planering av "le voyage prétentieux"


I vår åker jag och Sara A till Paris. Vi planerar att promenera med basker på huvudet och baguette under armen, sitta och dricka rödvin med utsikt över eiffeltornet, skriva poesi på uteserveringar, läsa fransk litteratur, besöka marknader, kolla i fina små butiker, hänga på barer om kvällarna och över huvud taget vara så pretentiösa vi bara kan.


Sara hade inhandlat en skrivbok i vilken vi nu skrivit ner platser vi vill besöka och som vi så småningom kommer fylla med parispepp. Jag tror jag spricker snart. Paris.


om att vara sjutton och den som blev kvar

 
En dryg månad in på mitt andra gymnasieår. Med betoning på dryg. Samma skola som förra året , samma stad som alltid, samma människor, samma Sverige. Största skillnaden är att Lisa är i Spanien. I Spanien är nog inget samma.

Nej, jag vill inte bo i Spanien, jag känner ingen längtan att ta dykarcertifikat, orkar inte börja ny klass och inte känna någon. Jag har inte samma äventyrslust som Lisa. Men jag vill inte vara kvar heller. Jag vill inte gå upp samma (alldeles för tidiga) tid varje morgon, äta samma sak till frukost (fast jag egentligen inte har någon matlust), gå ut genom samma dörr, promenera samma väg, ta samma tunnelbana, gå av på samma station, gå in i samma byggnad, träffa samma människor, gå på samma lektioner, dricka samma te ur samma pappmuggar, fika på samma ställe med samma folk och gå längs samma gator i samma DrMartens.

Plötsligt känns Stockholm så jävla tråkigt. Stegen upp till lägenheten extra många och väggen i trapphuset gråare än vanligt. Ingen vill väl vara sjutton år och den som blev kvar. Jag kan fika ofta, gå på fest ibland, se hur mamma och pappa renoverar köket, göra om i mitt rum, ta långa höstpromenader, men någonstans gnager ändå rastlösheten, missnöjet och frustrationen.

Jag tycker om min familj och vår lägenhet, promenaden till tunnelbanan är fin, min skola är bra och min klass är trevlig, de flesta lektionerna är intressanta, jag älskar människorna jag umgås med och mina fikor är kanske det bästa jag vet. Så snälla säg mig, VARFÖR vill jag bort från det?

Har ni några finurliga saker att säga som kan få mig att förstå hur mycket jag egentligen älskar Stockholm? För det gör jag. I något dammigt hörn av mig ligger kärleken undangömd. Jag vet bara inte hur tusan ska jag hitta den bland allt jävla bråte.

krokodiler och köldskador

Hela min kropp gör uppror mot den här dagen och till råga på allt är det 5°C ute. FEM GRADER. Det är psykologi på morgonen i alla fall, så lite pepp är jag. Fast jag drömde att min psykologilärare bad mig improvisera en berättelse om krokodiler framför hela klassen, så för tillfället är jag sur på honom.
 
Jahopp. Ha en trevlig ondsdag, hörni, och klä er ordentligt så att ni inte får köldskador.

åttitalsstockholm, årskurssjumössa och schilldringar


Vi kan ju börja med någonting trevligt, nämligen att mamma hittade kartan hon köpte när hon flyttade till Stockholm på åttitalet och att jag lyckades rädda den från att slängas bort. Nu hänger den på min vägg i all sin ihoptejpade prakt och påminner mig om att staden är ganska mycket den samma nu som då.

För övrigt: fy sjutton säger jag bara. Måndagsjävel. Ska sluta gnälla om att jag är sjuk för det vet ni redan. Jag har i alla fall tur som har så fina människor som livar upp skoldagarna lite. Mössäsongen har börjat också, och jag använder fortfarande mössan jag köpte i sjuan.
 
Så kan vi ju avsluta med någonting trevligt också, nämligen att Moa skickat senaste numret av Schilldringar (Schillerskas skoltidning) eftersom jag korrläser hennes texter innan hon skickar in dem. Tur att jag kan läsa hennes skoltidning när min skola inte har någon. Schillerska verkar för övrigt vara världens härligaste skola. Nästan så att jag vill flytta till Göteborg. I nästan varje nummer jag läst (och det är ganska många faktiskt) har det nämnts bra musik och i detta nummer refererades till både Jane Austen, Doctor Who och Sherlock. Och så Håkan såklart, det är ju Schillerska. Fast jag ska inte låtsas som att jag vet exakt hur Schillerska är. Min uppfattning är dock att det är lite som en blandning av Södra Latin och Globala, fast med en något slappare inställning till plugg. Men återigen - vad vet jag? Ibland undrar jag förresten varför jag inte går på Södra eller Globala, men sedan minns jag varför och tänker att VGY faktiskt inte är så pjåkigt trots allt. Hade vi bara en skoltidning där folk refererade till härligheter och skickade in fina texter vore jag fullkomligt nöjd. Nästan.

skog och plommon


Sov till tio, åt frukost med mamma och pappa, sov två timmar till, tog en promenad i skogen och satte mig framför Friends med gårdagens godis. Så har min söndag sett ut ungefär. Det är så fint att ha en skog precis bakom huset, där det prasslar när en trampar runt och luktar höst av den fuktiga marken.

Det finns förresten ett plommonträd på min gata, med jättegoda små gula frukter. Hur bra?

snälla låt mig bara sitta dold bakom gardinen och dämpa världens ljud med dånet från skrivmaskinen

Såhär ser det ut vid mitt fönster just nu och jag blir alldeles lycklig när jag kommer in i mitt rum. En gammal skrivmaskin med norskt æ och ø, som gått i arv från min farfarsfar eller farfarsfarfar eller någonting såndant. Solen som lyser in på gardinen som låter mig ignorera världen. Sedan har min katt valt ut min skrivbordsstol och yllefilten som hänger över den som sitt favoritsovställe. Ganska så perfekt.
 
Har alltså lyckats få tag på färgband nu. Hurra.

te och fiskarens vän

Idag bosätter jag mig i sängen med åtskilliga koppar te och Fisherman's Friend som enda sällskap, ty min förkylning har brutit ut igen och den här gången med halsen som måltavla. Jag är så himla trött på att vara sjuk, men får helt enkelt göra det bästa av situationen och passa på att läsa lite Oscar Wilde nu när jag har tid, samt plugga lite om grekiska antiken medan regnet smattrar lite försiktigt mot fönstret.

en spellista för när det blivit höst

När löven går från gröna till gula till oranga till röda till bruna och hala, när händerna är ständigt frusna, när hjärnan är förkylningstjock och inte orkar med skolan, när morgnarna är dimmiga och när te går från att vara te till att vara överlevnadsmedicin, då behövs det särskild musik. Höll på att skriva mysik, så freudianskt av mig.
 
 
för när det blivit höst ← länk

när tillvaron är som blekast

Livet rullar på, om än prosaiskt och långsamt. Tog en välbehövd fika med Sara och Mathilda igår och idag fikade jag med Lisa över skype. Hoppas på att inte bli sjuk igen efter en halvmils paddling i tolv grader och ösregn. Fantiserar om en tillvaro där tidiga morgnar och krav bytts ut till långa, glada nätter, bokläsande och tedrickande, skrivande, fikande, filmtittande, musiklyssnande och stockholmsvandrande.
(bilden är stulen från Saras instagam för jag har ingen motivation att dokumentera något som helst nu för tiden)

septembersommar på söder


Efter några dagars sjukdom bestämde jag mig idag för att återuppta mitt sociala liv och begav mig därför till Nytorget för att möta Hanna, John, Zack och Emil. Det var en sån här septembersommardag, när folk går utan jacka och solen bländar en.


Emil var sen, så vi satt på ett räcke och pratade om Freuds drömtydningsmetoder en stund.


När Emil anlände gick vi till Café String. Det var tänkt att vi skulle fika på Skåningens kaffebar, men uteserveringen var full.


John hade på sig min blomkrans och såg ut som en prins från antiken.


När vi var alldeles sockerstinna promenerade vi istället till Bondens Marknad och provsmakade torkade bär, fetaost, dillgurka och knäckebröd.


Det luktade så himla gott av både blommor och mat. På ett ställe såldes grillade majskolvar och fy sjutton vad jag var frestad att köpa en.


Till slut satte vi oss i bågen och njöt av solen. Så småningom blev det i alla fall lite svalt (men det kan i och för sig ha att göra med att jag inte är helt frisk) och jag fick låna en jacka.

Mathilda kom förbi en sväng också! En väldigt fin dag har jag haft. Nu ska jag ägna kvällen åt att laga min mockajacka som tog stryk på Håkankonserten och lappa mina jeans, samt skriva klart en uppsats.

dimmiga dagar seglar förbi och i mina drömmar har det också blivit höst

De flesta är småförkylda nu eftersom det är så svårt att acceptera hur dagarna blir kallare. Min hals är obekväm liksom mitt huvud, men dagarna måste gå ändå.

den gången när hanna blåste såpbubblor inomhus och världen var mycket mindre än den brukar


fredagslunch


Fredagen visade sig innehålla en mycket lång håltimme, så jag, Tove och Maja bestämde oss för att göra vår egen lunch. Vi köpte pasta, tomater och lök, samt vindruvor för det är ju också gott. Matkort är rätt bra alltså.


I mitt kök stod vi sedan och lagade lunch, pratade och lyssnade på bra musik.


Det här var första gången jag gjorde pastasås med "riktiga" tomater och det blev så himla gott! Jätteenkelt var det också. Vi smälte en klick smör och slängde i den hackade löken som fick ligga och mjuka upp sig en stund tillsammans med lite tomatpuré innan vi pressade ner två vitlöksklyftor. Sedan skar vi upp tomaterna, typ fyra eller fem stycken (försökte mixa först men det gick sådär) och hade i dem också. Några deciliter vatten hällde vi i också och lät det koka i en kvart ungefär. Kryddade med basilika, salt och peppar. Åt med ett paket Mezze Maniche-pasta och det var typ det godaste någonsin.

Tycker om de här personerna ganska så jättemycket.

jag lever i alla fall fortfarande



I en ekande tom skola satt jag, Hanna och Tove kvar och pluggade psykologi. Det var vi, städarna och högen med anteckningar, böcker och häften.


Jag har på riktigt småpanik över psykologiuppgiften. Känner mig inte kvalificerad att utföra den. Så småningom lämnade vi i alla fall skolan och jag åkte in till söder och Café String där jag satte mig med en kopp te och fortsatte plugga.


Efter en stund kom Emma dit! Då lade jag undan plugget och vi satt och pratade. Hon är himla bra, Emma.

Till slut var det ändå dags att bege sig hemåt och nu sitter jag här med en obehaglig känsla av att jag måste plugga igen, vilket jag måste. Så hej svej. Jag lever i alla fall fortfarande.

kaffe och alldeles för mycket halloumi

Försvinner bort lite bland allt plugg och längtar mest till helgen. Fast innan dess ska jag hinna med en väldig massa saker. Hjälp. Har haft en fyra timmar lång lunch som spenderats framför vad som känns som ett omöjligt psykologifall, med kaffe och alldeles för mycket halloumi.
 
Och hösten, var fan kom du ifrån? Vadå dimma och tio grader på morgonen? Orkar inte riktigt.

dagboksutdrag från mellanstadiet del två

"Jag är 11 och världsvan"
 
"Kom igen, vad roligt finns det här. Inte ens ett fik!"
 
"Y berättade vad X hade sagt: 'Jag köpte en klänning i Paris men jag får inte på mig den. Jag är ju fet!' Herregud, X är ju typ spinkigast i klassen!"
 
"Jag blev besviken. Det var ju valborg, och jag var med Z på Enskedefältet som vanligt. Killarna sa 'Hej Siri' flera gånger, men det var innan de hittade Q som var där med sin kompis. Varför måste de 'populära' komma och förstöra så fort det börjar likna något? Det var ju förstås inte Qs fel, utan killarnas, men varför skulle de bry sig?"
 
"Jag tror att jag är kär i någon som sagt till mig att jag är söt, som berömmer mina teckningar och som jag varit kär i förut.
 
Ej längre (två dagar senare)"
 
"När jag var på väg tillbaks till gungorna frågade X om jag ville vara med dem (jag gick ju faktiskt själv.) Då sa Å (som X var med) 'Nee, men neej' och drog iväg med X. Vilken attityd! Jag hade tänkt tacka nej eftersom jag var med Y, men man blir ju ledsen av att Å säger så!"
 
"På gympan gick vi en promenad. På väg tillbaka försökte vi gå vilse, men det gick inte så bra. Där emot hittade Ä en oöppnad starköl (i skogen) som han öppnade. När jag sa att han skulle skaka den innan han öppnade hade han redan hunnit göra en liten öppning. Han skakade burken ändå och det flög starköl åt alla håll. När Ö påpekade att han hade fått på kläderna släppte Ä genast ölburken och jag skrattade så att jag tappade andan. När vi kom tillbaka luktade Ä starköl."
"Det hände lite saker som inte är så viktiga och Z blev jättelädsen. I går var jag och Z på en fest tillsammans och allt verkade bra men i dag gick jag ett mejl där det stog att det inte funkade att vara bästisar längre."
 
"I går satte jag i min första tandställning. Det är en spång. Det är en metallsak som sitter i gomen. Den sitter också fast i den bakersta tanden i överkäken på båda sidorna. I går var det inte så farligt, men i morse när jag åt frukost kunde jag knappt tugga. Det värkte jättemycket i hela käken."
 
"Jag är trött och 'väste' åt mamma. Nu har jag dåligt samvete."
 
"Mitt hår stod bokstavligt rakt upp! Jag vet att det heter bokstavligen, men hallå, jag är på semester!"
 
"Jag får inte använda mascara förrän i sexan, men jag har haft det varje dag ett tag nu. Mamma och pappa har inte sagt nåt så jag tror att det är okej."

middagsbjudning


Igår kväll gick jag hem till Joanna och blev bjuden på middag av inga mindre än henne, Mathilda och Tove! Det var nämligen deras födelsedagspresent till mig som jag sparat sedan juni.


De hade gjort vegetarisk tacos och jag var stormförtjust. Vi hade så himla kul, jag vet faktiskt inte när jag skrattade så mycket sist.


De hade gjort efterrätt också. Alltså <3

Sedan satt vi och spelade spel tills det var dags att gå hem pga skola dagen därpå. Jag lyckades dock dra på mig feber under natten och sov nästan ingenting (fyyy) och idag har jag suttit i sängen hela dagen och försökt plugga litteraturhistoria utan vidare framgång.

sailorhattar och andnöd (eller popaganda del två)


Igår var det popaganda igen! Dagen blev inte alls som jag tänkt mig, för Sara som jag skulle gå med fick problem med hälen och kunde därför inte följa med. Istället hakade jag på Tove som jag sommarjobbade med och hennes gäng av södra- och globalamänniskor. Härliga sådana, men kände mig lite som en alien. Vi skaffade oss sailorhattar med håkantryck (som vi sedan vek ner så att en bara såg ♥ Håkan och inte Monki), åt ohälsosam mat och köade för Håkankonserten i tre timmar. Här på bilden är det Astrid, jag och Tove.


På så sätt fick vi också se Hot Chip med bra platser.


Efter tre timmar av andnöd och kämpande för överlevnad började Håkan. Så. Himla. Bra. Sjöng mig hes.

Han är så fin. När de två timmarna av Håkan var slut begav vi oss mot vitan, där jag hittade Sakarias, John, Fabbe och Joel och därför sa adjö till globalamänniskorna. Så himla fin kväll.

RSS 2.0