rädd för framtiden



Jag borde blogga mer. För jag vill blogga. Men jag har fan inget att blogga om. Allt känns rätt segt nu, har ingen motivation till nånting och är mest likgiltig. Om jag inte haft mina vänner vet jag inte vad jag gjort.
Händer en del kul framöver i alla fall. Åker till Berlin på torsdag och helgen efter det är det eventuellt inflyttningsfest och en födelsedagsmiddag och dessutom blir det klassresa (om två till föräldrar kan offra sig och följa med annars lär det inte bli av...). Sen ska jag ha födelsedagsfest och veckan därpå är det niornas bal, sen fyller jag 16 och skolan slutar. Så kort är det kvar av högstadiet. Hjälp. Jag är faktiskt... rädd. För framtiden.

Fick förresten en trevlig överraskning idag; hade vunnit en tävling på instagram som Beyond Retro hade. Så efter skolan kilade jag och Lisa iväg till Zinken så att jag kunde hämta ut ett par skitfina strumpbyxor! På vägen köpte vi ballerinakex och hälsade på Sara som var sjuk. Det var riktigt mysigt att sitta i hennes rum och äta kakor, och trevligt att träffa Sara. Eftersom jag var sjuk hela förra veckan har vi inte setts på allt för länge. Hon blev glad (hoppas jag) ;)

Kommentarer
Postat av: Schneebremese

Att skriva blogg är roligt, bara om man tycker att det är roligt att skriva. Låter det märkligt? Nja, fundera på det en stund. För att skriva måste man själv tycka att det är roligt/intressant. När man är själv insatt i det då blir det dels roligt för andra att läsa, men även roligt att förmedla det man tänker på. Att bara spotta ur sig massa "idag åt jag rotmos" blogginlägg är inte så skoj alla gånger. Men att skriva mer ingående, eller målande inlägg med personlig prägel är mer givande. Det blir dessutom mer intressant för läsaren. Givetvis kan det vara intressant att läsa om vad någon åt om man nu presenterar det på ett sätt som är anpassat för det. Tex, en matblogg. Där är det nästan ett måste att skriva om mat (nähä). Men att i en vanlig blogg bara skriva för att skriva, nja då är det inte skoj. Jag kan tänka mig att det är många som tittar in här nu och då för att se om du skrivit något. När du skrivit ett inlägg så läser vi det ordentligt i stället för att skumma igenom texten. Kort sagt, skriv det du vill skriva om, men känn dig inte tvingat att skriva "bara för att".



Dörren till grundskolan stängs, men en dörr till gymnasiet öppnas. Nya människor, nya intryck. Livet är en ständigt utvecklande process. De vänner man har, förblir ens vänner. Men man ska minnas att alla förändras av det som händer en själv på livets ibland krokiga väg. Nya intressen, olika värderingar. Vänner som är en nära finns alltid där för att stötta och hjälpa. Nya vänner tillkommer, gamla vänner tappar kontakten. Ibland återfår man kontakten och inser hur man själv förändrats och även vännen. Framtiden är skrämmande, man har ingen direkt kontroll på vad som kommer ske. Men oundvikligt är att tiden går framåt. Ignorera rädslan och omfamna möjligheterna, omvandla rädslan till spänning. Det är skrämmande att lämna något man vet och känner till för att ge sig in i något relativt nytt och okänt. Men det är spännande att veta att du kan påverka din egen framtid själv, speciellt i skolan med ämnen att läsa och fördjupa sig i.



Att motivationen försvinner och man undrar vad är det för mening med allt. Det är sådana tankar som kommer ibland, det är då det är bra att ta ett par steg tillbaka, se sig om och fundera. Fundera över om det kanske finns något som kan hjälpa med motivation och glädje. Finns det kanske någon annan väg att gå, eller kanske om man tar sig an situationen på ett annat sätt. Det är väldigt lätt att låsa sig i en ond cirkel. Det krävs kraft att slå sig ur, men belöningen är stor för den som går vidare från det tillfälliga stoppet på livets väg. Det finns djupa dalar, men även höga kullar. Ying och yang, gott och ont. Som någon skrev, livet är som en bergochdalbana. ; )



Alla blir glada av kakor! Ha nu en trevlig weekend i Berlin!

2012-05-14 @ 23:07:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0