om tenta, kappor och ett kusinbesök

Bild tagen av Thomas förra veckan.
 
Hej. Det är fredag och jag skriver hemtenta. Vädret är tentatillåtande grått och det ser kallt ut, på vardagsrumsgolvet ligger en madrass som min kusin Linn sover på i några nätter medan hon är i Stockholm för att uträtta både det ena och det andra, och jag hasar runt i raggsockor och filt för att hålla borta förkylningen som ligger halvt avvaktande någonstans i kroppen. Igår var första dagen den här hösten som jag gick klädd i kappa, och när jag mötte Linn vid tunnelbanan var jag bekvämt invirad i halsduk. Den annalkande säsongen är välkommen, faktiskt. Det är något visst med bitande luft och varma kappor. Och sprakande träd.

Nåväl. Min pluggpaus är slut och jag ska sätta tänderna i Strindbergs Fadren. På återseende.
Spara

vinylkväll med lisa


För sådär ganska längesedan (men tiden går så fort nu jag har ingen koll över huvud taget och i övermorgon får jag min första tenta den här terminen hjälp) kom Lisa hem till mig på kvällen för att prata dricka vin (har haft samma vinbox sedan jag flyttade in den tar aldrig slut) och lyssna på vinylskivor. Två parenteser i en och samma mening, jösses amalia. Tur att det är jag som bestämmer på denna plats. På tal om det så bestämde jag idag att jag skulle äta glass till middag för maten som jag värmde upp var för stark och dessutom är jag förkyld så jag blev arg och följaktligen - glass till middag. Vuxenlivet går bra än så länge. Men åter till saken. Lisa kom alltså hit. Hon är bra hon. En stabil partner så att säga.

Jag satte på några av mina bästa vinylskivor, bland annat denna. Jösses flickor, musiken från en teaterföreställning på 70-talet av bland annat Susanne Osten. En massa feministiska kampsånger om feminismens historia, på ett ungefär. Hittade den på Stadsmissionen och är mycket glad över den må jag säga. Tydligen har en av mina kollegor i receptionen jobbat på just den föreställningen med att klä av och på skådespelarna. Ballt tycker jag.

Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis kurera förkylningen med sömn.
Spara

söndagsbrunch och en loppislampa

I söndags var jag uppe i god till och hann ta bilder i min tjusiga soffa.


Sedan mötte jag upp Nilson på söder för en brunch som vi pratat om länge men som inte hunnits med. Vi var tidiga, så i en kvart hängde vi i solen mot bergsväggen vid Renstiernas gata för att fördriva tiden. Tog töntiga selfies och spanade.


När vi var klara svängde vi in på Tjärhovsgatan...


Och gick in på Kafé 44! Vi åt deras brunch precis när jag kommit hem från Berlin, men nu hade de börjat med veganska burgare också, så vi kände att det var på sin plats med en brunch till. Jag känner mig alltid så hipp när jag brunchar ute. Mvh tanten.


Så himla gott! Älskar att en kan få vegansk burgare för 60 kronor. Oerhört värt pris att betala för hipphetskänsla (och svingod mat). Just denna söndag var det även loppis i Aspudden, så när vi var mätta tog vi tunnelbanan dit och kikade på grejer. Det slutade med att jag köpte en lampa som det behövde bytas stickpropp på.


Fin va? Eller fulsnygg snarare. Kan meddela att jag idag lördag lyckades med bedriften att byta till jordad kontakt och få lampan att lysa. Det ni. Händig är mitt mellannamn.

Spara
Spara

lägenheten

Steg för steg börjar mitt hem ta form. Tavlor står fortfarande lutade mot väggarna och jag har ett provisoriskt matbord utan lampa ovanför, men det börjar kännas trivsamt, och som mitt. Ni har ju redan skymtat lägenheten, så jag tänkte att det vore på sin plats att ta en titt på hur det ser ut än så länge i mitt kök, vardagsrum och badrum.


Vi kan börja med köket. Det har de finaste gamla skåpluckorna och lådorna, ett fönster med förmiddagssol och ett riktigt skafferi. Bakom kyl, frys, skafferi och städskåp till vänster i bilden är ett slags halvrum som får husera säng och så.

Kliver en in i vardagsrummet är det detta en ser, bortsett från mitt inte så fina matbord och två bokhyllor. Här lyser solen in på eftermiddagen och det är bästa platsen att hänga på tycker jag. Ser fram emot att få upp tavlor på väggarna.


På andra sidan av rummet står min skivspelare och en ganska skruttig fåtölj som jag tror morfar hade när han flyttade hemifrån och som jag älskar även om det knappt går att luta sig i den utan att den välter för att träet håller på att ge vika. Här ser vi även dörren till BALKONGEN. Där ute finns ännu ingenting förutom ett fint golv som jag lade här om dagen när jag inte kunde koncentrera mig på mina böcker.


Ungefär så ser det ut i mitt vardagsrum alltså. Sist ut har vi badrummet.

Där har jag ett fönster som tillåter mig att ha krukväxter där inne. Min murgröna har aldrig mått så bra. Älskar även mitt duschdraperi från ikea. Och färgen på kaklet.

Förhoppningsvis hittar jag snart ett matbord och får ordning på den delen av vardagsrummet. I nuläget är det dock inte värt att visa upp. Puss hej!
Spara
Spara
Spara

dylan the cat

Hej! Några dagar den här veckan har jag sällskap hemma av den här bedårande lilla krabaten, Dylan. Och av Nilson, men han är ju inte hemma jämt och han har inte så mycket päls. Tänkte mest visa hur gullig han är. Min egen katt dog i augusti (som vi haft sedan jag var tre typ) och jag är inte helt okej med det än, men att kunna ha den här hemma hos mig ibland gör att det känns lite lättare att hantera. Katter är bra djur.

Återkommer med bilder på lägenheten så snart jag har tid! Puss!

om en onsdagskväll i gula villan

Onsdag kväll och jag sitter på tegelstatyn utanför Universitetets tunnelbanestation. Det är precis lagom temperatur för att ha svart polotröja och jag är inne på min andra vecka på litteraturkursen. September har varit snällt mot mig, om än intensivt så till den grad att mitt konstanta tillstånd är stissig och tankspridd. Fyra kursare dyker upp en efter en och vi skickar runt den lilla flaska finskt brännvin som jag haft sedan min födelsedag tills den är tom och vi tågar mot Gula Villan för Humanistiska föreningens onsdagspub. En ansats från min sida att ta del av något slags studentliv.

Vinet är billigare än ölen och på verandan lär vi känna varandra och mer erfarna litteraturstudenter medan himlen mörknar och jag är yngst men det märks inte för det känns så självklart att vi ska stå där och prata om litteratur och om ungefär allting annat också. I allt som är nytt och stort just nu känner jag mig mer hemma än vad jag gjort på länge.


berlinvänner


I måndags kväll hade jag besök. Det började med att Savannah dök upp, och vi slog oss ner i mitt vardagsrum för att dricka rödvin och prata om saker som hänt och saker som känns. Sjukt att det nu är ett halvår sedan vi bodde i Berlin. Tiden går hejdundrande fort.


På tal om Berlin så skulle jag få fler gäster. Innan jag och Savannah hunnit dricka hälften ur våra vinglas plingade det nämligen i telefonen för att Hanna och Mie stod utanför!


De hängde vi med under vår berlinvistelse, och det var fint att återse dem. Lite konstigt känns det att träffa folk som tillhört ett helt annat sammanhang. Men på ett bra sätt. Världarna vävs samman en aning. Jag hade förresten ytterligare ett besök av en berlinkompis under helgen, nämligen Linnea! Men då hade jag inte packat upp kameran än.

Vi åt chips och tog igen saker som hänt sedan Berlin och hade det HUR BRA SOM HELST som Ernst skulle ha sagt.
Spara

RSS 2.0