden och ett stenkast från kanske den drömmigaste promenadstigen jag sett. Spenderade dagarna på stranden och simmandes i Oslofjorden.


På kvällarna tog jag promenader i den varma luften. Eller nätterna kanske egentligen, fast det var så ljust. Bestemor och jag har samma dygnsrytm, vi sover på morgonen och är vakna på kvällen.


Så var jag hemma igen och fyllde 18!


Passade även på att umgås med John innan han åkte till Gotland för att jobba hela sommaren.

Idag såg jag ut på detta viset och hade släktkalas för första gången sedan min ettårsdag. Min käre moster har gjort en oljemålning av instagrambilden från Snaps, hur fint är inte det?

hallå hejsan nu är jag visst vuxen


Är nu tillbaks från Norge efter en oerhört trevlig minisemester, och vet ni vad? JAG FYLLER 18 IDAG! Hur sjukt är inte det? Väcktes av min kära familj med sång och frukost på sängen och åkte sedan in till söder för att träffa Hanna. Hon bjöd mig på ett glas vin på Snaps för att fira att jag nu lagligt kan dricka alkohol i Sverige. Nästan alla våra gamla högstadielärare dök upp och vi blev lite sentimentala av tidens gång. Jag vet inte riktigt om det är okej att tycka så mycket om sina gamla lärare som jag gör. Skulle lätt vara bästis med några av dem. Även några av våra jämnåriga spatserade förbi och stannade för att prata och gratulera mig. Har haft en himla bra dag hittills, och efter middag med mamma, bestemor och Mathilda planerar jag och Mathilda utgång. Kramar ♥

 

sommarlov och prioriteringar


Nu har jag sommarlov! Smet iväg under avslutningen för att möta Tove, mitt privata glassbud, som köpt magnum. En får ju prioritera. Hemma igen planterade jag om min tomatplanta och hoppas nu att den överlever. Ta hand om växter är inte min största talang men håll tummarna för att den vuxit sig stor och tomatig när sommaren är slut. Har packat också, för imorn åker jag till Norge och bor hos bestemor i några dagar. Planerar att läsa, skriva, sola och bada. Återigen - prioriteringar.


försvarstal för min klass

Två tredjedelar av min gymnasietid har gått. Jag har mentorssamtal och sitter och gräver i en påse utgångna sourcream-chips som jag, likt en målsökande robot, fått syn på i ett skåp i lärarrummet och som sedan på något sätt kommit att bli min. Läraren frågar hur saker går, om jag trivs. Sedan är det som om hen lägger ifrån sig sitt mentorsmanus och plötsligt pratas det om hur jag i ettan kom till klassen med hejdlös energi, ben fulla med skutt och armar öppna för allt och alla. Sedan säger hen "den här klassen var kanske inte den bästa för dig".
 
Underförstått: Den här klassen har berövat dig din energi, Siri. Tagit ifrån dig ditt sprudlande jag och kvävt dig.
 
Någon gång under första terminen i ettan sa en lärare att klasser som sent får in nya elever aldrig får någon bra sammanhållning. Kanske var det där och då som klassens öde fastslogs och en obekväm matta lades över oss. Vi hade, redan efter några månader, bytt ut flera personer och så fortsatte det ända in på vårt andra år. Dömda var vi. Att bli en svag klass. Och kanske var det den mattan som kvävde mig samtidigt som den kvävde klassen.
 
Min klass är, skulle en kunna säga, en olycklig sammansättning av tjugoåtta helt fantastiska individer.
 
Den här klassen har tagit ifrån dig ditt sprudlande jag.
Men vet du vad? Jag ska berätta en hemlighet. Det var här jag fick mitt sprudlande jag från början. Innan läraren lade sin olycksbådande profetia på oss. Många gånger har jag hyllat klassen jag hade i nian, men där var det först efter två år tillsammans som jag på riktigt platsade. När jag började ettan kände jag mig, kanske för första gången, bekväm i ett främmande sammanhang. Så fort jag klev in bland människorna som skulle komma att bli min klass kände jag mig uppskattad, och jag fick plats.
 
Så tack klassen. Den varden bästa för mig, så det så. Och jag trivs, trots att den kanske inte nådde sin fulla potential. Jag har folk att skratta med, och sitta på gräsmattan utanför skolan med och äta pizza i solen. Trots att jag är så olik många har jag funnit flera vänner, och har ingenting alls emot ytterligare ett år i sällskap av 12SAD. Verkligen. Sedan får mentorn tycka att jag är hur dämpad som helst.

RSS 2.0