i väntan på livet eller nåt


Känner mig lite fransk i randigt, avundas alla med sovmorgnar, jobbar 8-5, läser en trevlig bok och väntar på att livet ska börja.

jobbar på psyket och inkvarterar kusiner

Hej kära vänner! Jag jobbar inom psykiatrin (låter coolare än som värd på öppenvårdsmottagning) hela dagarna och hänger annars med mina två älsklingskusiner Leia och Linn som jag inkvarterat i mitt rum. Hoppas att du har det fint och inte sörjer min bloggfrånvaro allt för mycket. Puss.

stan är full av tanter och tragik


Som ni vet så drog jag till Göteborg några dagar för att hälsa på Moa. Hon tog med mig till ett fint café när vi tröttnat på att vandra runt på stadens gator där vi satt och tog igen allt vi inte hunnit prata om.


Fint var det och inte SÅ hemskt dyrt. De spelade Håkan.


Därefter hoppade vi spontant på en sightseeingbåt.


Vi åkte under broar.


Förbi pampiga hus.


Och under ännu lägre broar. Den här kallade de för "osthyveln." Guiden var för övrigt en mästare på den klassisa göteborgshumorn. Älskar.


Ganska blåsigt var det.


Tillbaks på land begav vi oss mot Slottsskogen för att grilla vår middag. På vägen hittade vi ett fint träd.


Och Moas skola, Schillerska. Där hade de en fin vägg där elever fått sätta upp sitt porträtt. Himla kul grej tycker jag! Moa kan du hitta i vänstra hörnet över bilden med tre personer.

Framme i Slottsskogen grillade vi halloumi och läste i kvällssolen. Gott!

någonting lyckas jag göra av mina sommarlovsdagar trots allt


I fredags åkte jag till Uppsala med universums vackraste mamma för att gå på konsert med...


...First Aid Kit...


...och Patti Smith!


Igår fikade jag med Maja och Muffin.


Hängde även på Nytorget med ovan nämnda vän och hund.

Idag ser jag ut lite såhär, har träffat Sara Altino och ska snart åka till Farsta för att bada med Lisa och Tove. Någonting lyckas jag göra av mina sommarlovsdagar trots allt.

ingenting är seriöst

 
Hej kära ni. Orkar inte ta någonting alls särskilt seriöst just nu, än mindre redigera de få bilder jag tog i Göteborg. Här har ni en posig gif istället. Tre saker kan vi konstatera: mitt hår har blivit aslångt, jag har hatt på mig för första gången på cirka ett år och jag har en ny tröja. Nu ska jag snart ta mig in till söder för att träffa Maja och hänga i Vitabergsparken. Puss.

återvänd

Återvänd från Göteborg sitter jag nu något vilsen och lyssnar på Blur i väntan på energi att redigera bilder med. Framför mig har jag min sista lediga sommarlovsvecka innan jag börjar jobba. Vad den ska bestå av vet jag inte, förutom en dag i Uppsala imorgon med mamma och umgänge med Maja på måndag. Veckan får gärna fyllas med trevligheter så att jag kan undvika att fyllas av en melankoli som kommer krypande.
 
Melankoli är ett vackert ord. Melankoli.

ännu mer såpbubblor och en livsnjutande katt

Min dygnsrytm är helt ur gängorna så jag vaknade först klockan tre idag. Efter att ha ätit frukost slash lunch framför Sommar Med Ernst, läst Eragon i solen på balkongen och ätit lunch slash middag med mamma gick jag i alla fall ut för att träffa Johanna och Lisa. Vi tänkte slå oss ner i en park och njuta av kvällssolen. Där hittade vi en livsnjutande katt med ett grönt och ett blått öga som slöt oss till vår skara för en stund. Jag hade med mig mina såpbubblor såklart (för finns det något mer kalasfint än såpbubblor i kvällssolen?). Himla trevligt har jag haft det idag, trots att dagen har varit kort. Nu ska jag fortsätta titta på en intressant dokumentär på youtube (sök på Meet The Amish) och i morgon ska jag packa inför Göteborg (!) och på kvällen träffa några finingar från klassen. Det var allt för nu, puss.

blås inte såpbubblor i motvind


stockholmsspöken

Är snart på väg mot söder för att fika. De senaste dagarna har varit väldigt lugna vilket är himla skönt. I går kväll drog jag dock med mig Lisa och Sara E till Gröna Lund för att gå på Hästpojken-spelningen (som var bra såklart).
 
Att inte göra särskilt mycket är både helikopterhärligt och jobbigt. Jobbigt eftersom jag hemsöks av känslan att jag inte tar vara på sommarlovet tillräckligt. Om några dagar ska jag i alla fall till Göteborg så då flyr jag stockholmsspökena igen.

pusselbitar

Varenda människa har en historia. Redan innan en är ens ett embryo påbörjas vad som ska bli en individ. Mina föräldrars historier är en del av min historia, liksom mina föräldrars föräldrars och deras föräldrars. Det är därför jag förtrollas av fotoalbum och gamla fotografier. Varje detalj är en pusselbit som gör bilden av mig själv lite klarare.
 
Jag hatar att alla bilder är digitala nu för tiden. Fotoalbum är något av det bästa jag vet och jag sörjer bristen på pappersfotografier. Tänk om det händer någonting så att alla digitala bilder försvinner. Poff, så är flera miljoner pusselbitar i folks liv borta. Vi har ett par familjealbum i bokhyllan, och jag tänkte att jag kunde visa några av mina favoritbilder. Några av de bilder som får mitt inre att jubla av glädje.
 
Mamma som 26- eller 27-åring, runt ett år innan jag föddes. En av mina två favoritpersoner på hela jorden, iförd den bästa jackan jag vet. Känner ni igen den? Hon gick på Kulturama där hon träffade min pappa.
 
Min älskade far, den andra av mina två absoluta favoritpersoner. Här är han 22 år, fotograf, och om några månader så ska han bli pappa.
 
Jag. Tänk vad som ska bli av den här lilla krabaten. Tänk alla fina stunder som väntar henne (varav jag ännu förhoppningsvis inte upplevt ens en fjärdedel).
 
Tiden då den enda telefonen jag visste om var den gröna hemtelefonen med krullig sladd.
 
Alla skogsutflykter och picknickar i avlägsna hagar med familjen, där inräknat familjevännen Alf, fotografen som bidragit med fler pusselbitar än någon annan.
 
 
 
Jag älskade att spela Nalle Puh på vår Mac. Den tiden då Mac-datorerna var stora grå lådor. Mitt datornörderi är med andra ord djupt rotat ;)
 
När mamma och pappa gifte sig höll jag tal. Jag vet inte vad jag sa, men alla säger att det var fint och eftersom det var helt improviserat kom det väl rakt från hjärtat.
 
Ett komplett familjefoto, taget med självutlösare. Spencer åt den julen upp vårt pepparkakshus.
 
Här är jag 9 eller 10, inflyttad i lägenheten vi bor i nu. Den bilden får sätta punkt för det här inlägget.

RSS 2.0