om en snöig novemberlördag som började med bra frukost


Förra veckan försvann i ett förkylningstöcken. När jag inte satt och snörvlade på någon föreläsning eller något seminarium, eller kämpade mig igenom en arbetsdag med hjälp av ipren, så låg jag under en filt i soffan med huvudvärk. I torsdags hade jag tappat rösten och kunde inte jobba. I lördags däremot kände jag mig äntligen frisk! Lisa kom hit runt tio med färskt surdegsbröd, juice och mjölk till pannkakssmet, och så gjorde vi oss en riktigt bra helgfrukost och satt länge och åt och pratade om saker som Trump, snökaos och höstdepression (och hur en bäst ska hantera sånt).


Älskar frukost nästan lika mycket som jag älskar Lisa.


När vi diskat undan plockade vi fram monopol och spelade tills det var dags för Lisa att gå, för att hinna åka längdskidor med sin mamma. Fantastiskt att det är längdskidssäsong.


Vädret var helt makalöst så jag följde med Lisa en bit på vägen för att få mig lite dagsljus.


Sedan spenderade jag någon timme i soffan med plugg, innan jag åkte in mot stan för att först träffa Maja, och sen äta middag med mamma och hennes kompis. Vi åt på Prime Burger vilket var mums, och delade på en marängsviss till efterrätt. Sedan såg vi Rikard III på Södra teatern och satt längst fram i mitten. Det var en mycket bra föreställning så tips tips gå och se medan den går! Halv tio var jag hemma igen, och då var Nilson här. Bra lördag efter en inte så bra vecka.


att hantera november

Den här delen av året är den som jag är sämst på att hantera. November och februari är värst. Det är för mörkt, för kallt och för blött. Jag vill vråla på väg hem från tunnelbanan när luggen är blöt eller sönderblåst, tårna som små frusna stenar längst fram i skorna och det droppar något från näsan som jag inte vet om det är regn eller snor. Om en har för bråttom så halkar en antingen på is eller på ruttnande löv, eller så sätter en foten i en vattenpöl och strumporna blir sura. Jag har ont i halsen och i ena örat när jag huttrande kryper ner under täcket på kvällen. Människor som jag annars inte har något problem med blir outhärdliga. Jag finner mina egna tankar om folk osympatiska. De värsta månaderna tycker jag lika lite om mig själv som jag tycker om andra. Men varje år tar jag mig igenom detta, och varje år går det över.

Nedan följer min överlevnadsstrategi för denna vinter.

Jag ska ha en liten termos med vällingvarmt kaffe-med-havremjölk med mig på seminarier, föreläsningar och evighetslånga arbetsdagar. För att tröstdricka, och värma kroppen med från insidan utan att riskera brännskador på tungan. Detta efter rekommendation från världens bästa litteraturkursare Jonna, som igår, dagen då den första blöta snön lade sig över Stockholm, skänkte mig en av sina termosar.

När det blir advent så ska jag åka till ikea och köpa stearinljus och ljusslingor, och så ska jag baka lussebullar så att lägenheten doftar, och dricka glögg framför Jul med Ernst.

Katten Dylan ska få vara här så mycket han vill och får för sin husse. När jag kommer hem tassar han ut i hallen och väntar tålmodigt tills jag krånglat av mig alla tjocka vinterkläder i panik för att det blir så varmt när en gått fort i kyla och stannar upp i en varmare lägenhet, och sedan lägger han sig på rygg och låter mig borra in händerna i den mjuka pälsen på hans mage och ynkligt beklaga mig över saker tills det känns bättre. Och när han ligger alldeles hopknölad i soffan eller tar knasiga skutt när vi leker så får han mig att skratta högt.

Förutom kaffevälling så är hett vatten med citron och honung bra. Och raggsockor från mormor.

När jag transporterar mig till och från och i lokaltrafiken så stänger jag ute världen med hörlurar och fyller öronen med musik, helst från en annan plats eller från en annan tid.

Och när jag ska sova så lägger jag en stor petflaska med hett vatten i en socka och placerar i fotändan av sängen, sedan läser jag en pappersbok av typen skönlitteratur även om jag kanske egentligen borde läsa någonting annat studierelaterat.
Spara
Spara
Spara
Spara

avokadoplantor, dylankatt och tavlor som aldrig kommer upp


Hej god kväll och så vidare. I morgon är det första november och jag förstår inte hur den här hösten bara rusar iväg, men samtidigt känns det ju som att jag bott i min lägenhet mycket längre än två månader. Blir inte klok på det där med tid. Här är mitt vardagsrumsfönster någon dag förra veckan när jag planterat om lite växter och den stora avokadon fick den kruka den förtjänade.


Förra veckan var tentavecka, så onsdag, torsdag och fredag satt jag hemma och skrev mest. Men för en gångs skull lyckades jag vara effektiv och på fredagen när Nilson kom hit med Dylan för att sova över ett par nätter så var jag nästan klar. Vi ägnade helgen bland annat åt att äta god mat, typ rödbetsburgade med hemgjort hamburgerbröd och mandelfrikadeller med spaghetti. Och bara sega runt, äta frukost länge och läsa i den sköna fåtöljen. Promenerade på skogskyrkogården en eftermiddag när det fortfarande var sol. Åkte på utflykt till livrustkammaren och tittade på gamla blodiga reliker från krig och kungliga kläder. På söndagen åkte Nilson hem men lämnade Dylan här hos mig ett tag, för jag behöver ha en katt i min närhet när hösten är svårhanterlig.

I vardagsrummet står en massa tavlor som aldrig kommer upp på väggarna. Det är så svårt att veta var en ska börja och läskigt att göra hål i väggen. Annars väntar jag mest på att min monstera ska växa sig stor. Nu är klockan tjugo minuter i nio denna måndagskväll, och jag är trött för imorse var jag uppe med tuppen, något förvirrad av gårdagens tidsomställning. I morgon börjar nästa delkurs på litteraturvetenskapen och jag ser fram emot den. Ungefär det var väl allt för nu. Puss.
Spara
Spara

rapport från en jazzfest där vi firade min hemifrånflytt


Nu ska vi fröjdas åt att jag i lördags blivit så gott som frisk från min förkylning och ställde till med en jazzig inflyttningsfest! Men innan själva festen så kom Maja, Tove och Bea och åt tacos. Jag hade picklat rödlök dagen till ära och herre min ge vad gott det är.


Vi pratade med mat i munnen om saker som jag inte minns men som nog var väldigt viktiga.


"Det är hål i vinflaskan bakom etiketten! Känn!"


När maten var slut och allting undandiskat så slog vi oss ner i min sköna jazz-salong.


På matbordet tronade, förutom lite förrymd vegfärs, ett oerhört classy stilleben om jag får säga det själv.


Och på tal om classy. Kolla Maja!


Och Bea!


För att inte tala om MIG.


Okej att mina byxor hade stora hål på insidan av låren men det syns ju inte när en sitter med benen i kors.


Älskar denna bild oerhört.


Efter en stund började det komma folk. Till exempel Olivia, Daniel och Erik från min kurs som slog sig ner runt vardagsrumsbordet med Maja. Och till exempel Mathilda och Tove L som ockuperade köksbordet.


Och min gamle berlinsambo Savannah! Så bra person.


Även till exempel John, Erik och Ragvals, Tom...


Palle! Och Fabbe som skymtar där bakom.


Joel Saka Astrid Gnem... Ja alltså oerhört många av de personer som gör mitt liv lite roligare än det annars varit. Det blev senare än jag tänkt och innan de sista gästerna gick så hann jag dansa till mina bästa jazzlåtar och även lite Dion and the Belmonts har jag för mig.

Den här fina bilden får avsluta rapporten om min senaste lördagkväll.
Spara
Spara
Spara

oktobermorgon

Bild från i söndags.

Hej. Det blir påtagligt mörkare varje dygn, och jag slogs under morgonen av den hemska sanningen att det inte kommer vara ordentligt ljust igen förrän om ett halvår ungefär. Jag måste börja lägga upp överlevnadsstrategier, samt få klarhet i om jag äger något julpynt eller ej och om det i så fall kom med i flytten.

Min kropp har intagits av en förkylning och jag försöker få bort den bäst jag kan genom att sova, dricka te och vistas så mycket jag kan under filtar. I helgen måste jag vara pigg igen. Jag går inte med på annat. I detta nu sitter jag (invirad i filt) och dricker morgonkaffe och äter bröd jag bakade igår. Dagens första vakna timme låg jag kvar under täcket och läste. Eller pluggade. Bra sak med att plugga litteraturvetenskap, att det är ganska mycket samma sak. Om en stund ska jag bege mig mot universitetet för att ha seminarium och det ska bli ganska mysigt.

Puss hoppas ni mår bra.

söndag bland jättekaktusar, kottepalmer, rosa blommor osv


Nu ska ni få höra vad jag gjorde i söndags, alltså igår. Jo, efter frukost satte jag mig på tunnelbanan och beundrade mina höstskor.


För jag skulle hit! Till Bergianska trädgården! Varför då då, undrar ni. Jo det ska jag tala om.


Nämligen för att den här fyllt 26 ganska så nyligen. En av mina favoritpersoner på denna jord. Tjugosex år ung. Och det måste en ju fira.


På grund av regnet gick vi direkt in i ett av växthusen. Kostade 80 kronor men det får det vara värt när någon fyllt år. Där inne var det som en annan värld och jag blev alldeles varm inombords av allt grönt och blommande. Plus att en kunde inbilla sig att det var ens egen oerhört tjusiga överklassträdgård eller liknande. Om en nu skulle vilja det.


Liten herre och stor kaktus.


Jag tycker att han är rätt så snygg :)


När vi började känna oss klara med växterna satte vi oss i fiket och jag bjöd på lunchmacka. Kändes väldigt pensionärigt, på ett fint sätt.


Sedan bar det ut i höstvädret igen, och efter en liten promenad i den botaniska utomhusträdgården åkte vi hem till mig och åt middag. Slut på bra söndag!


middagsbjudning


I fredags hade jag middagsgäster. Först kom John och Gnem och vi satt och drack vin och pratade i väntan på att även Joel skulle dyka upp. Tycker det är löjligt kul att visa min lägenhet för folk som inte sett den förut. Den börjar dessutom bli mer och mer som jag tänkt mig. Nu har jag ett bra matbord, kökslampan är på sin plats och den första grejen är upphängd på väggen.


När Joel var på plats lagade jag spenat- och fetaostpasta. Här ser ni min matplats också.


Sjukt mysigt var det.


Efter maten fixade jag gin tonics.


Och sen förflöt kvällen med prat och en omgång twister (det var så jobbigt att ingen orkade en andra omgång), och Lisa kom förbi. Strax före tolv körde jag ut dem för att jag var trött, och det var den fredagen.


RSS 2.0