det löser sig sa han som sket i vasken

Det löste sig, efter lite svordomar framför garderoben. Såhär ska jag alltså inviga 2013.
Gott nytt år fina ni och massa pussar!

frisyr

Jag har haft lite ångest över vad jag ska göra med håret på nyårsafton. När man har såhär kort finns det inte så mycket att göra, men det är ändå lite för långt för att ha det "utsläppt". Det löste sig i alla fall och mu är det bara kläderna kvar att ångesta över. Vad ska jag ha på mig?!

hemma igen

Efter fjorton timmar på en nattbuss känner jag att jag sett piggare ut. Nu är jag i alla fall hemma igen och kan gå ut med soporna. Och klappa katten.
Plockade en fulsnygg jacka på mormors och morfars vind. Bara så att ni vet. Det ser ut som om den har ett ansikte på magen.

24 december: En bild från en tidigare julafton.

Julen 2009. Trettonåriga jag står på mormors och morfars gård i Haparanda med ett tomtebloss. I år firar jag också jul där så jag tyckte att bilden passade ganska bra.
 
Och god jul på er allihopa! Jag har inget internet här uppe i norrland (det här är tidsinställt...) så vi hörs runt nyår.

23 december: Berätta om ett av dina favoritplagg.

Morfars tröja som jag har på mig nästan hela tiden. Den är stickad och mörkblå med skinnlappar på armbågarna och luktar nästan lite mormor-och-morfar.

frånvarande

Första lovdagen idag då (och såhär ser jag inte ut ↑ men ändå). Jag ska snart åka in och fika med Emil och Hanna så jag är ganska glad. Sen måste jag packa men jag har skrivit en packlista så det borde inte bli några problem. Annars är jag ganska frånvarande på något sätt men det går nog över.

22 december: En bild på dig när du är glad.

Med tanke på hur ofta jag är glad är det konstigt att det är så svårt att hitta någon bild. Det blir som att jag aldrig är särskilt glad. Det får bli en glad gammal gif istället. Hanna tycker nog lite synd om Spencer där, men han är bra för han är så tålmodig med mig. Ja, ni ser ju.

jullov

Nu har jag jullov. Äntligen. Firade dagen med att julpynta mitt ansikte lite.

21 december: En bild på dig när du är ledsen.

För det mesta är jag glad. Ibland kan jag känna mig extra djup och melankolisk men sällan ledsen. Och när jag är ledsen så fastnar jag oftast inte på bild. Här är nog ändå min sinnesstämning mer åt det ledsna hållet för en vän mådde jättedåligt och jag kände mig alldeles maktlös. Annars hade jag kunnat ta bilden från i tisdags men det skulle ju varit tråkigt.

20 december: Berätta vad du önskar dig i julklapp i år.

Jag önskar mig inte så himla mycket i år faktiskt, mest böcker. The Casual Vacancy av J.K. Rowling måste jag ju läsa (hallå liksom) och så vill jag precis som förra året gärna ha boken med samlade anteckningar av Marilyn Monroe. En världskarta att gömma min fula garderob bakom. DrMartens. Tid med de jag tycker om.

19 december: En bild på dig från idag.

Jag ser inte så särskild ut idag. Har mormors gamla norskafisketröja och grå mössa istället för morfars gammeltröja och röd mössa som jag annars brukar ha för det mesta. Lite variation kan kanske vara bra.

saker går sönder

Just nu känner jag mig bara så liten. Hur jag än gör blir det inte rätt. Saker går sönder omkring mig och jag kan inte göra någonting.

18 december: En bild på din familj.

Foto: Alf Jagnell

trasiga strumpor

Måndag igen och bara en vecka till julafton. Jag vandrar omkring med stickad tröja, röd mössa och trasiga strumpor och väntar på lovet. Skriver en uppsats om mansidealet. Gäspar.
Har börjat träna underligt nog. Fick en introduktion på gymmet i torsdags och hade sådan träningsvärk i tre dagar att jag knappt kunde röra mig. Igår simmade jag med mamma och det var mest skönt fast min bikinitopp började lösa upp sig vilket resulterade i två svarta klibbfläckar på min rygg.
Hej och hopp.

17 december: En bild på dig som tonåring.

Eftersom jag fortfarande är tonåring är det ju egentligen bara att scrolla lite för att få se "en bild på Siri som tonåring". Här är i alla fall en bild på mig (och Spencer) när jag är tretton.

16 december: En bild på dig som barn.

Foto: Alf Jagnell

15 december: Berätta om ett utav dina favoritcitat.

 “Promise me you'll always remember: You're braver than you believe, and stronger than you seem, and smarter than you think.”
A.A. Milne (Christoher-Robin till Nalle Puh)
 

Lova mig att alltid komma ihåg att du är modigare än du tror, starkare än du verkar och smartare än du vet.
Det är så himla fint och jag tror att alla skulle behöva höra det ibland. Hur bra man är även om det kanske inte verkar eller känns så.

14 december. En bild på dig som du inte visste om att den togs.

Jag och Hanna i Grekland förra sommaren. Medan vi poserade för min kamera passade Hannas fotografpappa Lars Gustafsson på att ta en egen bild.

13 december: Berätta om något som oroar dig.

Jag försöker att inte oroa mig så mycket eftersom saker ändå blir som de blir, men det kan vara riktigt svårt ibland.
Först är det ju framtiden med jobb, bostad och kärlek. Du vet, man ska ha ett roligt och inkomstbringande jobb, en okej lägenhet och helst en pojkvän, samtidigt som det är svårt att få jobb och nästan omöjligt att hitta en första lägenhet.
Sedan är det ju nutiden. Mest oroar jag mig för min kompiskrets som blivit uppdelad och inte går att pussla ihop igen av olika anledningar. Förut kunde man spontant ses allihop och hitta på roligheter. Så vill jag att det ska vara fortfarande och jag är orolig att allting alltid kommer vara komplicerat. Men vissa saker är viktigare, som hur vänner mår. Och ibland måste det väl bli dumt antar jag, det kan liksom inte hjälpas.
Skolan har jag lärt mig att inte oroa mig för så fasligt mycket vilket är tur för det finns en gräns för hur mycket jag kan oroa mig för på en gång.

det spelar liksom ingen roll hur mycket jag sover längre, jag är ändå trött

Nu längtar jag bara upp till Haparanda. Bort från skola och jobbigheter. Till mormor och morfars väldoftande hus, bastande och rullande i snön, skottande. Där uppe behöver man inte tänka på tråkigheter, det är bara att vara.
Sällan känner jag på det här sättet, att jag vill bort från Stockholm. Jag älskar den här staden, men ingen relation är konfliktfri, inte sant? Det finns så mycket som krånglar sig här.

12 december: En bild på någon som du saknar.

Moa. När vi var små och gick i parallellklasser gick jag hem till henne och tittade på Melodifestivalen och sedan filmade vi när vi sjöng låtarna, hon försökte förgäves lära mig dansen till "tjabba tjena hallå" när jag skulle vara bakgrundsdansare till hennes nummer i skolans version av småstjärnorna.
Men sedan mellanstadiet har hon bott allt för långt bort. Göteborg. Hon var ju i Stockholm i helgen, men vi hann inte på långa vägar prata om allt som fanns att prata om. Det gör man aldrig. Det spelar ingen roll hur länge vi pratar i telefon eller hur långa brev vi skriver.
De två senaste somrarna har vi varit i Norge tillsammans och jag har varit i Göteborg med ojämna mellanrum sedan hon flyttade. När vi ses är det som om ingen tid har gått, men det har det alltid. För lång tid.

11 december: Berätta om vilken tid du helst skulle vilja leva i.

När jag var mindre önskade jag att jag levat i någon historisk tid. Ett tag ville jag vara en fattig flicka på medeltiden. Varför minns jag inte. En annan gång ville jag vara överklasskvinna på 1700- eller 1800-talet och bara gå omkring med vackra klänningar hela tiden. Femtitalet har också varit lockande, och första delen av sextitalet, med de vackra kläderna och frisyrerna och bilarna.
Nu känns det ändå som om här och nu är bäst. I alla fall för mig. Jag har en trygg tillvaro och många rättigheter och möjligheter. Som kvinna är det kanske den bästa tiden hittills att leva i. Jag kan klä mig i princip hur jag vill och kan ta det fina från alla tider som varit utan att begränsas av konstiga regler om kjol-under-knäna och sånt.
Men jag vet inte och kommer aldrig få veta exakt hur det var att leva på 1700-talet. Och jag behöver kanske inte det heller. Så kul kan det ju inte ha varit att vandra omkring och vara vacker hela dagarna.
Och vissa fina saker finns ju faktiskt kvar från äldre tider. Som gamla bilar och klänningar och sånt.


10 december: En bild på ditt favoritdjur.


Mumin Spencer är tretton år och den bästa katt man kan tänka sig. Jag tror att katter är ett av de visaste djuren, och jag undrar om inte Spencer sitter inne med svaren på livets alla frågor.

en hemresa

Innan halv ett i går kväll (eller i morse) tog vi bussen hem från Sara. Då var vi alla väldigt trötta och jag längtade bara hem till sängen. Kvällen hade varit jättemysig. Vi drack glögg och julmust, åt lussebullar och godis, lyssnade på julmusik och finmusik, dansade, pratade, ritade ansikten på hakan och körde tärningsspel.

9 december: En bild på ditt rum eller din lägenhet.

Varför nöja sig med en bild?
Mitt rum är för det mesta fyllt av musik. Vilken musik varierar beroende på mitt humör. Bäst trivs jag när jag har mina vänner här också. Då sitter vi i min säng och spelar kort, på mattan och pratar eller dricker te. Ofta ligger det lite dammtussar i hörnen också, och smutsiga strumpor framför garderoben. Men det gör det bara lite mer hemtrevligt tycker jag.
 
(Sen kan jag passa på att gratulera min fina kusin Linn på trettonårsdagen! Nu är jag inte längre den enda tonåringen i släkten.)

en första julklapp

Jag fick ett jättegulligt paket av Moa och kan inte bestämma mig för om jag ska öppna det nu på en gång eller på julafton. Tills jag bestämt mig får det ligga och vara fint på mitt skrivbord.
Vi fikade på String, Moa, Sandra och jag. Jättetrevligt var det. Härlig att träffa Moa igen och roligt att prata med både henne och Sandra. Hanna satt och fikade vid bordet bredvid vårt ett tag, lite kul.
Nu ska jag snart ta bussen till Sara och umgås ordentligt med Hanna och de andra.
Jag tror att jag tar och öppnar min julklapp nu. Eller? Ååh vad jobbigt!

finfin lördag

Idag är en bra lördag för min kära Moa har lämnat Göteborg över helgen för att vara i Stockholm med sin kompis och idag ska vi fika! Jag har inte sett Moa sedan i somras så det är på tiden. I kväll ska jag ha glöggmys hos Sara med Lisa, Mathilda, Johanna och Hanna och det ska också bli finfint.

8 december: En bild på någon du beundrar.

Det finns så många jag beundrar så vi kan ta några stycken. Bilderna med källor finns på min tumblr.
 

Vi kan börja med Joan Harris i Mad Men. Hon är så självständig, modig och stark och samtidigt mänsklig och ödmjuk. Dessutom är hon så fantastiskt vacker att jag dör lite.
 
Sen har vi en annan rödhårig karaktär, Lilla My i Mumindalen, som också är modig och självständig men på ett annat sätt. Lilla My gör som hon vill och säger vad hon tycker. Underbart ettrig är hon.
 
Marilyn Monroe, eller Norma Jean Mortenson. Hela hon fascinerar mig med sin skörhet och samtidigt enorma styrka. Jag fascineras av att hon var så himla vacker och av hennes sorgliga slut.
 
Sist men absolut inte minst har vi Audrey Hepburn. Henne har jag beundrat sedan jag gick i lågstadiet och såg filmen My Fair Lady för första gången. Förutom att hon var vacker, en fantastisk skådespelare och under en period fostermamma åt ett rådjur var hon engagerad i välgörenhet och ambassadör för UNICEF.

7 december: En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.

Jag tycker om hur jag ser ut nu. Fast mitt hår är lite hejsvej tills det vuxit ut några centimeter så jag tar någon av dessa från innan jag klippte mig. Rött hår ska jag ha i alla fall för just nu känns det så himla jag.


6 december: Berätta om staden du bor i.

Stockholm...
För mig består Stockholm av söder och söder om söder. I andra stadsdelar känner jag mig mest malplacerad. Jag älskar de gamla trästugorna på söders berg och den vackra utsikten därifrån. De oändligt många fiken som döljer sig på tvärgator eller självsäkert ligger längs de större gatorna. Café Strings mjuka soffor där jag mest hela tiden skulle vilja sitta och sörpla söderte eller äta kladdkaka med mjölk. Alla fina husfasader som finns bara man kollar ordentligt.
 

 
På vintern kommer alltid dessa dagar då ingenting fungerar här i Stockholm. När tunnelbanespåren snöar igen och bussar inte vågar köra. Då kan man inte göra mycket annat än att sitta hemma och dricka te eller varm choklad, om man inte har oturen att faktiskt lyckas ta sig någonstans för då kommer man med stor säkerhet inte hem på ett tag. Till och med de här dagarna älskar jag Stockholm. Till och med när jag tvingas gå flera stationer i snöstorm och halkar två gånger framför samma grupp med lågstadieelever. För det är de här dagarna då stockholmarna enas. Människor som aldrig pratat med varandra förut hjälps åt att skotta fram bilar som ändå inte kommer kunna åka någonstans eftersom ingen plogbil hittat dit. Stockholmare är tacksamma när de får sitta en kvart i ett stillastående tåg istället för att vara ute och för en gångs skull pratar folk med varandra. "Att de aldrig lär sig" säger folk, "det snöar ju varje år, och varje år blir det likadant". Fast alla är eniga om att precis så här kaotiskt har det aldrig varit.
När våren sedan kommer fylls gatorna av folk i solglasögon. Plötsligt vill alla vara utomhus och ta igen vad de missat under vintern. Promenader ska tas och uteserveringar fylls av huttrande människor som tycker att när det är över 5°C så behövs ingen jacka.
Jag vill aldrig flytta härifrån.

en av de där svenska vinterdagarna när ingenting funkar

Idag är det en av de där dagarna som kommer varje vinter, där hela Stockholm paralyseras av snön. Växlarna på gröna linjen snöar igen så att inga tunnelbanor går som de ska och inga bussar vågar ge sig ut på gatorna.
 
Jag lyckades ta mig till skolan efter att ha vandrat med snö upp till knäna mitt på bilvägen fram till tunnelbanan. Fyra i klassen hade lyckats ta sig dit. Vi var tio på franskan. Resten av lektionerna ställdes in och jag stod inför utmaningen att ta mig hem. Inga tunnelbanor gick hem till mig längre och jag blev tvungen att ta en annan tunnelbana och sedan gå längre än vad som är okej i sånt här väder. Frestades att vända om och fika med de som befann sig på söder, men var rädd att då aldrig någonsin kunna komma hem igen så jag gjorde inte det. Är inte säker på att jag gjorde rätt där.
Nu värmer jag en lussebulle och ska försöka jobba med grupparbetet hemifrån.

5 december: En bild på dig som togs i somras.

Några timmar efter att jag slutat nian. Jag och några fler från klassen är påväg till Sara för att grilla och fira att vi alla överlevt högstadiet. Min hjärna är överfylld av känslor; sorg för att nian är över, glädje över alla fina vänner som högstadiet gett mig, förväntan för framtiden och pepp inför grillningen. Allt i en enda röra. Jag har nyss spenderat en skolavslutning gråtandes hejdlöst i famnen på vänner och lärare. Nu är jag istället alldeles bubblig av skratt.
Det här är en av de få bilder på mig där jag skrattar. När lycka bubblar över och måste ta sig ut. Fast jag samtidigt var jätteledsen. Det är fint tycker jag.
Samtidigt kan man ju kolla på det gröna gräset, de lätta skorna och tunna kläderna och önska sommaren lite tillbaka nu när det mest är snöstorm. Fast det är vackert det med.

4 december: Berätta om en av dina favoritlåtar.

Jag byter favoritlåt hela tiden. De senaste favoritlåtarna jag haft var Panic och There Is A Light That Never Goes Out med The Smiths, America med Simon & Garfunkel och Mumford & Sons' version av The Boxer. Nu är det kanske July med Crying Day Care Choir. Den är så himla fin och gör mig alldeles pirrig i magen. Samtidigt som den passar en romantiskt snöig promenad till tunnelbanan för den tankarna till ljumma vår- och sommardagar när man inte behöver tänka på något annat än hur grönt gräset är och hur det kittlar en i nacken där man ligger på rygg och tittar upp på molnen som fridfullt flyr förbi i skyn utan att skymma solen.

när ljuset försvann och tog internet med sig

                                                          ↑
                                        Några dagar gamla gifs
 
Slutade tidigare av en slump och undgick därmed att fastna i tunnelbanan när ett tre timmar långt strömavbrott slog till. Det hade inte varit jättemysigt att promenera hem flera stationer... Nu satt jag hemma i mörkret istället med massa stearinljus och sörjde frånvaron av internet och förfasades över att till och med mobilnätet försvann. Undrade om vi skulle få någon middag och om mamma skulla kunna ta sig hem. När hon promenerat några stationer och vi tjaffsat lite om huruvida vi skulle ta fram stormköket och göra mat på balkongen satte vi oss i köket, mamma, pappa och jag, och spelade vändåtta vilket vi inte gjort på många år. Ganska trevligt ändå, och strömmen kom tillbaks till slut så att vi kunde göra tacos. Snipp, snapp, snut, så fick denna saga ett lyckligt slut.

3 december: En bild som beskriver ditt humör idag.

Kort och gott är det alldeles för kallt för att jag ska vilja gå utanför ytterdörren och egentligen utanför täcket över huvud taget. Nog att jag gillar vinter men -15° är väl lite att ta i?

2 december: Berätta om vem du var för ett år sedan

För ett år sedan gick jag i nian och det var en bra tid. Jag var riktigt trygg med mig själv för första gången på länge och trivdes som fisken i vattnet på min skola och i min klass. Skolan var som mitt andra hem och klassen som min andra familj. I nian var man ju störst och kom undan med det mesta. Jag kände inte att jag behövde ursäkta mig och fotade väldigt mycket i skolan trots den där regeln om att man inte fick det. Vissa regler måste man helt enkelt bryta och det är fint att ha så mycket bilder från den tiden eftersom den var så bra.

 
Jag hade en smärre celebrity crush på Louis Tomlinson i One Direction och bodde praktiskt taget i sticketröjan som mormor gjort till mamma men som jag sedan adopterade.



Gymnasievalet kändes stort och läskigt. Jag visste inte om jag ville gå på Kärrtorp och läsa samhälle eller om jag ville gå på Värmdö och läsa beteende. För att lugna nerverna fikade jag på Gildas Rum med Sara, Johanna, Lisa och Mathilda. Vi tänkte att hit ska vi gå oftare, men det gjorde vi inte.

Jag vet inte om jag svarat på frågan om vem jag var, men kan man över huvud taget definiera en person? Jag tror inte det.

vinter


Det är väldigt fint i skogen nu.

1 december: En bild på dig själv som du tycker om


Det finns himla många bilder på mig, men den här måste ändå vara en av mina favoriter. Den är från augusti förra året, jag hade precis börjat nian och var så himla lycklig. Jag gick i världens bästa klass och mådde så väldans bra.
Jag satt i Åsös matsal och det var nog Sara som fotade. Under sommaren hade jag varit och rotat i mormors gamla kläder och funnit en fantastiskt fin klänning. Den hade jag på mig så ofta jag kunde tills det blev för kallt.

julkalender

Årets julkalender på SVT ger mig magpirr, men det är inte det jag ville skriva i det här inlägget. Med inspiration härifrån och härifrån gör jag en liten bloggjulkalender.


 
1. En bild på dig som du själv tycker om.
2. Berätta om vem du var för ett år sedan.
3. En bild som beskriver ditt humör idag.
4. Berätta om en av dina favoritlåtar.
5. En bild på dig som togs i somras.
6. Berätta om staden du bor i.
7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.
8. En bild på någon du beundrar.
9. En bild på ditt rum eller din lägenhet.
10. En bild på ditt favoritdjur.
11. Berätta om vilken tid du helst skulle vilja leva i.
12. En bild på någon som du saknar.
13. Berätta om något som oroar dig.
14. En bild på dig som du inte visste om att den togs.
15. Berätta om ett utav dina favoritcitat.
16. En bild på dig som barn.
17. En bild på dig som tonåring.
18. En bild på din familj.
19. En bild på dig från idag.
20. Berätta vad du önskar dig i julklapp i år.
21. En bild på dig när du är ledsen.
22. En bild på dig när du är glad.
23. Berätta om ett av dina favoritplagg.
24. En bild från en tidigare julafton.

RSS 2.0