popaganda


När skolan slutade igår tog oss jag och Sara till Eriksdalsbadet och Popaganda! Vi var himla peppa. Såklart.


MS MR var sjukt bra. Och Lizzie Plapingers hår <3


När MS MR var slut stod vi kvar och väntade på Kate Nash.


Hennes outfit var förträfflig och hela hon bara skriker girl power.


Sedan köpte vi mat och satte oss i en soffa. Där satt vi sedan resten av kvällen ungefär och planerade vår Parisresa med hjälp av en mycket trevlig kvinna.


Så småningom började The XX men volymen var så otroligt hög att vi tyckte att vi lika gärna kunde sitta kvar, för vi hörde alldeles utmärkt från vår soffa.


genialisk mat, skrattfika och schilldringar

Måndag idag, och en ganska seg sådan. Schemat på måndagar motiverar en inte direkt att kliva ur sängen klockan halv sju på morgonen och alla är ganska så sega. Lunch på Hermans för första gången sedan Emma R slutade i klassen första teminen i ettan. Det är ju helt genialt att vi får vegetarisk och ekologisk mat för exakt den summa som är beräknad att vi ska göra dra från matkortet varje dag. Efter skoldagen drog jag med mig Maja och hennes pokjvän Johan till Café String där vi satt i fönstret och skrattade åt duvor och Majas sätt att säga kokos. Väl hemma låg ett stort kuvert på hallgolvet som visade sig innehålla senaste numret av Schillerskas skoltidning Schilldringar som Moa skickat ända från Göteborg! Hurra, vad glad jag blev. Moa har själv skrivit två artiklar och det är så fint. Önskar att vgy också kunde ha en tidning, jag skulle lätt skrivit i den. Starta en orkar jag emellertid inte. Nej fy tusan, jag har tillräckligt med panik ändå.

kokosnöt, twister och rave


Igår var vi ännu ett gäng som sågs för att ta adjö av Lisa. Den här gången var det Emil, Mathilda, John, Sakarias, Tove L, Sara E, Anette, Karina, Zack, Hanna, Junie som tyvärr behövde gå väldigt fort och så Emma R, Elin och Elsa som kom ganska sent.


Vi åt exotisk frukt (så att Lisa kan vänja sig vid sådant innan hon åker till Spanien, tänkte vi) och försökte öppna en kokosnöt till tonerna av "far jag kan inte få upp min kokosnöt, inte ens med hammare och spik", chips och kexchoklad. Jag gav Lisa min avskedspresent.


Jag hade även med mig mitt twisterspel, vilket måste vara ett av de roligaste spelen som finns. Lisa samlade på sig flest vinster och jag sträckte högerarmen.

Senare åkte vi på skogsrave, men det var för mörkt för att en skulle se något så vi stannade inte särskilt länge. Dessutom var vi alla ganska trötta och jag var på dåligt humör.
Och det var vår sista dag med Lisa på hur länge som helst.

nu kommer snart ett helt år och jag vet inte vad jag ska göra av det


Jag har dragit mig för att skriva det här inlägget för då blir det plötsligt så verkligt att Lisa åker. På måndag lämnar hon Stockholm för ett helt år och åker till Spanien. Ett år utan Lisa. Lisa är så mycket syster som en vän kan bli, tror jag. Hon är en av de absolut finaste människorna jag vet. I onsdags sågs vi, hon, jag, Mathilda och Sara för att äta middag innan hon åker. Ha det trevligt. Och det hade vi. Först hängde vi lite i Nytorget. Pratade och skrattade. Lisa gav oss små fina brev som hon skrivit till oss, men som vi inte fick läsa på en gång.


Vi hade bokat bord på Sonjas Grek som ligger precis runt hörnet från Nytorget.


Jag åt Vegetarisk Tallrik och det var himla gott.

Efter middagen promenerade vi omkring lite och hamnade på Fjällgatan. Söder är bra fint.

kom så klättrar vi upp på ett berg och gömmer vi oss för välden

 
Saras bilder

ångestblandad pepp

Lite såhär känner jag just nu för idag börjar skolan på riktigt, men första lektionen är psykologi och det ska bli kul som sjutton. Så, ja. Ångestblandad pepp. Väntar på att min lugg ska växa ut igen, ty den är för kort för att jag ska vara bekväm.

päronsoda, pizza och paviljong


Gårdagen var ännu en fikadag. Denna gång var sällskapet Alva...


...och Agnes! Två härliga filurer som delar min kärlek till Harry Potter och min allmänna nördighet. Så bra.


Senare begav jag mig mot skinnis för att äta pizza med Mathilda...


... och Sara. Det var inte alls lika skönt väder som i lördags, men det gick an ändå.


Vi lyckades pricka in den lilla perioden då det inte regnade.


När regnet kom tillbaka mötte vi upp Emma R, Sakarias, Astrid och några av deras kompisar. På läktaren vid Zinkensdamms IP var det torrt, så där slog vi oss ner en stund.


Varefter vi begav oss mot vitan för att hänga i en paviljong. Dit kom även Anette, Lisa, John, Elias och lite fler trevliga människor. En helt okej sista sommarlovskväll.


avsked och nattliga vandringar


Igår samlades några fina människor från klassen för en avskedsfika. Både Lisa och Lovisa ska nämligen plugga utomlands i ett år vilket är mycket sorgligt. Vi frossade i kladdkaka, bragokex, melon, chips, kaffe och te. Jag blev så mätt att jag hoppade middag igår. Det var fint att träffa folk från klassen faktiskt, många har jag inte sett sedan vi slutade ettan.
 
Folk gick så småningom och det var bara jag, Hanna och Lisa kvar. Lisa skulle springa midnattsloppet (!) och jag och Hanna tänkte åka in till söder och träffa Mathilda.
 

Det gjorde vi också, och vid Södra Station stötte vi på Sakarias, John, Fabbe, Joel och Emma R av en slump. De skulle till Rålis och titta på utebio och vi övervägde att hänga på, men kom fram till att vi inte orkade. Istället satte vi oss i en park och pratade och promenerade så småningom mot Zinken. Hanna skulle åka hem, men jag och Mathilda tänkte hälsa på Sara.


Vi hamnade dock på Skinnarviksberget istället pga enastående utsikt. Mathilda ramlade ner för en klippa och jag trodde att hon skulle dö, men hon klarade sig med en bula.


När klockan närmade sig elva strosade vi ner mot midnattsloppet till tonerna av "a little party never killed nobody" som spelades vid mållinjen. Lisa skulle nämligen starta någon gång runt elva och vi ville heja. De sista hundra metrarna sprang vi bredvid och mina lungor höll på att explodera. Jag ska aldrig springa midnattsloppet. Lisa var dock imponerande duktig och sprang på under en timma. Jag är så stolt över henne.

När klockan närmade sig ett åkte jag och Mathilda hemåt och promenerade längs de små gångvägarna, under gatlyktor och genom gamla fruktträdgårdar.

börja ettan

På måndag börjar några hundra nervösa själar ettan på Värmdö Gymnasium. För ett år sedan var det jag.
 
Jag klev av tunnelbanan i Gullmarsplan med vad som kändes som ett stort hål i magen. Lisa stod och väntade på tvärbaneperrongen likt en räddande ängel. Gick allt åt helvete var vi i alla fall två. På skolbyggnaden stod det Gullmarsplans Gymnasium, inte Värmdö Gymnasium, vilket fick oss att i lätt panik undra om vi gått till fel skola. Vi följde i alla fall strömmen in i en stor hall med högt i tak och fönster på hela bortre väggen ovanför en liten scen. Framför scenen stod stolar uppställda och vi tassade försiktigt fram till en tom rad, ganska långt bak till vänster och slog oss ner. På raden framför oss satte sig en tjej som såg extremt självsäker och nästan skräckinjagande ut. Hon hade lånt rött hår uppsatt i en boll och svart linne. "Hon påminner om Hanna!" konstaterade någon av oss och fick medhåll. Klasserna ropades upp och beteendeklasserna var sist. När ingen av oss hörde till den första av dem var det som om luften med ens blev mycket lättare. Jag och Lisa kom i samma klass. Tack gud.


Jag och Lisa, en månad senare.
 
Lagom tills skolan började hade jag färgat håret rött och klippt mig. Nu såg jag ut som en sådan som visste vem hon var och vad hon ville. Och ingen, förutom Lisa, visste ju någonting om mig sedan tidigare så folk fick gärna tro att jag var intressant.
 

Såhär såg jag ut.
 
De första veckorna var ett enda virrvarr av socialisering inom klassen. Den skräckinjagande tjejen hette Tove och visade sig vara en av de snällaste personer jag träffat. Inte skräckinjagande alls faktiskt.
 
Jag och Tove under någon mindre rolig lektion på vårterminen.
 
Tiden flög och jag började vänja mig vid gymnasielivet. Jag köpte te i cafeterian och åt bullar på kommunikationslektionerna, som för övrigt var bland de roligaste lektionerna jag någonsin haft. Spenderade flera eftermiddagar i veckan på Café String.

Café String.

Jag hade inte behövt oroa mig.

det angenäma i att göra någonting annat

Jag måste ju ta priset för smutsigast spegel. Det syns inte hur smutsig den är förrän solen lyser på.
 
Idag är min sista dag på jobbet vilket faktiskt känns skönt. Jag kommer att sakna alla härliga människor, men efter en månad ska det bli angenämt att göra någonting annat. Skolan börjar igen på tisdag; då är det tvåan som ska överlevas. Förhoppningsvis inte bara överlevas utan levas också. Min fina klasskompis Tove peppade mig igår under en fika på Café String ocn nu känns det faktiskt inte helt omöjligt att tvåan blir bra.

en anledning att ha halsduk

Idag har det inte ens varit tjugo grader men det har inte gjort så mycket, för det har givit mig en anledning att ha på mig Doctor Who-halsduken. Thomas lånade mig den med orden "den är nog inte så funktionell". Eh, ursäkta? Den är stor, varm och har med Doctor Who att göra. Vad mer kan en kräva?

väder som inte vet vilken årstid det är

Detta neurotiska väder har idag givit mig huvudvärk och fått mig att förtära fler koppar kaffe än jag någonsin gjort förr. Efter att ha åkt buss med huvudet lutat mot fönstret och nacken vilande mot en tre meter lång halsduk (en sådan som fjärde doktorn i Doctor Who hade och som jag fått låna av Thomas vars mamma stickat den för cirka tjugo år sedan) satte jag mig i köket och skrev lite brev medan ett hageloväder drog fram. Jag öppnade balkongdörren så att jag skulle höra smattret och mullret.
Just nu är det som om inte vädret vet om det är sommar eller höst. I morse var det tolv grader och riktigt rått, under förmiddagen var det helikoptervarmt i solen och på eftermiddagen började det komma regnskurar och temperaturen sjönk ner under femton.
Jag vill gärna ha sommar lite till, vädret. Så att du vet.

augusti gå inte dö inte



fredagsrandigt

Kära vänner, jag och Lisa har tänkt ha en eminent fredag. Ha det ni också! Titta förresten hur bra vi matchar. We are meant to be.

små stunder de senaste dagarna

 
Gjorde en kopp av mammas lapsang-te och insåg att det var gott.


Satt med slutna ögon i solen på jobbets balkong och drack dagens fjärde kopp kaffe trots att jag egentligen bara dricker te.

 
Klev på en tom buss klockan 07:51 och sa god morgon till chauffören som sa "du är här punktligt varje dag" och log.

 
Promenerade i kvällssolen från Rådmansgatan till Slussen med en vän jag inte träffat sedan april och kände mig pigg fast jag egentligen var trött.
 
 
Satt på balkongen och såg hur himlen gick till blekblå medan molnen blev persikofärgade. Asparna prasslade och det var varmt fast klockan var nio.

Ringde till mormor och berättade att jag tänker på henne när jag rensar ogräs i rabatterna på jobbet.



(klicka på gifarna för att komma till källan)

det är ju trots allt jag som ska leva med min hjärna i ett helt liv

Söndag igen och jag planerar att göra nästintill ingenting. Under morgonen har jag tittat på en dokumentär om progg. Ibland jag kan önska lite att jag var intresserad av viktigare saker, typ utrikespolitik, men sedan tänker jag att det fan är upp till mig vad som är viktigt att trycka in i min hjärna. Det är ju trots allt jag som ska leva med den i ett helt liv.

stockholm pride och stringfika


Såhär såg jag alltså ut idag, efter att ha sovit ut för första gången på länge. Jag och Mathilda åkte in till stan för att titta på prideparaden och därefter fika.


När vi var tvungna att gå upp längs Bondegatan mot Café String passerade vi hus med fina prideflaggor i fönstren. Åh, vad jag älskar söder.


På Café String mötte vi Axel som jag inte sett på nästan ett år!


Emil var det inte lika längesedan jag träffade, men det var lika trevligt för det.


Även Sara och hennes kusin Hanna tittade förbi en sväng.

Och även John som tagit fel på tiden. En himla trevlig dag har jag haft med andra ord. Nu planerar jag att äta middag på balkongen och skriva lite. Kanske titta på Doctor Who.

det är lördag

Stockholm är varmare än någonsin, det är Pride och jag ska fika med människor jag inte sett på evigheter.

första augusti

Idag är det den första augusti och jag har sovit för lite på grund av ett åskväder som bestämde sig för att dåna förbi precis när jag lagt mig igår kväll. Hela dagen ska i alla fall ägnas åt jobb och det är nu jag önskar att jag kunde jobba med någonting skrivigt, hemifrån och på mina egna villkor. Det hade inneburit lite mer sömn i alla fall.

RSS 2.0