ett första stycke paris


Sköt upp packningen till dagen innan och upptäckte att jag inte har ett enda par hela jeans. Spencer lade sig i resväskan och jag var tvungen att ta en paus. Till slut var den i alla fall full och stängd, och morgonen därpå lämnade jag lägenheten tidigt för att åka till FUCKING PARIS med Sara A!


Vi kom fram till vår lägenhet någon gång på eftermiddagen och åt upp flygplanschipsen i soffan.


Det här var min och Saras utsikt, och vi beundrade den lite innan vi begav oss ut för att möta upp Hanna Benson vars parisresa lyckligtvis överlappade vår.


Alltså. Såhär såg det ut på riktigt. I en minipark någonstans mellan Marais och Seine.


Vi satt i halvskuggan länge och promenerade därefter till vart vårt hem.


Sara och jag fann en extremt mysig restaurang vid namn Le Temple precis runt hörnet från vår gata. Där inne var det dunkelt, djurmönstrat och fullt med underliga lampor. I bakgrunden ljöd någon slags jazzig variant av kända låtar.


Maten var inget att klaga på heller. Dog av lycka och blev mättare än vad det såg ut som att en borde blivit.


Gick den korta biten hem, övertrötta men lyckliga. Vi var i Paris.

lite bilder från i tisdags sålänge

Jag är tillbaka. Har hunnit hänga en hel del i vitan och äta en exemplarisk hermanslunch sedan hemkomsten från Paris. Vädret är inget att anmärka på, och snart får jag väl tid att kolla igenom parisbilderna. Fotade dock väldigt lite, ville vara på plats själv istället, men vi var ju två så bådas bilder borde täcka resan ganska bra. Här får ni lite bilder från i tisdags sålänge.

brev till en galax i miniatyr

Stockholm. Du är hem. Jag kan hata dig när trottoarerna är täckta av grått slask och jag kan hata dig när vinden blåser likt en sky av örfilar längs Götgatan. Jag kan förakta dig som jag föraktar mänskligheten för sin självupptagenhet och sitt sanningsförnekande. Men du är hem. Och ingenstans känner jag mig så självklar som när jag sitter i din vitabergspark en tjusig sommardag, vandrar över medis i gryningen i augusti eller är uppflugen i en sliten fåtölj på ditt cafestring när det regnar utanför och doften av bryggkaffe ter sig likt en välkomnande kram.

Men visst är det så, att en inte ser hur vacker en galax är förrän en betraktar den utifrån? Är en mitt i härligheten ser en bara en massa utspridda stjärnor och en måne. Därför ska jag lämna dig, Stockholm. Om än bara för en vecka. Sedan, när jag återvänder, förväntar jag mig ett vårvarmt välkomnande. Jag förväntar mig ljusgrönt knoppande träd, vitsippor, doften av fuktig asfalt.

Kära Stockholm. Min galax i miniatyr. På måndag säger jag au revoir.

återkommer när jag har något att säga

Hej. Denna regniga måndag gömmer jag mig i min mormors gamla kappa som jag fick överta från min kära moster. Den kompenserar lite för att det inte är femton grader och sol. Återkommer när jag har något att säga. Puss.

mais oui c'est paris


Om två veckor befinner oss jag och Sara i PARIS! Det är svårt att greppa, men o så fantastiskt. Vi ägnade söndagen åt att planera och peppa med fransk musik, baguetter, roquefort och varsin skvätt rödvin.


Det hade varit kul att kunna säga att en tycker om roquefort, men nej. Jag vet inte vilken ålder en måste uppnå för att kunna uppskatta mögelost men jag är i alla fall inte där än.
 

RSS 2.0