dans i gryningsljuset


Igår var det som sagt bralördag och hemma hos mig var det massa fina människor för att fira.






På morgonkvisten hade alla dansat sig hungriga och de som var kvar kalasade på billypizza.

Sedan dansade vi lite till i gryningsljuset.

tove borstar tänderna

 

idag är det bralördag


 

årets första och andra glass


Igår prydde jag mitt nyfärgade hår med blomsterkransen från Beyond Retro och begav mig mot skolan för att göra nationella och hålla en lektion om hippies.


[instagrambild] Däremellan hann jag med medishäng med Tove och Hanna samt årets första glass! Om en inte räknar en snyltpiggelin och det gör en inte. Det var så underbart varmt, och både tjocktröjan och jackan åkte av fort som attan. Tyvärr var det inte läge att ta av sig byxorna, fast de var svarta och fick det att kännas som om benen låg i en ugn.
 

När jag slutat skolan hann jag dessutom med årets andra glass! Kokosglass och svartvinbärssorbé från AH's Glassbar. Den slog daimglassen med hästlängder.


Sällskap hade jag av den här fina personen! Maja nämligen.


Hon åt också kokosglass, och pistageglass kanske. Eller vad det var.


På Nytorget satt fler soldyrkande människor och firade våren.


Snart fick vi även sällskap av kära Sara!


Barärmat är bra och jag kände mig så himla lycklig. Hela magen var pirrig av vår och huvudet fyllt av solighet. Efter en liten stund behövde Maja gå så Sara och jag gick till Cafe String så som vi planerat.





Jag drack en cola eftersom det smakar så fint väder.


[instagrambild] Åh vilken fin dag det var, trots nationella och sånt.

blomsterkransen som gjorde mig artistisk

Igår fikade jag på uteservering för första gången i år. Äntligen har våren verkligen kommit. På riktigt. Jag som började undra om den aldrig tänkte infinna sig. Det firar jag med att tona håret med en jättedålig färg, skjuta upp pluggandet och försöka att inte stressa upp mig till paniknivåer över det skriftliga nationella provet i svenska i morgon förmiddag, lektionen jag ska hålla i morgon eftermiddag, uppsatsen jag måste skriva klart i veckan och lite franskaprov och annat jag förträngt. Något som underlättar är den fina blomsterkransen jag köpte på Beyond Retro igår och som fick mig att bli ytterst artistisk igår kväll när jag smsade med Tove och Mathilda, vilket resulterade i bilden ovan. Bara två dagar till helg. Hurra!

en gif för att jag inte har något bättre att komma med

God morgon. Jag hoppas att inte ni måste göra svenskanationella idag. Det ska jag, men dagen kommer nog bli helt okej ändå för i eftermiddag ska jag träffa Emma Ragvals.

verkligheten, fan ta dig


Älskade ni. Har ni också framtidsångest eller?
 
När jag var yngre var jag helt säker på vad jag skulle göra. Det fanns inte på kartan att jag inte skulle bli journalist eller författare. Jag var ju redan båda delarna, tyckte jag. Sedan, någon gång i början av högstadiet, drabbades jag av en identitetskris och visste varken vem jag var, vem jag ville vara eller vad jag ville göra. Upptäckte kanske att jag inte alls var så bra på att skriva som alla alltid sagt, att det fanns folk överallt som var så himla mycket bättre än jag på allting.
 
Jag överlevde högstadiet och identitetskrisen. Nian var min roligaste tid hittills så det gjorde ingenting att sjuan och åttan var mödosamma. Men ut kom jag ovetandes om vad jag ville göra. Utan en aning. Någonstans lever drömmen om att skriva kvar, men verkligheten sätter sig på drömmen och tränger in den i ett hörn. "Du har inte tillräckligt med fantasi för att skriva en bok" säger den. Och "Du kan omöjligt leva på att skriva, kära du. Inte med din vaga begåvning. Du är inte Sandra Beijer." Jävla verklighet, säger jag. Ta dig i rumpestumpen. FAN TA DIG.

dags att längta efter nästa helg

Jag förstår inte hur helgen kan gå så fort. Nu är det söndag igen och jag har helikoptermycket att göra. Helgen har i alla fall varit förträfflig, med fest hos Sara E i fredags för att fira henne och Lisa och degande hos Mathilda igår kväll. Nu börjar det bli dags att längta efter nästa helg eftersom jag inte har några planer förutom att plugga idag.

dystert men ändå fint


I helgen och fram till onsdag var jag i Norge av ett sorgligt skäl, nämligen bestefars begravning. Första dagarna sken solen och det var vår. Runt huset flög sjöfåglar och från havet luktade det salt och rutten tång.


Min lilla fetter Oskar Fridtjof var också där och å, vad jag tycker om den lilla krabaten.



Först nu när huset ska säljas inser jag på fullt allvar hur vackert det är där. I det här rummet sov jag.


Vädret gick från sol till regn, men det var passande melankoliskt. Regn är ju dessutom oändligt mycket mer välkommet än snö i April.


När jag rotade bland mina papper och andra prylar jag samlat på mig i Norge hittade jag en liten skrivbok med rätt så underhållande innehåll.


en hanna, en sara och ett känsloutbrott


"Ska jag se artistisk ut och dricka chailatte?"
"Ja, gör det."


"Försök se söder ut."
"Vadå se söder ut, hur ser man söder ut? Jag kan inte se söder ut."


När skoldagen äntligen var slut åkte jag dock till söder, med kära Sara A. Köpte en ny dagbok för jag har snart skrivit ut min femte (!) och den är himla fin. Sedan promenerade vi i det inte allt för kalla vårvädret till Café String så klart, och Sara har underbart nog börjat förstå hur perfekt den platsen är.

Sara vill helst inte vara med på bild, men fick agera lite fotograf istället. Vi satt och pratade i några timmar över söderte och hallonsoda; om självkänsla, döden, skrivande, fina unga män och hur mycket som helst annat.
 
Jag måste bara lägga lite utrymme åt att belysa hur otroligt lycklig jag är för alla fenomenalt fina vänner jag har omkring mig. Det finns risk att jag låter hemskt klyschig nu, men i mitt smått ostabila känslomässiga tillstånd kan jag inte låta bli att förundras en aning. Och ta åt er nu, inte bara Hanna och Sara (men ni också väldigt mycket förstås) utan allihopa. Ta åt er som fan. Och tack. Nu kommer jag börja gråta snart, så jag får sätta punkt.

det är lugnt

Idag är min sista skoldag innan jag åker på begravning och lärarna ger mig medlidande blickar och beklagar sorgen. Men det är lugnt nu.
Helt okej i alla fall.

inte helt fel

Hej vänner. Idag är det onsdag vilket innebär underbar sovmorgon, och i eftermiddag ska jag träffa Sara E. Solen skiner och det är fem snälla små plusgrader. Dagen är med andra ord inte helt fel.

våren är blyg

Jag förstår inte varför våren är så blyg och aldrig vågar träda in ordentligt. Om en halvtimme ska jag i alla fall träda in i klassrummet så tjarrå.

djurgårdsfärja, vårblommor, regnskog och aprilväder


Imorse tog jag på mig vårkläder trots aprilvädret, för jag och Lisa skulle till Djurgården!


Solen sken faktiskt när vi åkte. Älskar färjan, det är fint att en kan åka båt i Stockholm.


På Djurgården växte vårblommor! Så himla vårligt.


Men det började blåsa något förfärligt och molnen bullade upp sig, så vi sökte skydd på ett fint litet fik vid namn Flickorna Helin & Voltaire.


Lisa köpte en latte och macka.


Jag åt en likadan smörgås, men drack te till istället för latte.


Sen hamnade vi på Aquaria och bytte vårrusket mot tropisk värme för en stund.


Kameralinsen immade igen totalt.


Det fanns hajar, clownfiskar, rockor och en muräna. Sånt läskigt.


Ner i kloaken.


Jag påminde folk om att dra ur sina laddare ur väggen.


Och så hävdade både jag och Lisa att vi faktiskt källsorterar.


Lisa hade hittat en tjuga på marken och för den köpte vi en supergod smoothie.


Till slut var det ändå dags att åka hemåt.

Hejdå Djurgården!

norrsken, grillgrop och längdskidor


Första kvällen var det norrsken. Det var himla vackert, men svårt att fota genom fönstret.


Norrsken är inte riktigt klokt.


Frukost i solen på altanen.


Med den här utsikten.


Vi grävde en grillgrop på gården.


Jag och fina kusin Leia.


Alva, Emma, Linn och Leia. Alla kusiner på mammas sida utom en - Leo.


Vi grillade korv så att vi och våra kläder luktade brasa i flera dagar efteråt.


Begav oss ut på längdskidor. Jag måste skryta lite över Linn som är näst bäst i Sverige i sin åldersklass.

Och det var mitt lov i princip, så trots att tråkiga saker hänt så har jag haft det ganska bra.

bestefar

Min farfar, bestefar, dog i onsdags. Han hade bara varit sjuk i en och en halv vecka.
 
Bestefar har alltid varit frisk. I höstas när vi var där och firade hans åttiårsdag var det bara hörseln det var fel på, förutom att han kanske inte hade riktigt så mycket ork som han brukat, men hallå, han var ju åttio, det skulle bara fattas.
 
Sen plötsligt, BAM, blev han dålig och en och en halv vecka senare finns han inte längre.
 
Den värsta chocken har gått över, jag hade trots allt en och en halv vecka på mig att förbereda hjärnan. Det var den tiden som var värst. Nu är allting bara så himla konstigt och jag förstår inte.
 
Jag kan inte förstå att han aldrig mer kommer spärra vägen för mig och säga
"Passord!" och vänta på att jag ska säga lösenordet
"Spinke og spare skal lenge vare".
Att han aldrig mer kommer vandra omkring i deras stora trädgård med beiga kläder och en solhatt med myggnät. En trädgårdssax i ena handen och viftandes bort flugor med den andra.
Han kommer aldrig mer säga
"Bare tull!" åt saker han inte tycker sköts på rätt sätt, eller åsikter han inte håller med om.
Det kommer inte finnas müsli hemma hos dem mer, för det var hans och min grej.
Hans vin- och spritsamling kommer stå utan att han kommer och vrider på dem för att läsa etiketten, stolt berättandes om dem för den som är i närheten.
Inte heller kommer han skoja med mitt hår och skämtsamt undra vad folk skulle säga om han färgade håret rött.
"De ville tro jeg blitt klin gæren, haha!"
Han åt alltid lika många mackor till frukost och frågade bestemor hur många han ätit nu? Det skulle alltid vara rätt antal mackor, eller brødskiver, med varje pålägg. Mer fick det inte bli, han hade
"Vokst opp under krigen" och lärt sig att snåla.
Han berättade gärna om sin barndom, och ännu hellre om när han var rektor.
Jag önskar att jag lyssnat bättre, och frågat mer.
 
Han var fin.
Du var fin bestefar, hör du det?!
Och jag kommer sakna dig.

RSS 2.0